Blogginlägg

60: #31. THE RONETTES (1962-1969)

Från vänster: Nedra Talley, Veronica Bennet (Ronnie Spector) och Estelle Bennett.

THE RONETTES Topp 3:

1. Be my baby (1963)
2. (The best part of) Breakin' up (1964)
3. You came, you saw, you conquered! (1969)

JAG TANGERADE DET KÄNSLIGA ÄMNET REDAN FÖRRA VECKAN när jag skrev om fabriksprodukten Monkees: Att som artist vara i händerna på andra låtskrivare och producenter och förutom ansikte och sång inte ha något kreativt inflytande. Men det är trots allt slutresultatet, den färdiga singelskivan och den fulländade produktionen, som räknas och gör man singlar av den kvalité som tjejtrion Ronettes vid upprepade tillfällen gjorde på 60-talet spelar det i mina öron inte så stor roll hur det har gått till.
   Gruppens skivutgivning och karriär styrdes med järnhand av demonproducenten Phil Spector. Han bestämde allt i samband med Ronettes skivinspelningar, från låtskrivandet via den mäktiga produktionen till skivbolaget som han ägde. Det var också tack vare Spectors underbart genomarbetade och extremt tidskrävande produktioner som Ronettes singlar fick sådant genomslag över hela världen. Utom i Sverige. Bara gruppens "Be my baby" nådde Tio i Topp-listan 2 november 1963, faktiskt dagen innan Beatles uppträdde på svensk tv, Drop In, för första gången.
   Om någon tvingar mig att göra en total lista över 60-talets singlar i en rangordning skulle jag nog placera "Be my baby"-singeln bland de fem främsta. Så oerhört sensuell och hypnotisk är sångerskan Veronica Bennetts röst i exempelvis de inledande textraderna "The night we met I knew I needed you so/And if I had the chance I'd never let you go..." att jag till och med som 11-åring satt som klistrad vid transistorradion varje lördag när Tio i Topp sändes under de där nio sista veckorna 1963.
   The Ronettes var en amerikansk trio med tjejer där Veronica (senare mer känd som Ronnie Spector) tog solistens roll bredvid sin syster Estelle och deras kusin Nedra Talley. Redan i unga år, under 50-talet, hade tjejerna börjat sjunga tillsammans hemma i New Yorks Spanish Harlem-område. Från en ren amatörnivå inom familjen till att uppträda i anspråkslösa sammanhang under ett gruppnamnet Darling Sisters. Innan de på väldigt tidigt 60-tal fick kontakt med skivbolaget Colpix och under namnet Ronnie & the Relatives singeldebuterade trion i augusti 1961 med"I want a boy" som följdes av Jackie DeShannon-låten "I'm gonna quit while I'm ahead".

BRA MEN GANSKA OPERSONLIGA SINGLAR och inget hände. Inte ens när gruppen våren 1962 bytte namn till The Ronettes. Nej, det var först när trion mötte Phil Spector som magi skapades. Spectors skivbolag Philles hade existerat i två år när "Be my baby" släpptes i augusti 1963. De största hitnamnen på bolaget, Crystals och Darlene Love, blev plötsligt förbisedda av Spector och intresset för Ronettes i allmänhet och Ronnie Spector i synnerhet tog upp all hans tid förutom planerna på det grandiosa julalbumet "A Christmas gift for you" 1963.
   Spector skrev "Be my baby" tillsammans med det äkta paret Ellie Greenwich och Jeff Barry och samarbetade under hela 60-talet med just låtskrivande par. Trion skrev även nästa singel, "Baby I love you", som jag onekligen betraktar som en mellansingel. Då är Ronettes tredje singel, "(The best part of) Breakin' up" där det nya låtskrivarparet Pete Andreoli/Vince Poncia introduceras, något mycket bättre och mer fokuserat och hitmässigt.
   Just här, våren 1964, började Spector förlora lite intresse för Ronettes samtidigt som han var besatt av gruppens sångerska Veronica fast han redan var gift. Kärleken till Veronica gjorde att han inte ville se henne för populär, ändå gav han ut två singlar under hennes privata förnamn, och ville inte dela henne med en stor publik. Det gjorde att Ronettes singlar därefter har en dalande kvalitetskurva och när gruppen la ned sin verksamhet 1966 gav en desillusionerad Spector, efter det just kommersiella misslyckandet med Ike Tina Turners "River deep mountain high", helt enkelt bort produktionen till Jeff Barry på finalsingeln "I can hear music".
   Ronettes-historien avslutades med interna stridigheter och gruppnamnet gjorde en högst tillfällig comeback 1969 med starka singeln "You came, you saw, you conquered" som i praktiken, "featuring the voice of Veronica" på etiketten, är en solosingel med Ronnie Spector som året innan hade gift sig med Phil.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.