Blogginlägg från 2019-09-01
Välkommen till Lolita Pop-veckan
NY DAG, NY SÖNDAG, NY MÅNAD och välkommen till den exklusiva Lolita Pop-veckan. På ett uppslag i dagens Nerikes Allehanda (se ovan) publiceras min långa artikel om Lolita Pops historia. Den artikeln kommer på tisdag att publiceras på Håkans Pop i en ännu längre och mer detaljerad version med bland annat bilder på bandets olika upplagor genom åren.
Anledningen till min proklamerade Lolita Pop-vecka är givetvis bandets aktuella comebackkonsert på Frimis i Örebro på onsdag kväll. Samma dag publicerar jag här en gammal intervju med bandet som jag gjorde redan i november 1983 i samband med releasen av albumet ”Irrfärder”.
Jag kommer även att recensera veckans Lolita Pop-konsert för Nerikes Allehandas räkning och den kommer givetvis publiceras även här på Håkans Pop.
Det finns för övrigt redan massor med Lolita Pop-relaterade artiklar på Håkans Pop i form av konsert- och skivrecensioner samt intervjuer. Mina konsertrecensioner från 1987, 1988, och 1990 och efterkonstruerade skivrecensioner av ”Att ha fritidsbåt” och ”Love poison” och en intervju från april 1987 med Karin Wistrand och Benkt Svensson.
Dessutom har jag recenserat samtliga tillfälliga återföreningar, 1997 på Slottsfestivalen, 1999 på en antivåldsgala och 2012 på Rockmagasinets stora revival.
EFTER LOLITA POPS VERKSAMMA ÅR, som avslutades 1992, försökte sig Karin Wistrand på en solokarriär som resulterade i två turnéer 1993 vars konserter jag recenserade, en i maj och en i november. Men även under Lolita Pop-epoken på 80-talet gjorde hon konserter på egen hand. Bland annat turnerade hon hösten 1986 tillsammans med bland annat Dan Hylander och Mikael Wiehe under samlingsnamnet Frontline Rock, .
Tillsammans med bland annat Louise Hoffsten var Karin en i ensemblen på musikalen ”Ung rebell” som 2005 fick mig att skriva en krönika som formade sig till en recension. 2008 gjorde hon en lågprofilerad konsert i Örebro.
Under den senare delen av 90-talet kunde hon dyka upp som gästartist hos Månsson All Stars och Örebro All Stars. Och på senare år har hon deltagit i arrangemangen ”Från Bowie till Wadling” (2017), ”Musik för alla hjärtan” (2018) och ”Örebro tillsammans för Musikhjälpen” (2018).
Men framförallt var Karin från 2007 och framåt den stora sångstjärnan i Staffan Ernestams omfattande projekt Jeremias Session Band vars konserter jag har recenserat vid ett flertal tillfällen. Premiären 2007, hösten 2007, sommaren 2008, våren 2009, sommaren 2009, sommaren 2010, i maj 2012, på Vinön sommaren 2012 och ett kort inhopp på Live at Heart-festivalen 2013.
/ Håkan
Konsert i det gröna på öster i Örebro
Foto: Carina Österling
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE
Restalundsvägen 35 31 augusti 2019
Konsertlängd: 15:15-16:00 och 16:23-16:59 (81 min)
Min plats: Sittande på gräsmattan ca 5 m från "scenen".
FREDAGSKVÄLLENS KONSERT PÅ RESTAURANG med Malmö/Örebro-paret Lindgren & Unenge följdes på lördagseftermiddagen av en konsert i en trädgård med ett liknande underbart underhållande innehåll. Värdparet Janne Rindar och Eva Liedner bjöd in till konsert i sin trädgård på Restalundsvägen 35. Med ackompanjemang av högljudda känslor från fotbollsälskarna på Behrn Arena (Örebro SK slog AFC Eskilstuna med 3-1) kunde vi ännu en gång konstatera att det är med spontanitet och improviserade låtlistor som det här paret bygger sina konserter.
Ett 25-tal åhörare hade samlats denna underbara sommardag där skuggan var eftertraktad och Dylan-låtarna stod som spön i backen med ett förhållandevis bra sound i den luftiga miljön. En setlista var förberedd men sprack direkt när Richard inledde med Bob Dylans ”Billy 4”. En låt som inte fanns med under fredagskvällens konsert.
Förutom ganska förväntade låtar som ”From Bleecker street to Camden Town” (som nu återvände till Richards liverepertoar), ”Sundown on a lemon tree”, Olles båda ”Trestjärnig Metaxa” och ”Åter i Marais”, ”Dunce's cap”, ”Don't think twice”, ”Love minus zero/No limit” och den traditionella finallåten ”Goodnight, Irene” bjöds det också på några nya låtar jämfört med fredagsframträdandet.
Dels fick vi gamla favoriter som ”Men bara om min älskade väntar” (där Richard sedvanligt delade upp låten i en engelsk och svensk del), Olles mycket vackra tolkning av ”Farewell Angelina” (”Farväl vackra Sara”) och sedan fick han ännu en gång chansen att visa upp sitt blixtrande gitarrspel i instrumentala ”Nashville skyline rag”. Och ytterligare någon Dylan-låt som jag för stunden inte lyckades identifiera.
Richard fick sin vana trogen utrymme att presentera en ännu ej utgiven originallåt, den trollbindande vackra ”Mi corazon”. Med den oförglömliga textraden ”Alcohol won't kill me/Your absence will”. En framtida klassikerballad!
/ Håkan
<< | September 2019 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...
Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...
Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...
per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...
Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...
Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...
Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...
Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...
Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...
Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...


Kommentarer till blogginlägget: