Blogginlägg

”Lai lai”

Postad: 1999-03-17 12:25
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/3 1999.

EVA DAHLGREN
Lai lai
(Anderson)


Det är ett märkligt 90-tal Eva Dahlgren har att se tillbaka på. För åtta år sedan gjorde hon sin både bästa och mest sålda (en halv miljon ex!), ofta en alldeles omöjlig kombination, skiva med "En blekt blondins hjärta". Efter ett symfoniskt halvlyckat försök spred sig turbulensen till det personliga planet. Så hon gör comeback med tung massmedial uppmärksamhet på sina axlar. En stor comeback. Få hade klarat av den pressen som i nio fall av tio hämmar den konstnärliga kreativiteten.
   Men Eva verkar starkare än någonsin. "Lai lai" är mäkta imponerande på fler än ett sätt.
   Förutom stråkar spelar Eva samtliga instrument själv. Av alla pinsamma, konstgjorda exempel jag har hört genom åren i den genren låter "Lai lai" så otroligt naturlig, levande och händelserik. Inte ett spår av studiokänsla här. Jag har tidigare inte tänkt på Eva som gitarrist men hon hanterar instrumentet mycket proffsigt. Ingen saknar Jonas Isacsson eller Micke Nord här.
   Ändå är det ett avancerat studiojobb som ligger bakom skivan. Röster på röster, snygga tempoväxlingar, komplicerade arrangemang och fina influenser i enorma ljudbyggen. Ibland intensivt citypräglat, "Min familj", och ibland luftigt som en sommaräng, "För att du är här".
   "Lai lai" är en värdig uppföljare till "En blekt blondins hjärta". Men jag har svårt att upptäcka de påtagliga hitsen ty även ett rutinerat musik-öra, undertecknad, behöver upprepade lyssningar för att de många geniala detaljerna ska falla på plats.
   Och då framträder en handfull låtar som rena Dahlgren-klassiker. "Tavlor utan ram", en sorts överraskande blues, "Ja", en läcker vals, och "Rik och ökänd", skivans mest catchy låt.
   Och så titellåten i sin spröda, bräckliga kostym. Där rösten inte är en röst utan endast en utandning. Och singeln "Underbara människa" håller fortfarande.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 1999 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.