Blogginlägg

Bitter eftersmak

Senhösten 1986 genomförde The Pogues "Back from hell tour" utan att ha någon ny skiva ute. Turnén började i Europa och efter besök i Tyskland, Frankrike, Belgien och Nederländerna inleddes den engelska delen i Kilburn, London. Basisten Cait O'Riordan hade tidigare på hösten lämnat Pogues och ersattes nu av Darryl Hunt. Fantastisk stämning i lokalen men det som störde mig mest var Shane MacGowans bristande "koncentration".
   Kilburn National, i norra London, stängdes som konsertlokal 1999. Gjordes om till kyrka som också stängdes 2002.

Den här noteringen, ingen konventionell recension, publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/12 1986.

THE POGUES
Kilburn National Ballroom, London 4 december 1986

Jag ser Pogues på National Club i Kilburn, inför drygt två tusen vild och våldsamma personer i publiken, genomföra en konsert som inte riktigt griper tag i mig. Framförallt lämnar den en mycket bitter eftersmak.
   Visst har rockmusikens genier blivit missförstådda i alla tider men det var en sorglig syn att se Shane MacGowan, Pogues ansikte utåt och enda identitet, så fullständigt leva sig in i rollen som alkoholist och naiv idiot.
    Vinflaskan var hans napp, han rökte oavbrutet, drack öl och sjöng. Hittade knappt ut från scenen och medmusikerna log omärkligt åt hans ledsamma beteende.
   Jag saknade "A pair of brown eyes" och "A rainy night in Soho" ty MacGowan har ju ändå visat att han är ett geni som låtskrivare. Men på scenen lät han sig bli betraktad som en ohjälplig pajas.

Trolig setlist:
1. The Irish Rover
2. Streams of Whiskey
3. Rake at the Gates of Hell
4. Medley
5. The Ballinalee
6. The Body of an American
7. If I Should Fall From Grace With God
8. Lullabye of London
9. South Australia
10. Repeal of the Licensing Laws
11. Turkish Song of the Damned
12. Sick Bed of Cuchulainn
13. Broad Majestic Shannon
14. Metropolis
15. Dark Streets of London
16. Dirty Old Town
17. Transmetropolitan
18. Sally Maclenanne
19. Jesse James
20. Greenland Whale Fisheries
21. Waxie's Dargle
22. The Band Played Waltzing Matilda
23. Wild Rover
24. The Parting Glass

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.