Blogginlägg

Bäst i april

Under april exploderade skivfloden med ett par-tre fantastiska skivor som garanterat kommer att hamna på årsbästalistan. Men också, i sedvanlig ordning, med en och annan besvikelse. När det gäller det senare hade jag nog lite för höga förväntningar på Niclas Frisks solodebut ”Deeper down in Chinatown”. Har alltid uppfattat Niclas Frisk som en av Sveriges bästa och mest melodistarka låtskrivare men det är alldeles för glest med toppar på skivan. Mark Knopfler-sound i gitarrerna och de där krispiga akustiska strängarna på gitarren är ofta fantastiskt fina men skivan i sin helhet blir lite för lekfull och för plottrig.

STEVE EARLE: I´ll Never Get Out Of This World Alive
Det händer inte så mycket nytt på Steve Earles skivor numera och trots att T-Bone Burnett gått in som producent är nya skivan samma trygga, personliga, ofta lågmälda, välskrivna och genomgående starka Earle-musik. Det är svårt att bli överraskad men det är minst lika svårt att bli besviken. En liten överraskning är dock Allen Toussaints särpräglade blåsarrangemang på ”This city”. En fin final på en mycket bra skiva.

KAJSA GRYTT: En kvinna under påverkan
Har redan skrivit alla positiva ord om den här skivan här. Och den håller samma fantastiska klass fortfarande.

EMMYLOU HARRIS: Hard bargain
Gammal är fortfarande äldst men Emmylou Harris kan fortfarande föryngra sitt sound och nya producenten Jay Joyce (mannen som producerade John Hiatts ”The tiki bar is open”) har inspirerat henne att sjunga bättre, att skriva flera egna låtar och med bett i gitarrerna uppgraderat Emmylous musik till något mycket passionerat. Albumet har samma tunga dignitet som en gång ”Wrecking ball” hade. Dessutom lyckas hon göra underverk av Ron Sexsmiths ordinära låt till titellåt.

GLASVEGAS: Euphoric /// Heartbreak \\\
Glasvegas viktiga uppföljare till 2008 års debut är lite för ojämn och fladdrig för att utmana. Franska passager och syntpop a la 80-tal drar ned helhetsbetyget men de bästa låtarna här tangerar det bästa på debuten. Och den skotska accenten är fortfarande en ynnest att lyssna på.

/ Håkan

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Björn Pettersson 31/05: Jag var också på konserten 1976 och minns också det då lite okända förbandet Tom...

Björn 3+7=11 23/05: Bra jobbat redaktören, så var det där med en egen "Bloggkategori" för Magnus Lin...

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.