Blogginlägg från 2018-03-05

MAXI12" #11: HIS LATEST FLAME

Postad: 2018-03-05 07:57
Kategori: Maxi12"



HIS LATEST FLAME
Somebody's gonna get hurt
All the same to me
Somebody's gonna get hurt (Instrumental)

(Go! Discs, 1986)

DET ÄR VÄL FRÄMST NICK LOWES INSATS som producent som gör den här maxisingeln riktigt intressant. Det var endast vid det här tillfället som Lowe samarbetade med det sex tjejer starka skotska bandet och "Somebody's gonna get hurt", debutsingel under gruppnamnet His Latest Flame, fick ingen större uppmärksamhet. Efter ytterligare en singel på Go! Discs lämnade bandet skivbolaget.
   Bandets rötter letar sig tillbaka till Glasgow och början på 80-talet och då under namnet Sophisticated Boom Boom (en albumlåt med Shangri-Las från 1965), som till 4/6-delar var identiskt med 1986 års upplaga av His Latest Flame: Tricia Reid, sologitarr/sång, Irene Brown, gitarr, Jacqueline Bradley, trummor, och Laura Mazzolini, bas. Sångerskan hette Libby McArthur på den tiden.
   1984 var bandet, där Moira Rankin var ny sångerska, aktuellt på albumet "The girls can't help it", en samlingsskiva med enbart tjejartister, med låten "The only one". På det tidiga 80-talet hette influenserna Siouxsie & the Banshees och Dolly Mixture men i samband med namnbytet blev framgångarna för band som Bangles en förebild.
   Gruppnamnet His Latest Flame härstammar naturligtvis från den gamla Elvis Presley-låten "(Marie's the name) His latest flame" (originalet gjorde faktiskt Del Shannon) skriven av Doc Pomus och Mort Shuman. En låt som för övrigt fanns på en annan Elvis-liverepertoar i mitten på 80-talet, Elvis Costello...
   Inför den Nick Lowe-producerade singeln, som spelades in i februari 1986 och släpptes i maj kompletterades gruppen med pianisten Stevie Doyle. "Somebody's gonna get hurt" är skriven av gitarristen Trisha Reid ("Tricia" på skivomslaget...) och både låt och produktion är klart 60-talsinfluerade med en driven Motown-inspirerad takt som den tydligaste hittendensen. Ändå blev det ingen uppmärksamhet, skivbolaget tröttnade och bandet, nu kvartett, sökte sig vidare och fick 1989 nytt kontrakt, nya producenter (Owen Davies och Bobby Henry) och fick ge ut ett helt album, "In the neighbourhood" (1989).
   På b-sidan "All the same to me" är det klara Ronettes-vibbar i luften och Moira sjunger med en tydlig Ronnie Spector-stämma.
   Den instrumentala versionen av "Somebody's gonna get hurt" är en så kallad Jellybaby Mix men är faktiskt två sekunder kortare än originalet. Och fungerar faktiskt oväntat bra utan sång.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (454)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (142)
Örebro (16)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

L-Å Madelid 7/06: Sorry, missade att du nämnde Zombies i artikeln och att Tages och Hep Stars kn...

L-Å Madelid 7/06: Hallå Håkan! Jag ser att du missat några konserter. The Zombies spelade på ...

Kjell J 2/06: Lou Barlow är väl sedan ganska länge tillbaka i Dinosaur Jr....

Jan Arne Martin Lennell 31/05: Tack Håkan för en intressant recension! Har ännu inte lyssnat (dök upp i bre...

Johan S 31/05: Lysande! Har gått varm hela helgen. ...

Janne Lennell 22/05: Ser fram mot listan över favoritskivor. Tror vi kommer ha en del gemensamma fav...

Tommy Jonsson 22/05: Vet inte om det är sant men det påstås att publikljudet inte blev speciellt b...

Peter 17/05: Vart tog Live at the Grand Opera House Belfast med Van Morrison vägen?...

Jan Arne Martin Lennell 15/05: Del Amitri tycker jag skulle haft förstaplatsen :)...ser vekligen fram mot dera...

Richard 5/05: Tack för att ni delar med er, Håkan med sina fina texter och Jack med minnen o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.