Blogginlägg från 2018-10-02

September 2018 på Håkans Pop

Postad: 2018-10-02 07:55
Kategori: Blogg



SEPTEMBER 2018 BLEV ONEKLIGEN PAUL McCARTNEYS månad. Med nya utmärkta albumet "Egypt station" blev den 76-årige ikonen plötsligt populärare än någonsin och toppade USA-listan för första gången på 32 år eller nåt sånt. Inför den här skivan har Paul varit på festligt marknadsföringshumör och det har resulterat i en gigantisk uppmärksamhet. Det började redan i somras när han tillsammans med programledaren James Corden i "Carpool karaoke" åkte runt i Liverpool och visade upp gamla bostäder och ikoniska platser i den gamla hemstaden. Programmet avslutades med en överraskningskonsert med bandet på The Philharmonic Pub.
   Redan i somras släppte Paul tre lÃ¥tar frÃ¥n nya albumet som aptitretare och uppträdde strax innan albumrelease vid ett par tillfällen som fÃ¥tt stor uppmärksamhet, pÃ¥ Grand Central Station i New York (som finns pÃ¥ YouTube, se ovan) och i Abbey Road-studion i London (som finns pÃ¥ Spotify, även levande bilder). Där visar Paul tillsammans med sitt band storhet vad gäller bÃ¥de musikalitet men ocksÃ¥ spontan och avslappnad mänsklighet.
   Han har blandat friskt mellan Beatles-, Wings- och sololÃ¥tar plus helt naturligt även aktuellt material. Mycket förväntade lÃ¥tar naturligtvis men ocksÃ¥ överraskningar som "FourFiveSeconds" (LÃ¥ten han skrev med Rihanna och Kanye West), "My Valentine", "Hi. hi, hi" och "Nineteen hundred and eighty five".
   Marknadsföring eller inte är "Egypt station" ett sensationellt bra album som helt rättfärdigar den kommersiella uppmärksamheten. I min recension av skivan, som släpptes 7 september, sammanfattar jag intrycket av ett album med mÃ¥nga höjdpunkter och Paul har en uppenbart nyfödd inspiration att bjuda pÃ¥ sig själv. Ett stort plus till hans kompband, som jag faktiskt inte har varit sÃ¥ imponerad av tidigare, som pÃ¥ scen avslöjar oerhört skickliga kunskaper.
   Det har under september släppts mÃ¥nga intressanta skivor i övrigt, jag Ã¥terkommer pÃ¥ slutet av den här artikeln med mina Ã¥sikter i det ämnet.
   Livemässigt för min egen del inleddes mÃ¥naden pÃ¥ Live at Heart-festivalen i Örebro under fyra dygn. Min bevakning blev inte lika minutiös som under tidigare Ã¥r och jag kunde i en artikel i efterhand konstatera att senaste upplagan av festivalen förlorat lite själ och jag saknade ocksÃ¥ den musikaliska ryggraden under de här dagarna och kvällarna.
   Under säsongen 2018/19 pÃ¥ HÃ¥kans Pop har jag tvÃ¥ följetonger att redovisa, dels en 50-talslista pÃ¥ mina 37 bästa favoriter, lÃ¥tar och artister, och dels Ã¥terpublicerar jag ett antal gamla intervjuer frÃ¥n 1974 till 1994.
   Bland 50-talsfavoriterna som jag under september riktade strÃ¥lkastarna mot fanns Bobby Freeman, Ivory Joe Hunter, Dale Hawkins och Muddy Waters pÃ¥ placeringarna 35 till 32.
   I de gamla intervjuerna kunde jag gräva ner mig i minnet av möten med Robert Fripp. Dire Straits, Ulf Lundell och David Knopfler , alla inträffade under 1979.
   Sedan har jag sedan flera Ã¥r tillbaka en kategori som jag har döpt till "I min skivhylla" där jag helt slumpmässigt och egentligen helt spontant väljer skivor. Kanske med en liten ambition att hitta nÃ¥gra bortglömda pärlor. Under september lyckades jag Ã¥tminstone pricka in ett utsökt album, med Stephen Stills , men skrev ocksÃ¥ om skivor med McGuinn, Clark & Hillman, Electric Light Orchestra och Dire Straits.
   I mÃ¥nadens elfte timme nÃ¥ddes vi av de sorgliga nyheterna att Kim Larsen och Otis Rush hade gÃ¥tt bort. Jag redovisar mina minnen av bÃ¥da artisterna.

