Blogginlägg

Återblick: Basse Wickman

Postad: 2011-11-05 08:41
Kategori: Återblick



Idag kommer Magnus Lindberg till Örebro för en solokonsert på Clarion Hotel och jag tänker på – Basse Wickman. Duon Lindberg/Wickman gjorde ju förra året ett gemensamt album med gamla svenska visor som tema, "Vita lögner + Svarta ballader, volym 1", så tanken är inte helt förvirrad.
   Nej, jag tänker på Basse (= Hans Johan Axel Wickman) och en intervju jag gjorde med honom 1984 och det är ju en hemsk massa år sedan så minnet kan ibland spela oss spratt. Så även för Basse som när jag lät honom ”konfronteras” med min gamla intervju blev som ett frågetecken:
   ”Lord Nelson i Örebro?. Spelade jag “solo” redan 1984?!?! Det måste ha varit märkligt...”.
   Basse, som jag inte känner personligen tidigare, skrev faktiskt till mig i maj i ett helt annat uppdrag. Han älskar nämligen den engelske pubrockaren Ernie Graham och ville bara tacka för att jag skrev om honom:
   ”Jag blir alltid glad när jag ser någon nämna Ernie Graham och hans fina skiva. En favorit ända sedan den först gavs ut och, tack & lov, så finns den återutgiven på CD (på HUX) för eventuellt nytillkomna lyssnare... Inte för att det nu hjälper EG men ändå! “The girl that turned the lever”, vilken sång t. ex. En briljant sångare och låtskrivare vars soloalbum jag så ofta återkommer till. Fint att du skrev om den plattan, Håkan!”
   När jag sedan kollade upp min intervju från solospelningen i Örebro 26 april 1984 lät jag Basse kommentera uppgifterna. Hans reaktioner idag skrivs´med kursiv stil.

Jag skrev aldrig någon konsertrecension i intervjuartikeln om Basse, under rubriken "Det känns befriande att turnera ensam", skriver jag att han genomförde en alldeles fulländad konsert med enbart sin akustiska gitarr som komp.
   ”Hm… Det var som sjutton men OM det verkligen var så känns det retrospektivt bra...
   Basse sa också att "jag är ingen gruppmänniska och tillsammans med ett helt band blir resorna närmast ett gerillakrig. Nu får jag chansen att framföra låtarna som jag ursprungligen skrev dem, på gitarr och piano".
   Sedan kommenterar han att han alltid skriver och sjunger på engelska: "Det är det naturliga språket att sjunga på för mig. Alla skivbolag vill att jag ska sjunga på svenska för att nå en större publik men jag varken vill eller är intresserad av att lansera mig."
   ”Allt detta gäller egentligen fortfarande... Trots tre, fyra plattor på svenska och duoskivan med Magnus.
   För att bevisa att Basse befann sig i den svenska musikbranschens utkant berättade han för mig att han inte ens visste var Café Opera låg...
   ”Nu vet jag men har fortfarande inte varit där!”
   Basse och jag pratade sedan lite historia, hur det började i Claes Diedens grupp (Etcetera med bl a Janne Schaffer)…
   "Jo, jag lånade en Gretsch av honom eftersom jag bara hade 12:or. Fick jobbet för att jag nämnde något om Zal Yanovsky, det imponerade på Claes D."
   …lirade countryrock i Geronimo med Py Bäckman, turnerade med Lalla Hansson, första skivan "I wanna change my life" och hur han sedan träffade Micke Rickfors och tillsammans med Lasse Finberg bildade en akustisk trio.
   ""Wickman, Rickfors & Finberg hette vi och Mats Olsson skrev en lång, kryptisk artikel om oss i Expressen; “Gruppen som försvann”. Något som, speciellt, gladde herr Finberg..."

Sedan kom andra soloskivan, 1974 hade Basse en grupp till med Py Bäckman, Songs, innan han kom i kontakt med Kjell Andersson och två skivor på EMI 1976 och 1977. För att sedan ta fyra sabbatsår. Basse kommentar 1984:
   "Trött och besviken på musikbranschen la jag nästan av helt att spela. Ägnade mig åt andra jobb, arbetade på musikförlag och skivbolag för att lära mig branschen inifrån. Spelade ett tag med dansbandet Moonlighters, 4-5 kvällar i veckan, för att få riktig distans till branschen….
   Sedan berättade Basse att han hade sålt sin 12-strängade Rickenbacker till Per Gessle.
   ”Då var det ekonomisk rockbottom...”.
   ..men att han hade köpt en ny Rickenbacker. En beige som t o m Searchers hade lånat när de uppträdde på tv året innan.
   Mike Pender, vilken kille.Och... Vilken dialekt!!! Svårförstådd som sjutton, minst sagt.
   Comebacken kom med "Son of Cathy's clown" och albumet "Sailing down the years" och de första konserterna på fyra år. Basse och Kjell A gick sedan skilda vägar, första Epic-skivan hette "Crazy love" och han berättade att han hade en ny skiva på gång.
   Basse 1984: "Jag har alla låtar klara men saknar väl arbetsdisciplin för att gå in i en studio tillsammans med ett band igen. Jag hoppas kunna göra klar skivan i höst, men jag lovar inget".
   Det blev skivan ”Navigator” som kom, tror jag, 1985. Den innehöll bl. a en tolkning av min (obskyra) hjälte David Blue, det är jag nog mest stolt över... Tyvärr finns inte tejperna till detta album (enl. ägarna) så den lär aldrig återutges på CD.

