Blogginlägg

Ytlig bevakning av årets Live at Heart

BEVAKNINGEN AV ÅRETS LIVE AT HEART kommer för min del av vara kortfattad och ytlig. Urladdningen i onsdagskväll med Lolita Pops comebackkonsert dränerade all min energi och skar bort fokus från det övriga festivalprogrammet.
   Inga gatlopp mellan spelställen och inga detaljerade planer. Spontant och improviserat som det ska vara när inget är bestämt i förväg.
   Torsdagen, Live at Hearts andra festivaldag, blev därför bara blott några små konsertstopp av marginell betydelse. Men musik är musik och möten mellan vänner gör sig ännu bättre med musik i bakgrunden.
   Engelsmannen Danny McManon på Coco Green blev första stopp. Danny på gitarr och soulfylld sång tillsammans med en basist och en på låda (cajon) bjöd på 40 minuter singer/songwriter-pop. Inget som direkt skapade förutsättningar för att jag ska minnas det i framtiden. Men lugn och stilla underhållning behövs ibland.
   Promenad till Saluhallen för att mötas av beskedet att Joe Fiddle hade ställt in. Vi fick istället Lettlandspojken Jyozas Martin på akustisk gitarr som uppenbart var glad att få uppträda för en relativt intresserad publik. Inte heller där satte sångmaterialet några djupare spår i en utarbetad recensent utan krav.
   Martin följdes på samma scen av Tara C Taylor som i programmet beskrevs som tysk singer/songwriter men visade sig ha ursprung i Canada. Kvällens höjdpunkt för min del när hon spelade fint på både akustisk och elektrisk gitarr.

OM JAG NU ÄNDÅ SKA SLÄNGA ur mig några tips inför dagens och kvällens Live at Heart: Tänkte nog inleda dagen på Innergården vid Boulebar och STÅ med Billy Momo, omtalat band som jag har missat tidigare år.
Efter middag på Saluhallen, utan musik på scenen, tänkte jag gå till Club 700 och Magnus Sundells alltid lika intressanta diasert där sångerskan Nina Kinert står i fokus.
Sedan möjligen ett besök på Ingeborgs och ett återbesök i Tara C:s musik, fortsätta till STÅ där Eric Palmqwist, profilen från EP's Trailer Park, uppträder på en av sina tre konserter på årets Live at Heart. Sedan är festivalkvällen för min del en öppen bok.


Danny McManon.


Tara C Taylor.

Bilder: Carina ÖsterlingJyozas Martin.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.