Blogginlägg

Skön stämning på rockpub

LEE KOSMIN
Hope & Anchor, London 17 mars 1980

Lee Kosmin från norra London var en engelsk pubrockprofil som länge ansågs ha en lovande framtid i skivbranschen. Men det skulle aldrig bli så mycket mer än några singlar och till slut 1983 ett album, "Stop the clock", som inte drog till sig någon uppmärksamhet.
   1978 och 1979 släppte Lee tre singlar pÃ¥ Polydor och EMI. 1979 var han en av artisterna pÃ¥ Charlie Gilletts samlingsalbum "The honky tonk demos". Han fick sedan kontrakt med Parlophone och hade mÃ¥naden innan Hope & Anchor-spelningensläppt singeln "You can do".

Följande rader publicerades i Nerikes Allehanda 1 april 1980.

London har 7000 pubar men bara sju rockpubar av vilka Hope & Anchor är den mest legendariska. Belägen vid Upper Street i Londons Islington-område har den ett fintrykte att stå för bra okända grupper till en billig penning (under tian).
   Där finns dessutom en beryktad jukebox med mÃ¥nga smÃ¥ okända singlar. Och en helt otrolig inredning med väggarna tapetserade med tidningar. Där samlas traktens punks, musikintresserade och andra för en trevlig stund.
   Kvällen jag var där uppträdde Londons store rockpubhjälte Lee Kosmin. Nere i källaren och inne i ett hörn är den minimala scenen och närheten till publiken är uppenbar.
   Kosmin bjöd pÃ¥ en inspirerande konsert lÃ¥ngt utöver förväntningarna.
Med ett komp som var jämförelsevis stor med en kvinnlig pianist och en ung saxofonist vräkte Lee ut alldeles förträfflig rockmusik i det lilla formatet. Mycket originalmaterial som under fem år refuserats av alla skivbolag tills alldeles nyligen då han fick göra en singel, "You can do" (Parlophone).
   Det är svettig rock som har blivit sofistikerad souldisco med drag av Van Morrison och det lilla roliga var slut. Men skivan spelas flitigt pÃ¥ engelsk radio sÃ¥ killen som prickade in strÃ¥kar och blÃ¥s pÃ¥ skivan känner sig säkert nöjd.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.