I somras när jag var i kontakt med Basse och grävde ner mig i den här 1984-intervjun uppstod en del nya frågor som han var snäll att svara på:
   Du och Kjell A har väl alltid haft nära kontakt? Han gjorde ju t o m dina skivomslag fast du var på CBS, så det känns väl naturligt bra när du gjorde skivan med Magnus på EMI och att skivan blev så uppmärksammad?
   Jo, det stämmer i stort. Ibland har det varit “stormigt” men... Kjell Andersson är “one of a kind”, han har en oantastlig smak och helt inne i det för musikens skull. Den ende i någon likhet vore väl Anders Burman och han är gammal nu... Och det var verkligen roligt att göra något tillsammans med Magnus Lindberg! Jag tror att vi på något bra sätt kompletterar varandra... Vi är eg. ganska olika, har levt olika men trivs. Och dessutom är vi så gott som grannar (ingen av oss har ju körkort. Något världen ska vara glad för, tror jag haha).
   Det här med att skriva på svenska. Du hade ju faktiskt skrivit några låtar på svenska redan 1984, de två låtarna till Maria Wickmans skiva. Sedan gjorde du ju en hel svensk platta 1987 när du återvände till EMI. Hur kändes det?
   Marias skiva... Det hade jag faktiskt glömt, jag har den inte ens. Jag hade skrivit något till Monica Törnell också, en sång som hette “Drömmar” (som Janne Schaffer arrangerade/producerade. Med STOR kostym... Var det verkligen min låt? Dessutom skrev jag en sång till ett julprojekt på Record Station, en sång tänkt för Peter LeMarc men det blev Mikael Rickfors som sjöng den i stället. Tack och lov... Så “hur kändes det”? Jag hade faktiskt påbörjat ett svenskspråkigt album för Epic/CBS – arrangerad/producerad av, YEAH, Janne Schaffer... med supermusiker och i Atlantis (då Metronome?) studion. Oerhört välproducerat och så och det måste ha kostat “a fortune”... Men efter fem, sex färdiga sånger, så “slängde någon en våt handuk över projektet”. En 45:a, “Trots allt”, releasades. Den gillar jag, inte minst för Jannes “österländska” gitarrer, en sorgsen, ödslig produktion.
   Men annars kände jag mig inte riktigt hemma i det hela... När EMI/d v s Kjell, tog över det hela, trodde jag att dom skulle fortsätta där vi hade slutat. Men i stället bokade han in mig i EMI:s lilla studio en dag där jag fick spela om allt ensam och akustiskt plus allt i övrigt som jag ev. hade liggande. När vi var klara var Kjells enda fråga – efter att ha tittat på klockan – om det skulle räcka för ett album! Det blev, till slut, ”Gränsland” som Grammisnominerades och nästan chockade mig till tystnad i fem, sex år...
   Senare kom ”Nio liv”, ”Fritt fall”, ”Da capo”. Efter (tillbaka hos Kjell... igen!) ha utkommit med samlingen ”Revisited” 2005 kom sedan senare tanken upp om ett samarbete med Magnus och “visskatten”. (Jag hade gjort en Dan Andersson tolkning redan på ”Gränsland” (1987).

   Äger du någon Rickenbacker idag, Basse?
   F n har jag Magnus Tom Petty Rickenbacker 12:a “till låns” och en Mosrite 12:a, också “till låns”, som Love hade på sin första LP. Den låter verkligen folkrock!!! Kopplat till små Fenderförstärkare, rent ljud, kompressor och reverb... inte dumt alls! (I studion går jag oftast genom en DI direkt in i mixerbordet annars).

Basse avslutar intervjun, som alltså genomfördes i slutet på maj i år, med följande kommentar:
   När jag nu sagt det (tidigare) att jag inte är en gruppmänniska – vilket ÄR sant(!) - har jag likväl varit med i en ny konstellation i en dryg månad och vi har hittills gjort sju spelningar. Hittills med “stulna sånger” med en grupp om 12:a (ak/el), Fender Telecaster med Clarence White stringbender + banjo, el och ak slide plus bas och trummor/tamburin. country/folk/garage/psykedelia/rock... Någonting åt det hållet. Vi kallar oss (en homage till Marianne Faithfull) för Vagabond Ways. Se bild…

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Tomas 22/11: Han turnerade faktiskt med 2 olika band 1985.På våren med Olsen,Johansson,Patche...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.