NÄR DET GÄLLER NYA SKIVOR INLEDDE JAG september på Håkans Pop med en sammanfattning över sommarens bästa skivor och har under månaden redan uppmärksammat två nya album, med Citizen K och ovan omnämnda Paul McCartney. Men jag har också under de senaste veckorna lyckats jaga ifatt ytterligare ett antal helt aktuella skivor i en blandad kompott.
   Helt oplanerat sÃ¥g jag den svenske lÃ¥tskrivaren och producenten Peter Kvint uppträda live pÃ¥ svt-programmet Gokväll och fastnade för nÃ¥gra melodiska lÃ¥tar som gjorde att jag förväntade mig nÃ¥got alldeles extra av albumet "Still life". Med alla lÃ¥tarna i huvudet blev det kanske lite för mycket av det goda men snygga Beatles-influenser kan jag aldrig fÃ¥ för mycket av.
   Tydliga Beatles-influenser finns det ocksÃ¥ pÃ¥ Aaron Lee Tasjans nya album "Karma for cheap". SÃ¥g honom uppträda själv för nÃ¥gra Ã¥r sedan och imponerades av spontaniteten i bÃ¥de lÃ¥tar och mellansnack. Men här blommar ju bÃ¥de arrangemang och lÃ¥tstyrka ut i ett oväntat omfÃ¥ng.
   Amerikanska Cordovas har ocksÃ¥ ett konsertförflutet i Örebro. DÃ¥ marknadsfördes en nÃ¥gra Ã¥r gammalt album men kvartetten är nu aktuella med det helt nya albumet "That Santa Fe channel". StämsÃ¥ng a la tidiga Eagles mixas med The Band-influenser.
   Jag har i mÃ¥nga Ã¥r och decennier förgäves försökt fÃ¥ tillbaka Paul Simon-känslorna som de en gÃ¥ng var pÃ¥ de tre första 70-talsalbumen men det har varit trögt, segt och motsträvigt. Och nya "In the blue light" fÃ¥r mig inte heller övertygad. Den där lättjazziga attityden, som jag hela livet förknippat med melodiradions svala nattimmar, pÃ¥ vissa lÃ¥tar gör mig bara rastlös. Synd pÃ¥ de ofta välformulerade texterna.
   De uppenbart starka melodiska stunderna, exempelvis det vackra ögonblicket "Love", är fÃ¥ och drunknar i det övriga jämntjocka materialet. Den över sju minuter lÃ¥nga "Darling Lorraine" är paradoxalt nog min favorithöjdpunkt pÃ¥ skivan.
   Amerikanen Will Courtney slog tillhÃ¥rt och positivt med sitt förra album, "Planning escapes" (nummer ett pÃ¥ min Ã¥rsbästalista 2016!), för drygt tvÃ¥ Ã¥r sedan. PÃ¥ nya skivan "Crazy love" hör jag Wills ambition att Ã¥stadkomma nÃ¥got lika fantastiskt men lyckas bara delvis. Med stabila kompgruppen The Wild Bunch bakom sig och nÃ¥gra doser Neil Young-influenser i arrangemangen blir det hantverksmässigt lysande men inte alltid sÃ¥ personligt.
   I titellÃ¥ten, "Too high now", "Take you away" och "Coming on strong" är det poprock pÃ¥ hög nivÃ¥ och singer/songwriter-rötterna i "When will I find my love" hjälper ocksÃ¥ till att göra "Crazy love" till ett genomgÃ¥ende trevligt album. "Partner in time", hyllningen till Wills fru, är ocksÃ¥ en av topparna pÃ¥ skivan.
   "I huvet pÃ¥ en idiot, i en bar, pÃ¥ en ö, i ett hav, pÃ¥ en ö, i en bar, i huvet pÃ¥ en idiot" är ju en direkt provokativ titel pÃ¥ Markus KrunegÃ¥rds nya album vars innehÃ¥ll är betydligt enklare och bättre än sÃ¥. Fast ibland blir de hitinriktade lÃ¥tarna, allra tydligast pÃ¥ Miriam Bryant-duetten "O A O A E vi förlorade", lite för utstuderade. LÃ¥tskrivandet är hyfsat men det genomgÃ¥ende burkiga popsoundet pÃ¥ skivan är lite trist, lÃ¥ngtrÃ¥kigt och händelsefattigt där jag misstänker att fÃ¥ levande musiker är inblandade. BÃ¥de lÃ¥t- och soundmässigt är det svÃ¥rt att känna den rejäla lockelsen att lyssna pÃ¥ skivan pÃ¥ nytt.
   Energisk poprock är det sällan jag springer pÃ¥ i skivfloden men Dee Rangers "All you need tonight" är en oerhört angenäm ny bekantskap. Bandet lyckas faktiskt balansera pÃ¥ gränsen mellan stark powerpop och garagerock i sitt punkenergiska sound. Kanske lite monotont i längden men lÃ¥tar som "Gotta have a good time", "Patchouli" (pÃ¥ svenska!) och "Nothing's changed" tillhör verkligen mÃ¥nadens klart bästa lyssning.
   Graham Parker är tillbaka med "Cloud symbols" och det ekar 70-tal och de tidiga skivorna med ett nybildat och hungrigt The Rumour. Främst genom de mÃ¥nga blÃ¥sarrangemangen som säkert är perfekt genomförda men ocksÃ¥ lite för traditionella och nästan jazzvänliga för mina känsliga öron.
   En aptitretare till Rod Stewarts "Blood red roses" var lÃ¥ten "Grace", en gammal irländsk rebellisk sÃ¥ng i traditionell folkmusikalisk skrud. Den lÃ¥ten gjorde att jag väntade mig ett helt album som lutade Ã¥t det hÃ¥llet. Mina förutfattade förväntningar kunde inte vara mer fel. Förutom titellÃ¥ten och "Grace" är skivan svÃ¥rt hitinriktad med ett modernt stuk som inte är min kopp té. En hÃ¥rd version av blueslÃ¥ten "Rollin' & tumblin'" gör albumet till en onödigt spretig historia.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Oktober 2018 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31        

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.