Blogginlägg

"This path tonight"

Postad: 2016-04-14 07:57
Kategori: Skiv-recensioner



GRAHAM NASH
This path tonight
(Blue Rose/Rootsy)


Samtidigt som förmiddagssolen flödar in genom ännu inte vårtvättade fönster tycker jag den nya Graham Nash får en perfekt första lyssning. Har inte hört en nyproducerad Nash-skiva på många år och det visar sig, vid en närmare kontroll, att förra soloskivan ("Songs for survivors") kom 2002 och jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag minns den speciellt bra. Men jag kanske inte lyssnade tillräckligt omsorgsfullt...
   Namnet Graham Nash står för vår, ljusa och positiva minnen. I trion Crosby, Stills & Nash var han mellangrabben som stod med båda benen i musikaliskt jordnära sammanhang. Han skrev lättsamma sånger som "Teach your children" medan David Crosby skrev sånger om att nästan klippa av sig håret och Stephen Stills satt på en bergstopp ("Stephen Stills 2") och funderade på att byta partner.
   Dock var Graham Nash djupare och mer medveten än så när engagemanget sträckte sig till politiska ställningstaganden. Men musikaliskt har han nästan alltid varit den lättviktiga artisten med sin ljusa tenor som kännetecken. Och det håller i sig på den nya skivan som innehållsmässigt är oväntat homogen och välskriven. Ett klart mer inspirerat album än jag normalt väntar mig från en artist som funnits med i rampljuset i över 50 år och nyligen fyllde 74.
   Medproducenten Shane Fontayne har kanske del i den här uppenbara pånyttfödelsen. Fontayne, som under senare år funnits med i Crosby Stills & Nash-kompet, har en underbart intressant bakgrund i rockbranschen. Han spelade på Steve Forberts "Little Stevie Orbit", var medlem i Lone Justice under 80-talet, spelade i Bruce Springsteens turnéband 1992-93 och nu har han skrivit samtliga låtar på "This path tonight" tillsammans med Nash. Produktionen är försiktig och tar sig med varsamma trippande steg genom de luftiga, ofta akustiska arrangemangen och melodierna framträder mer eller mindre slagkraftiga.
   Titellåten, "Cracks in the city", lite mer energiska "Fire down below" och "Another broken heart" är starka, omedelbara låtar. Låtmässigt tillhör även "Target" skivans höjdpunkter fast arrangemanget är anspråkslöst. Medan "Myself at last", "Beneath the waves" och avskedslåten "Encore" är emotionellt skimrande saker men melodiöst lite otydligare.
   Trots alla år i USA har inte Graham Nash tappat kontakten med sina rötter. I "Golden days" minns han ljust och nostalgiskt tillbaka till 60-talet och Hollies. Och gjuter liv i det gamla härliga engelska ordet "olden". "Back home" tillägnas minnet av Levon Helm men Graham har inte valt något The Band-inspirerat sound utan låten smälter in fint i skivans övriga homogena helhet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2016 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.