Blogginlägg

Bäst i april

Under april exploderade skivfloden med ett par-tre fantastiska skivor som garanterat kommer att hamna på årsbästalistan. Men också, i sedvanlig ordning, med en och annan besvikelse. När det gäller det senare hade jag nog lite för höga förväntningar på Niclas Frisks solodebut ”Deeper down in Chinatown”. Har alltid uppfattat Niclas Frisk som en av Sveriges bästa och mest melodistarka låtskrivare men det är alldeles för glest med toppar på skivan. Mark Knopfler-sound i gitarrerna och de där krispiga akustiska strängarna på gitarren är ofta fantastiskt fina men skivan i sin helhet blir lite för lekfull och för plottrig.

STEVE EARLE: I´ll Never Get Out Of This World Alive
Det händer inte så mycket nytt på Steve Earles skivor numera och trots att T-Bone Burnett gått in som producent är nya skivan samma trygga, personliga, ofta lågmälda, välskrivna och genomgående starka Earle-musik. Det är svårt att bli överraskad men det är minst lika svårt att bli besviken. En liten överraskning är dock Allen Toussaints särpräglade blåsarrangemang på ”This city”. En fin final på en mycket bra skiva.

KAJSA GRYTT: En kvinna under påverkan
Har redan skrivit alla positiva ord om den här skivan här. Och den håller samma fantastiska klass fortfarande.

EMMYLOU HARRIS: Hard bargain
Gammal är fortfarande äldst men Emmylou Harris kan fortfarande föryngra sitt sound och nya producenten Jay Joyce (mannen som producerade John Hiatts ”The tiki bar is open”) har inspirerat henne att sjunga bättre, att skriva flera egna låtar och med bett i gitarrerna uppgraderat Emmylous musik till något mycket passionerat. Albumet har samma tunga dignitet som en gång ”Wrecking ball” hade. Dessutom lyckas hon göra underverk av Ron Sexsmiths ordinära låt till titellåt.

GLASVEGAS: Euphoric /// Heartbreak \\\
Glasvegas viktiga uppföljare till 2008 års debut är lite för ojämn och fladdrig för att utmana. Franska passager och syntpop a la 80-tal drar ned helhetsbetyget men de bästa låtarna här tangerar det bästa på debuten. Och den skotska accenten är fortfarande en ynnest att lyssna på.

/ Håkan

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.