Blogginlägg

London-Liverpool-London (3)

Sommarens semesterresa omfattade alltså både London och Liverpool. Jag har redan berättat några gånger, här, här och här, och nu handlar det om Liverpool. Staden jag aldrig tidigare besökt fast jag har varit Beatles-fantast sedan november 1963. Så det var med spänd förväntan jag och familjen tog mig till den nordvästra hamnstaden. En resa med tåg från London som blev lite mer improviserad än vi någonsin hade planerat.
   Man ska inte välja att åka tåg mellan London och Liverpool på söndagar. Då existerar nämligen inga snabbtåg och ett eller flera byten är ett måste. Vi trodde på ett byte men det blev till slut tre…
   Den trevliga damen på den lyxigt nybyggda St Pancras-stationen i London meddelade att vi bara skulle behöva byta i Chesterfield, en liten stad i engelska Midlands. Men när vi kom av så fanns det inget tåg som skulle direkt till Liverpool. Först en kort resa till Sheffield för nästa byte till Manchester där vi fick en timme och en kall öl. Innan vi kunde fortsätta med ytterligare ett tåg med Lime Street Station, Liverpool, som slutstation.
   Första kontakten med den legendariska popstaden blev väldigt behaglig. Hett och sommarvarmt men de smeksamma vindarna från floden Mersey gjorde sommarvädret bekvämt och skönt.
   Det gamla hamnområdet Albert Dock har fräschats upp till ett elegant affärs- och restaurangstråk, inklusive museet The Beatles Story och Beatles-affären The Fab 4 Store. Och redan här slog både fascinationen och illamåendet mot mig med stor kraft.
   Liverpool utnyttjar numera Beatles-minnet till hundra procent. Tillsammans med marknadskrafterna så har det blivit en av stadens stora turistlockande attraktioner. Så mycket och så ofta att till och med jag, hängiven Beatles-fantast, tycker att det blir för mycket.
   The Beatles Story, med museum och hela historien om Beatles (som jag redan kan) hoppade jag helt sonika över. I Beatles-affären fanns alla upptänkliga prylar, alla med ”The Beatles”-tryck och Apples registrerade varumärke. Från slipsar, nyckelringar, portmonnäer, väckarklockor, t-shirts, pennor, handväskor, muggar, paraplyer, anteckningsblock och mycket mer. Så gott som allt.
   1977 ville de styrande i Liverpool inte sätta upp statyer på de fyra Beatles-medlemmarna. Nu går allt att sälja i deras namn. Som exempelvis en guidad bussresa runt Liverpool för att besöka de viktigaste Beatles-adresserna. Neil Brannon var en lagom lustig och kunnig ledsagare och vi kunde på drygt två timmar besöka beatlarnas barndomshem, de kända platserna Penny Lane, Strawberry Field (ni ser grinden här ovan till höger) och bli serverade med massor av intressanta anekdoter i ämnet.
   1967, när singeln ”Penny Lane”/”Strawberry fields forever” släpptes hade jag ingen aning om vad de låttitlarna i verkligheten stod för. Nu vet jag att Penny Lane är en lång gata i nordöstra Liverpool. Fick se att rondellen i visan inte var så mycket mer än ett gatukors. Och fick förklaringen till hur naturligt det var för John Lennon att skriva om Strawberry field där det låg bakom hans hus på Menlove Avenue.
   Jag fick även se att både George Harrison och Ringo Starr kom från väldigt enkla områden, Wavertree (se bilden) respektive Dingle, där husen var små och simpla. I Dingle, där igenspikade fönster var vanligt, var det än mer enkla förhållanden. Men det var intressant att få en egen bild på gatorna Madryn Street och Admiral Grove som Ringo sjunger om på sin senaste skiva ”Liverpool 8”. Och däremellan låg den rekordlilla puben The Empress, vars bild pryder Ringos första soloskiva ”Sentimental journey”.
   Sedan avslutades resan naturligt i Cavern-kvarteret inne i Liverpools centrum. Där på Mathew Street är puben och spellokalen Cavern sedan 1984 då den återuppbyggdes med samma tegelstenar som den en gång byggdes med. Beatles spelade där 274 gånger men 1973, många år efter Beatles spelat där, revs Cavern. Och förvandlades till bilparkering!
   Men med tiden har Beatles-minnet kommit tillbaka och området kring Cavern och Mathew Street flödar av statyer, minnesmärken och väggplaketter. Och området, där det kryllar av turister, har fått ett riktigt Beatles-hotell, Hard Day’s Night Hotel på North John Street.
   Vill man få en bild på pop- och rockmusikens hela historia i Liverpool från 60-talet till idag ska man besöka utställningen The Beat Goes On på World Museum. ”From the Beatles to The Zutons” som den titulerades.
   Massor av autentiska vinylskivor, ljud- och bild-illustrationer och massor av tidsbundna dokument. Från Cavern via Eric’s (punkarnas tillhåll på 70-talet) till idag med moderna klubbar.
   Liverpool har en märkvärdigt lång musikhistoria. Det var inte bara Beatles och Frankie Goes To Hollywood.
   Som vanligt har bilderna till den här artikeln tagit av min dotter Emily.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...