Blogginlägg

ALL TIME BEST #43: "The Bee Gees 1st"

THE BEE GEES: The Bee Gees 1st (Polydor, 1967)

DE TRE BRÖDERNA GIBB, BARRY OCH tvillingarna Robin och Maurice, fastnade som The Bee Gees tidigt i mitt poplyssnande liv på 60-talet. När jag för några år sedan rangordnade mitt eget personliga 60-tal, med tyngdpunkt på singlar, gav jag gruppen en 11:e-plats på den 50 artister/grupper långa listan. Som albumartister var trion inledningsvis mindre bekant för mig men det dröjde inte länge, efter kanske fyra-fem singelhits, att det även fanns Bee Gees-album att utforska med deras allra första engelska album ”The Bee Gees 1st” som mest intressant.
   När Bee Gees-singeln ”New York mining disaster 1941” fick sitt internationella genombrott våren 1967 var den unga trion känd för sitt engelska ursprung men bakom deras spännande och intressanta historia fanns både emigration till Australien och resan tillbaka till England. Dessutom var bröderna födda på Isle of Man innan de 1958 bosatte sig i Australien. Till höger minnesplakett på huset i Douglas på Isle of Man där familjen Gibb bodde 1949.
   Brödernas artistkarriär tog fart vid unga år i Australien där de uppträdde under många olika gruppnamn, Rattlesnakes, Johnny Hays & the Bluecats, The Brothers Gibb och The B.G.'s, innan de fastnade för The Bee Gees och skivdebuterade 1963 med singeln ”The battle of the blue and the grey”. Skriven av ”åldermannen” i gruppen, Barry Gibb (16), medan tvillingbröderna ännu inte hade fyllt 14. Förutom några covers skrev tonåringen Barry Gibb majoriteten av gruppens låtar, ibland med överraskande vuxna titlar som ”Wine and women” och ”I Was A Lover, A Leader Of Men”.
   1966 fick trion sin största hit i Australien, ”Spicks and specks”, och i januari 1967 bestämde sig familjen att flytta tillbaka till England. Tog med sig sin skivproducent Ossie Byrne och skrev genast kontrakt med den Australien-födde entreprenören Robert Stigwood som precis hade börjat jobba med Beatles-managern Brian Epstein. På många sätt ett lyckokast i Bee Gees karriär. Och det skulle ganska omedelbart resultera i framgångar.
   För det första gillade jag Bee Gees pop från start, som 15-åring blev jag så fascinerad av deras historia att jag någon gång på högstadiet 1967/68 ställde mig i en skolsal på Olaus Petri-skolan i Örebro och höll ett föredrag om just Bee Gees. Att de i sin popmusik dessutom var häftigt influerade av Beatles, som var mitt stora intresse, gjorde inte saken sämre.
   Vi ska i sammanhanget komma ihåg att ”The Bee Gees 1 st” spelades in i mars och april 1967 och släpptes mitt i sommaren 1967 och blev ett perfekt soundtrack för ”Summer of love” med ett popsound som ganska exakt symboliserar den tidens rådande popmusik från England. Och omslaget som Klaus Voormann, känd för Beatles ”Revolver”-omslag, gjort liksom fulländar albumet.

FÖR MIG ÖVERTRÄFFAR DET HÄR albumet alla miljonsäljande skivor som gruppen producerade decennier framöver. Skivan kan idag lite ytligt uppfattas som blott ett första anspråkslöst steg i en kommande blomstrande karriär men att ”The Bee Gees 1 st” både låt- och soundmässigt står sig lika bra idag som då kan jag skriva under på.
   Med sig från Australien hade bröderna Gibb två musiker, gitarristen Vince Melouney och trummisen Colin Petersen, som finns med på albumet men gör inte så mycket tydliga väsen av sig. Brödernas olika sångröster, som växlar plats vid mikrofonen, och alla arrangemangen förädlar de genomarbetade poplåtarna. Korta, snärtiga låtar som sällan tar sig över treminutersgränsen och vi slipper till stora delar de där falsettsekvenserna som tio år senare skulle bli Bee Gees kännetecken.
   Hitsingeln ”New York mining disaster 1941”, som enligt Barry Gibb egentligen handlar om en gruvolycka i walesiska Aberfan hösten 1966, är givetvis albumets dragplåster men här finns fler självklara höjdpunkter. "Every Christian Lion Hearted Man Will Show You" och "Craise Finton Kirk Royal Academy of Arts" är kanske lite för pretentiösa låttitlar för min smak, den senare låten har dock ett fint 30-talsinspirerat sound, men den rena skära popkänslan i låtar som ”I can't see nobody”, ”Please read me” och ”Close another door” förgyller. Titeln på en låt, ”Cucumber castle”, blev lite märkligt titel på ett helt Bee Gees-album tre år senare utan att den låten fanns med.
   ”New York mining...” och ”Holiday”, kända singellåtar, i all ära men albumets mest klassiska låt, som också bör beskrivas som en gedigen evergreen, är ”To love somebody”. Släpptes också som singel men nådde i England bara en blygsam placering på 41:a plats. Har spelats in av en stor mängd olika artister av vilka Nina Simones version är bäst..

”TO LOVE SOMEBODY” blev ingen hit för Bee Gees men är nog albumets historiskt mest kända låt.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.