Blogginlägg

Geoff Stephens (1934-2020)

MOT SLUTET AV 60-TALET, NÄR JAG INTE bara oavbrutet lyssnade på all popmusik och läste Bildjournalen, kom engelska poptidningar in i mitt liv och jag började bli intresserad av alla människor bakom alla hits: låtskrivare, producenter och musiker. Speciellt var det låtskrivarna som väckte mitt intresse och min respekt. Utan låtskrivare hade mitt popintresse varit tomt, var min något naiva ståndpunkt mitt i tonåren. Just där blev GEOFF STEPHENS ett namn att lägga på minnet.
   Stephens var en av i och för sig många låtskrivare som på den tiden spred sina mer eller mindre perfekta poplåtar till artister och grupper som till skillnad från Stones, Beatles, Small Faces, Kinks och The Who inte skrev eget låtmaterial.
   Jag tänker exempelvis på Herman's Hermits, Searchers, Animals, Manfred Mann, Hollies (innan de började skriva egna låtar) och Dave Clark Five. Och till några av de banden levererade Geoff Stephens låtar – och hits som var det som räknades på 60-talet.
   Sin första hit som låtskrivare fick Stephens med ”Tell me when” 1964 som spelades in av den engelska gruppen The Applejacks som kanske är mest känd för låten ”Like dreamers do”, en låt som John Lennon och Paul McCartney skrev som Beatles aldrig spelade in.
   En ännu större hit för Stephens blev ”The crying game” som gjorde Dave Berry känd 1964. Den låten minns jag mest från intressanta filmen ”The crying game”, regisserad av irländaren Neil Jordan, där den sjöngs av Boy George.
   Låtskrivare och producent var Stephens huvudsakliga roll i popbranschen men han var tidigt också manager åt bland annat Donovan och producerade hans första hits och två första album, ”What's Bin Did And What's Bin Hid” (1965) och ”Fairytale” (1965).
   Stephens hade alltså inga större artistambitioner men 1966 hamnade han nästan i centrum när han skapade gruppen The New Vaudeville Band, där han skrev och producerade skivorna, som fick en jättehit med ”Winchester Cathedral” som märkligt nog inte hamnade på Tio i Topp. Jag minns också uppföljarna ”Peek-a-boo” och ”Finchley Central”.
   I den gruppens repertoar fanns också låten ”Kind of hush”, en låt som ett år senare (med titeln ”There's a kind of hush”) skulle bli stor hit för Herman's Hermits och långt senare en ännu större hit med Carpenters.
   Mitt i New Vaudeville-framgångarna fick Manfred Mann en hit med ”Semi-detached suburban Mr James”. Den kanske märkligaste titeln på en pophit från 60-talet, naturligtvis skriven av Geoff Stephens som fortsatte skriva hits till Lulu, Hollies (”Sorry Suzanne”), Mary Hopkin (Englands Eurovision-bidrag ”Knock, knock who's there” 1970 på den vackra Apple-etiketten), Tom Jones, Cliff Richard och ytterligare hits med Herman's Hermits.
   På 70-talet skrev Stephens större och mindre hits åt artister som Drifters, New Seekers, Alvin Stardust, Dana (som han även producerade), Hot Chocolate, Carol Douglas och David Soul.
   Geoff Stephens avled 24 december 2020 av lunginflammation.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.