Blogginlägg

Tributes: Roky Erickson

"Where the Pyramid Meets the Eye" (Sire, 1990)

Största fördelen att ha en plattform, i mitt fall den här bloggen, är främst att jag "tvingar" mig själv att gräva djupare i ämnen och personer som jag inte har full koll på. Som nu exempelvis Roky Erickson som jag visst känner till namnet på och även det mer än problematiska livsödet, droger och psykisk sjukdom som resulterade i diagnosen paranoid schizofreni. En underbar informationskälla i ämnet är Larm #16 från våren 1983. Däremot är jag inte lika musikaliskt välinformerad i Roky Ericksons historia fast hans gamla grupp 13th Floor Elevators på 60-talet tillhörde den amerikanska psykedeliska rockmusikens pionjärer. Och Roky kan väl därmed beskrivas som psykrockens urfader.
   Som introduktion till Roky Ericksons musikaliska värld fungerar den här tributskivan alldeles utmärkt. Inte minst tack vare nÃ¥gra bidrag frÃ¥n riktigt tunga namn som Richard Lloyd, R.E.M. och T Bone Burnett. Inledande ZZ Top är kanske tung rock personifierad och medverkan frÃ¥n närbesläktade The Jesus & Mary Chain och Primal Scream väcker givetvis intresse.
   Som sagt, utan att ha Rokys originalinspelningar i ryggen framstÃ¥r "Where the Pyramid Meets the Eye", titeln är Rokys beskrivning av psykedelisk rock, som en förvÃ¥nansvärt underhÃ¥llande men ocksÃ¥ väldigt omväxlande skiva med en viss koncentration pÃ¥ tyngre arrangemang. Med mÃ¥nga överraskande välskrivna lÃ¥tar, materalet är en blandning av 23th Floor Elevators-material och senare sololÃ¥tar, som sedan har tolkats pÃ¥ mÃ¥nga personliga sätt.
   Inledande ZZ Top sätter nivÃ¥n direkt med tuggande och riffig rundgÃ¥ngsrock helt efter det egna ibland monotona soundet. Till och med den annars sÃ¥ tillbakalutade artististen John Wesley Harding har dragits med i atmosfären pÃ¥ "If your have ghosts" som efter ett gnisslande intro blir överraskande rockig med elektriska, skrikiga och överstyrda gitarrer.
   Men här finns ocksÃ¥ nÃ¥gra uppenbara popmelodier, "She Lives (In a Time of Her Own)" och "You don't love me yet", som för att hylla Roky flyter ut i mer eller mindre kaotiska arrangemang. Och R.E.M. gör det bästa av "I walked with a zombie", lÃ¥ten som egentligen innehÃ¥ller bara en enda textrad...
   I denna ösiga form av rockmusik, garagerock som vi ibland kallar den, som förekommer här finns det ibland andrum för lite mjukare och mer akustisk musik som faktiskt tillhör skivans höjdpunkter. PÃ¥ akustiska Poi Dog Ponderings är det fiolen som spelar huvudroll och som alltid intressante T Bone Burnett gör en fantastisk cover pÃ¥ "Nothing in Return".
   Men det är alltsÃ¥ det tunga gardet som dominerar skivan och ibland är det bÃ¥de bra och imponerande. Som exempelvis när Doug Sahm med söner drivs av vilda garagerockiga elgitarrer, när Richard Lloyd levererar gitarrock i nivÃ¥ med Lou Reed pÃ¥ 70-talet, för mig okända Vibrating Egg gör catchy rock pÃ¥ "Bermuda" medan Thin White Ropes "Burn the Flames" är lika energiskt elektrisk fast tempot är lugnare. Däremot är Primal Screams och Jesus & Mary Chains elektroniska rock inte i min smak.


1. Reverberation (Doubt) - ZZ Top
2. If You Have Ghosts - John Wesley Harding & The Good Liars
3. I Had to Tell You - Poi Dog Pondering
4. She Lives (In a Time of Her Own) - JudyBats
5. Slip Inside This House - Primal Scream
6. You Don't Love Me Yet - Bongwater
7. I Have Always Been Here Before - Julian Cope
8. You're Gonna Miss Me - Doug Sahm & Sons
9. It's a Cold Night For Alligators - Southern Pacific
10. Fire Engine - Richard Lloyd
11. Bermuda - Vibrating Egg
12. I Walked With a Zombie - R.E.M.
13. Earthquake - Butthole Surfers
14. Don't Slander Me - Lou Ann Barton
15. Red Temple Prayer (Two Headed Dog) - Sister Double Happiness
16. Burn the Flames - Thin White Rope
17. Postures (Leave Your Body Behind) - Chris Thomas featuring Tabby Thomas
18. Nothing in Return - T Bone Burnett
19. Reverberation (Doubt) - The Jesus and Mary Chain

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.