Blogginlägg

Covers: Lambchop

LAMPCHOP: Trip (City Slang, 2020)

TROTS ATT DET HÄR AMERIKANSKA BANDET tillhörde den charmiga genren altcountry när de bildades kunde jag ändå inte riktigt vänja mig med bandets ambition att hela tiden ändra musikalisk riktning. Och att bandet sedan tålamodskrävande rörde sig fritt mellan jazz, country, soul, jazz och till och med elektroniskt gjorde inte saken bättre. Onekligen spännande men också påfrestande.
   Bandets ”Nixon”-album hamnade långt ned (#67) på min extremt långa årsbästalista år 2000 men i övrigt har jag lyssnat på väldigt få album med Lambchop i sin helhet. Men nu tar jag chansen och gör ett återbesök i bandets diskografi med coveralbumet ”Trip” med låtar av en väldigt skiftande karaktär.
   Naturligtvis gör Kurt Wagner, den enda originalmedlemmen sedan start, och Co det inte så lätt för sig. Vill fortfarande musikaliskt tänja på tålamodet och ge plats för udda överraskningar.
   Redan från start ger de Wilcos låt ”Reservations” en mäktigt lång behandling och sträcker ut låten, som redan i original är för lång (7:21), till absurda 13 minuter. De sista åtta minuterna är ett långt monotont och långsamt pianosolo som avslutas med ett syntetiskt oljud de sista 30 sekunderna. Märkligt och uppseendeväckande och det understryker mitt skeptiska förhållande till Lambchop.
   Skulle nästa låt, George Jones ”Where Grass Won't Grow”, få mig på andra mer positiva tankar? Utan att känna till originalet får jag känslan att Lambchop gör sin egen version av låten. Återigen provokativt lång men det finns en suggestiv och personlig klang i både låt och framförande.
   Sedan svänger ”Trip” mot ett oväntat musikaliskt håll och ger uppmärksamhet till ett obskyrt punk- och avantgardeband (Mirrors) från Cleveland. En poppunklåt som efter halva speltiden går ner i halvtempo. Klart lyssningsvärd.
   Lambchop har även saktat ned farten i Stevie Wonders ”Golden lady” men blir alldeles för monoton och händelsefattig jämfört med originalet. Sångaren Wagner läser nästan texten.
   ”Love Is Here And Now You're Gone” är kanske inte Supremes mest kända låt men har en oerhörd känsla i original. Lambchop har valt att behålla det struttande tempot och det lite skramliga soundet känns upplyftande.
   1998 gjorde Lambchop en cover på James McNews ”It's not alright” men hans låt här, ”Weather blues”, finns inte inspelad tidigare. En tung soulinspirerad låt.

1. Reservations (Jeff Tweedy) 13:00
2002. Från albumet "Yankee Hotel foxtrot" med Wilco.
2. Where Grass Won't Grow (Earl "Peanut" Montgomery) 6:42
1969. Från albumet "Where Grass Won't Grow" med George Jones.
3. Shirley (Jamie Klimek/Jim Crook) 4:35
1977. Singel med Mirrors.
4. Golden Lady (Stevie Wonder) 6:42
1973. Från albumet "Innervisions" med låtskrivaren.
5. Love Is Here And Now You're Gone (Brian Holland/Edward Holland/Lamont Dozier) 3:28
1967. Singel med The Supremes.
6. Weather Blues (James McNew) 3:26
2020. Original.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.