Blogginlägg

Carola konsert

Postad: 2003-08-10 15:58
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/8 2003.

KONSERT
Carola
Eyravallen, Örebro 9/8 2003


Äntligen en seger på Eyravallen. Som grundlades med åtta klädbyten, proffsiga dansnummer, spontana utflykter i publikhavet, enorma tomtebloss, stundtals explosiva framföranden, en hisnande repertoar och ett inledande tempo som tog andan ur alla – utom Carola själv.
   Däremot var hennes omtalade kristallklara röst sliten. Mot slutet av showens två timmar påverkade det märkbart så pass rutinerade nummer som ”I believe”, ”Fångad av en stormvind” och ”Främling”. Då fick hon luta sig mot kören, publiken och i slutnumret gruppen Servants som stöttade henne till att ändå ge konserten en fullt godkänd avslutning.
   När Carola inledningsvis sköljde över scenen och lyckades nå varje enskild sittplats på det magnifika nybygget till ofärdig idrottsarena så förstod vi tämligen omedelbart att det var en livs levande världsstjärna som uppträdde inför våra ögon.
   En stjärna som slog igenom över en natt för över 20 år sedan och, tvärtemot alla dagens regler, faktiskt på ett eller annat sätt lyckats hålla sig kvar i strålkastarskenet.
   Igår kväll på soliga, varma, heta och ljusa Eyravallen krävdes först inga strålkastare eller några andra artificiella hjälpmedel för att synas så det blev en till stora delar mycket naturlig och mänsklig show som spelades upp. Om än i vissa stunder väldigt fartfylld och spontan.
   Där låtar från hela Carolas långa, otroligt omväxlande men till viss del också ojämna karriär spelades upp. Hon är ju ute för att sälja en karriärsammanfattande skiva så konserten blev följaktligen även den en sammanfattning av 20 år i rampljuset.
   Där inga självklara hits förbesågs, där de kommersiellt slagkraftiga topparna var många och den gränslösa bredden i hennes kunnande en stor tillgång. Plus att hennes utstrålning var extraordinär efter svenska mått mätt.
   Det finns alltid en baksida för en artist som vill täcka in så mycket som möjligt, vill tillfredsställa alla sina olika fans och bjuda på en så bred underhållning som det möjligtvis går att göra.

Som konsert blev det därför lite väl lösryckt med tvära kast mellan genrerna. Från disco till visa till gospel till folkmusik till schlager och tillbaka på några låtar. Den hisnande repertoaren var inte alltid till godo.
   Men som ren underhållning var det otroligt imponerande och med en mastig repertoar, ett 30-tal låtar inklusive flera fullmatade medleys, också riktig valuta för pengarna.
   Övergången från den mäktiga gospelavslutningen i ”Så länge jag lever” till den moderna gospelrocken i ”You and me” var genial och nya slagnumret ”Walk a mile in my shoes” blev en helt ny erfarenhet på grund av den då sargade rösten. Då lät hon nästan som Janis Joplin uppfödd på Southern Comfort. Onekligen en upplevelse.
   I den svåra prioriteringen mellan allt hennes material var det popartisten på gränsen till rocksångerska som fick stryka på foten för de mer självklara valen i hennes repertoar.
   Två av kvällens stora sångnummer var märkbart inspirerade av Elvis Presleys 70-talsrepertoar, ”If I can dream” och ”Walk a mile in my shoes”. Då var det väldigt (över)tydligt att Carolas aktuella show har en amerikansk prägel. Jag har aldrig varit i Las Vegas men jag flyttades känslomässigt från Eyravallen till Caesars Palace vid ett flertal tillfällen under lördagskvällen.
   Då kändes det som om glitter, glamour och leenden är lika viktiga beståndsdelar i showen som ett svängigt band, skickliga dansare och rytmiska arrangemang.
   När Carola kopplade på den riktigt påklistrade charmen, nästan religiöst insmickrande leendet och en inte helt naturlig framtoning så nådde gårdagens tvåtimmarshow sin lägsta nivå. Men bottennoteringarna var i sporadisk minoritet så med hela den musikaliska tyngden och det kraftfulla paketet till repertoar var det ingen överraskning att publiksuccén och showens lycksaliga framgång till slut gick hand i hand.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2003 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.