Blogginlägg

Därför läser jag Mojo med nöje

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/11 1999.

Hotet om att alla tidningar, böcker och välgjorda magasin inte har någon framtid är extremt tomt. Det räcker att hämta in det senaste numret av engelska Mojo, inplastad, färsk och tryckfärgsdoftande, från brevlådan för att inse att researchladdad, initierad och djupgående rockjournalistik har sitt gränslösa värde i tryckt form.
   Den unika och genuina informationen kommer inte att slukas av några hemsidor på Internet i framtiden. Du kommer aldrig att vilja läsa en bok på datorskärmen lika lite som du klarar av att scrolla dig igenom en faktaspäckad artikel på en hemsida.
   Däremot kommer nätet att vara en suverän nyhetsbärare med snabb, ständigt uppdaterad rapportering som styrka. Min dagliga dos rocknyheter hittar jag på några utpräglade nyhetssajter, Billboard och Sonicnet i USA och Music365 och Dotmusic i England, där snabbheten överträffar analysen med hästlängder. Och där den rent journalistiska nivån inte är påfallande personlig.
   Därför läser jag Mojo och Q för att få bakgrunden, den genomarbetade researchen och historien. Mojo saknar, precis som en handfull andra engelska månadsmagasin, heta nyheter (exempelvis inte en rad om Doug Sahms tragiska död förra torsdagen) men kompenserar med en rad faktaspäckade, uttömmande artiklar om levande eller döda, aktuella eller historiska rockartister
   Tidningen skäms inte för att de gärna blickar tillbaka men placerar alltid historien i nuet på ett alltid initierat sätt. Den publik som älskar Mojo och många andra engelska musikmagasin kommer aldrig att överge tidningen för ett intensivt och tidskrävande surfande på nätet.
   Därför känns det i sammanhanget sorgligt att konstatera hur traditionen av svenska motsvarigheter ständigt bryts. Tidningen Pop är det senaste dystra exemplet som, precis som Mojo, aldrig var med och slogs om nyheterna men gjorde sällsynt genomarbetade artiklar, recensioner och läsvärda notiser inom all världens musik.
   Nu finns inte Pop längre, fast de påstår att besläktade Bibel är ett nytt intressant kompliment, och det kommer nog aldrig att finnas samma tradition av musikälskande tidningsläsare i Sverige som i England, tyvärr.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.