Blogginlägg

Därför läser jag Mojo med nöje

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/11 1999.

Hotet om att alla tidningar, böcker och välgjorda magasin inte har någon framtid är extremt tomt. Det räcker att hämta in det senaste numret av engelska Mojo, inplastad, färsk och tryckfärgsdoftande, från brevlådan för att inse att researchladdad, initierad och djupgående rockjournalistik har sitt gränslösa värde i tryckt form.
   Den unika och genuina informationen kommer inte att slukas av nÃ¥gra hemsidor pÃ¥ Internet i framtiden. Du kommer aldrig att vilja läsa en bok pÃ¥ datorskärmen lika lite som du klarar av att scrolla dig igenom en faktaspäckad artikel pÃ¥ en hemsida.
   Däremot kommer nätet att vara en suverän nyhetsbärare med snabb, ständigt uppdaterad rapportering som styrka. Min dagliga dos rocknyheter hittar jag pÃ¥ nÃ¥gra utpräglade nyhetssajter, Billboard och Sonicnet i USA och Music365 och Dotmusic i England, där snabbheten överträffar analysen med hästlängder. Och där den rent journalistiska nivÃ¥n inte är pÃ¥fallande personlig.
   Därför läser jag Mojo och Q för att fÃ¥ bakgrunden, den genomarbetade researchen och historien. Mojo saknar, precis som en handfull andra engelska mÃ¥nadsmagasin, heta nyheter (exempelvis inte en rad om Doug Sahms tragiska död förra torsdagen) men kompenserar med en rad faktaspäckade, uttömmande artiklar om levande eller döda, aktuella eller historiska rockartister
   Tidningen skäms inte för att de gärna blickar tillbaka men placerar alltid historien i nuet pÃ¥ ett alltid initierat sätt. Den publik som älskar Mojo och mÃ¥nga andra engelska musikmagasin kommer aldrig att överge tidningen för ett intensivt och tidskrävande surfande pÃ¥ nätet.
   Därför känns det i sammanhanget sorgligt att konstatera hur traditionen av svenska motsvarigheter ständigt bryts. Tidningen Pop är det senaste dystra exemplet som, precis som Mojo, aldrig var med och slogs om nyheterna men gjorde sällsynt genomarbetade artiklar, recensioner och läsvärda notiser inom all världens musik.
   Nu finns inte Pop längre, fast de pÃ¥stÃ¥r att besläktade Bibel är ett nytt intressant kompliment, och det kommer nog aldrig att finnas samma tradition av musikälskande tidningsläsare i Sverige som i England, tyvärr.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.