Blogginlägg

Ulf Lundell genuint underhållande på Svt

ULF LUNDELL
”Live på Cirkus”
Cirkus, Stockholm/Svt 10 januari 2021
Konsertlängd: ca 72 minuter
Min plats: Framför datorn hemma.

DET ÄR KANSKE INTE SOM ATT BEFINNA SIG på en riktig konsert, saknar ju atmosfären från folk omkring mig och den heliga fysiska stämningen som ofta höjer konsertkänslan från något medelmåttigt till i bästa fallet magi, men är ändå det närmaste man i dessa tider kan komma en konventionell konsert. Ulf Lundell live i Stockholm på Cirkus utan publik men på scen är det en hundraprocentigt koncentrerad artist framför sitt sedvanligt starka kompband.
   Inför tv-sändningen på söndagskvällen kände jag märkligt nog nästan samma spänning och förväntan som inför en så kallad riktig konsert med Lundell, premiär som det var. Och kanske hoppades jag på mer nytt material och ett delvis uppgraderat sound jämfört med det välkänt traditionella och inställsamma som numera brukar vara en stor del av Lundells långa konserter. Med det otroligt starka ”Telegram”-albumet i ryggen kanske självförtroendet skulle vara på topp och repertoaren kanske inte behövde vara så anpassad ”pojkarna längst fram” som brukligt har varit utgångspunkten när Lundell med band i många år nu gått upp på scenen.
   I en konsert som plötsligt inte alls behöver vara så följsam publikens intresse eller krav öppnar ju för möjligheter långt utanför det direkt tänkbara. Med ett band som i sin helhet kompat Lundell i minst tio år tillbaka blir tryggheten naturligtvis uppenbar. Jag blev först lite besviken på bandets sammansättning, det hade ju varit lite mer spännande med Pelle Ossler på gitarr och kanske Jerker Odelholm på bas eftersom de medverkar på skivan men nu blev ju inte konserten någon stor marknadsföring av ”Telegram”. Utan en stor och mäktigt imponerande uppgradering av många andra låtar från andra album än de förutsägbara.
   Full fart från start med ”Den här vägen” där fioltjejen Karin Hellqvist tog kamp om arrangemanget, och resten av konserten, med sitt läckra instrument som dekorerar så snyggt och verkligen ger Lundells låtar ny fräschör. Lundell sjöng så klockrent starkt på senaste skivan men redan i första låten, där ljudet är så perfekt, hör man en hes och lätt ansträngd röst som dock blir starkare och bättre ju längre konserten går.
   En mycket snygg och enkel tv-produktion kanske avslöjar Lundells röst något men det är ju sällan eller aldrig man har hört honom så välartikulerad som i den här miljön. Blå strålkastare ramar in och förstärker hela framträdandet. Sedan blev mellansnacket mellan musikerna mer underhållande än det brukar vara.
   Det här var ingen perfekt konsert för ”pojkarna längst fram” och vi slapp de mest allsångsbenägna och utslitna låtarna när repertoaren blev intressanta återbesök i album som ”Evangeline”, ”Högtryck” och ”I ett vinterland”. I fint utmejslade arrangemang som förutom Lundells hesa röst kanske saknade den där unika livekänslan men blev istället en genuint underhållande stund med många höjdpunkter.
   Det finns många detaljer under konserten som jag har svårt att glömma. Som det överraskande pianointrot och tempoökningen i ”Danielas hus” och drivet i ”Kapten Kidd” när plötsligt den annars hårt koncentrerade trummisen Andreas Dahlbäck brister ut i ett leende. Sedan är ju avslutningen så härligt mångfasetterad, först den magiskt vackra ”Solen och vinden” och sedan den brutala Neil Young-dängan ”Min vandrande vän”.


Marcus Olsson, keyboards/saxofon/sång
Janne Bark, gitarr/sång
Ulf Lundell, sång/gitarr/munspel
Surjo Benigh, bas/sång
Jens Frithiof, gitarr/sång
Karin Hellqvist, fiol
Andreas Dahlbäck, trummor

Den här vägen
Tranorna kommer
Evangeline
Naken nerför gatan
Danielas hus
Jag saknar dej
Om det här är vintern
Är vi lyckliga nu?
Bente
Baby om morgonen
Kapten Kidd
Solen och vinden
Min vandrande vän

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.