Blogginlägg

Unos låtar gör ingen hysterisk

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/11 1994.

UNO
Palladium, Örebro 4 november 1994

Efter en mer än medelmåttig solodebut på skiva så hade Uno Svenningsson turnépremiär i fredags på Palladium i Örebro. Inför en månghövdad och intresserad skara men på inget sätt hängiven publik.
   Det är med Unos fans som med hans musik. Det är vacker, melodisk och rytmisk men den gör ingen hysterisk. Varken i positiva eller negativ riktning.
   Uno själv stod stel, spänd och gravallvarlig som för att minimera risken för att bli att svett under sina tjocka lager av moderiktiga kläder.
   Det var nämligen varmt på Palladium men det hettade aldrig riktigt till. När han plockade fram några Freda-ess som ”Vindarna” och ”I en annan del av världen” var det dock nära ovation.
   Många av de mediokra låtarna på soloskivan blev givetvis bättre, tyngre och mer angelägna när de framfördes på scen.
   Förbättringen var mycket kompbandets förtjänst. Frånsett Sten Booberg (Sveriges gladaste gitarrist?) var det en sammanbiten kvintett som gjorde allt i dess makt för att liva upp Unos låtar.
   Men under balladerna, som jag har en känsla av dominerade konserten, ekade det ihåligt, livlöst och tråkigt.
   Mycket bättre var det i ”Tro på varann”, ”Nära sanningen” och ”Till fjärran land” som rockade på föredömligt. Så fräscht att jag inte saknade skivversionernas röster från Eva Dahlgren och Sanne Salomonsen.
   Konsertformatet höll det strikta klubb omfånget, 45 minuter plus tre extralåtar. Av vilka den sista var en nyskriven låt där jag åtminstone kunde ana den spänning som konserten i övrigt saknade.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.