Blogginlägg

Underbart samspel mellan Richard och Olle

Bilder: Anders Erkman
Bild: Carina Österling

LINDGREN & UNENGE
East West Sushi, Örebro 14 april 2016
Konsertlängd: 21:16-21:53 och 22:04-22:40 (73 min)
Min plats: Stående i baren ca 7 meter till höger om scenen.

Lindgren & Unenge. Aldrig tidigare har skåningen Richard Lindgren och örebroaren Olle Unenge så bokstavligen uppträtt som en sammanflätad duo. Nästan som Simon & Garfunkel utan att dra några som helst musikaliska paralleller. Ändå har Richard och Olle som soloartister samma djupt intensiva rötter i den amerikanska singer/songwriter-historien. De har genom åren också samarbetat vid ett flertal tillfällen i många olika konstellationer. Men samtidigt är det också mycket som kreativt skiljer deras artistbanor åt, Olle skriver visor på svenska och Richard ägnar sig uteslutande åt det traditionellt amerikanska, och den spännande friktionen skulle på torsdagskvällen ge bränsle åt ett uppenbart intressant musikaliskt möte på East West Sushis lilla scen.
   BÃ¥de Richard och Olle har omfattande repertoarer bakom sig men framförallt befinner sig bÃ¥da just nu i lÃ¥ngt framskridna planer pÃ¥ nya lÃ¥tar och nya skivor. Vilket gjorde att torsdagskvällens nyfikenhet pÃ¥ dessa veteraner var större än vanligt. Med en dÃ¥res envishet har jag Ã¥r tillbaka upprepat mitt nyhetstörstande mantra att jag pÃ¥ konsert vill bli överraskad, förvÃ¥nad och till en viss punkt upphetsad men givetvis ocksÃ¥ imponerad. Under halvannan timme pÃ¥ torsdagskvällen fick jag nästan alla mina önskemÃ¥l tillfredsställda.
   Den förklarande presentationen "Ohörda sÃ¥nger frÃ¥n alla möjliga hÃ¥ll" gav förhoppningar om bÃ¥de överraskningar och nya oväntade höjdpunkter. Det var inte bara den intressanta lÃ¥tlistan (se nedan) som var nyckeln till konsertens alldeles underbara upplevelse.
   Efter minst sagt begränsade repetitioner och korta förberedelser var Richard och Olle pÃ¥ ett strÃ¥lande inspirerat humör som resulterade i ett underbart samarbete som skapades i samma stund som det hände. Att Olle är en flexibel och lyhörd ackompanjatör visste vi redan men att Richard med sin gitarr kunde dekorera de smÃ¥stilta arrangemangen med läckra kreativa instick kändes nytt och fräscht.
   En liten tjuvlyssning pÃ¥ de Italien-inspelade lÃ¥tarna till Richards nya album "Malmostoso" (ett italienskt uttryck som beskriver "en dysterkvist") skvallrar om nÃ¥got rockigare och till viss del Stones-influerat. PÃ¥ egen hand till bara ett akustiskt gitarrkomp blev Richard av förklarliga skäl en mer avskalad rockpoet än Mick Jagger... Dessutom visade det sig, när jag lusläser lÃ¥tlistan efter konsertens alla spännande ögonblick, att nÃ¥gra kommande albumlÃ¥tar fanns det inte plats för denna kväll.
   Däremot bjöd Richard pÃ¥ en ännu färskare nyskriven lÃ¥t, "Dunce's cap" (slutförd dagen före i Stockholm där Richard för övrigt köpte kepsen han bar pÃ¥ huvudet), som pÃ¥ ett perfekt sätt sparkade igÃ¥ng konserten. Distinkt och underbart.
   Olle sjöng däremot nÃ¥gra nyskrivna lÃ¥tar frÃ¥n ett kommande planerat album vars inspelningar sätter igÃ¥ng om nÃ¥gra veckor. Outsinligt inspirerad av sina grekiska besök fortsätter han dikta och musikaliskt skildra vardagliga saker som "Trestjärnig Metaxa" och "Pensionerade hippies" pÃ¥ sitt sedvanligt finurliga sätt. Dessutom gjorde han kanske inte sÃ¥ överraskande nÃ¥gra musikaliska besök i sitt kära Irland ("Galway shawl") och Skottland ("Dundee weaver") plus en ännu vackrare version av "Farväl vackra Sara" där samspelet var än mer magiskt och Richard plötsligt uppfann nÃ¥gra himmelska gitarrackord.
   Konserten avslutades sÃ¥ fint med en regelrätt duett i den fina irländska balladen "In the rare ould times". SÃ¥ trollbindande att jag helt enkelt glömde bort att notera klockslaget när konserten exakt slutade. Konsertlängden blev därmed en uppskattning.
   Men innan det var slut innehöll konserten, vars lÃ¥tlista nästan ("Don't think twice, it's alright" blev struken) till hundra procent stämde. Med bland annat Richards ofrÃ¥nkomliga hits, Robert Johnsons "From four till late", en energiskt intensiv version av Bob Dylans "Just like Tom Thumb's blues", Townes Van Zandts "Pancho & Lefty", Mississippi John Hurts "Make me a pallet on the floor" och Tom Waits tämligen okända pärla "I hope that I don't fall in love with you". LÃ¥tar som kanske blir aktuella när Richard och Olle idag och imorgon gÃ¥r in i en Malmöstudio och pÃ¥ tvÃ¥ dagar spelar in hela coveralbumet "A hobo's selection" som sedan snabbt ska mixas, mastras och ges ut i maj.

Dunce's cap
Trestjärnig Metaxa
Pancho & Lefty
Pensionerade hippies
Sundown on a lemon tree
Five pints and a wink from Gwendolyn
From four till late
Dundee weaver

Paus

Make me a pallet on the floor
Galway shawl
Just like Tom Thumb's blues
From Camden Town to Bleecker Street
Farväl vackra Sara
I hope that I don't fall in love with you
In the rare ould times



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.