Blogginlägg

60: #36. YARDBIRDS (1964-1968)

Från vänster: Chris Dreja, kompgitarr, Keith Relf, sång och munspel, Jim McCarty, trummor, Jeff Beck, sologitarr, och Paul Samwell-Smith, bas och sång.

YARDBIRDS Topp 3:

1. Heart full of soul (1965)
2. Shapes of things (1966)
3. For your love (1965)

DEN ENGELSKA R&B-KVINTETTEN YARDBIRDS, som bildades sommaren 1963, gick både bokstavligen och musikaliskt i Rolling Stones fotspår. Bluesrötterna i de båda gruppernas musik var djupa och gemensamma och majoriteten av gruppernas repertoar innehöll covers. Fram till hösten 1963 hade Rolling Stones varit det återkommande husbandet på rockklubben Crawdaddy i Richmond men ersattes då av Yardbirds ungefär samtidigt som den nye gitarristen Eric Clapton debuterade med gruppen.
   Det skulle dröja ytterligare ett halvÃ¥r innan Yardbirds skulle skivdebutera men bandet, som nu var under den ryske immigranten, managern och Crawdaddy-ägaren Giorgio Gomelskys beskydd, var framförallt en liveattraktion när de även blev husband pÃ¥ Marquee i centrala London.
   Ã„n sÃ¥ länge var det r&b- och bluesälskande Yardbirds repertoar uteslutande covers och de bÃ¥da singlarna gruppen gav ut under 1964 var Chicago-bluesmusikern Billy Boy Arnolds "I wish I would" och den gamla bluesstandardlÃ¥ten "Good morning little school girl" som Sonny Boy Williamson spelat in redan 1937. Ej att förväxla med blueshistoriens andre Sonny Boy Williamson som Yardbirds turnerade med hösten 1963.
   (Yardbirds spelade in sina tvÃ¥ första Gomelsky-producerade singlarna i Olympic Sound Studios i Barnes som, tre Ã¥r senare, ocksÃ¥ rÃ¥kade vara inspelningsplats för Procol Harums "A whiter shade of pale" vars historia jag berättade om förra veckan... Även de första inspelningarna av Beatles legendomsusade "All you need is love" gjordes där!)
   Som uppskattat liveband, med enbart covers pÃ¥ repertoaren, blev Yardbirds albumdebut inte överraskande en liveskiva inspelad pÃ¥ Marquee, "Five live Yardbirds", fylld med lÃ¥tar av Bo Diddley, Slim Harpo, Howlin' Wolf, Chuck Berry och John Lee Hooker.
   Men där och dÃ¥, i december 1964 när liveskivan gavs ut, var det slut med Yardbirds utpräglade bluesepok. Ty samma mÃ¥nad gick bandet in i studion och spelade in en av Graham Gouldmans första kompositioner, "For your love", som till Claptons stora besvikelse lät alldeles för kommersiell och poppig. Det hjälpte inte att han fick spela huvudrollen (featuring Eric "Slowhand" Clapton) pÃ¥ singelns b-sida, "Got to hurry". När singeln släpptes i mars 1965 lämnade Clapton bandet för att hamna i John Mayall's Bluesbreakers där den traditionella bluesmusiken stod högt i kurs.
   "For your love" blev Yardbirds stora genombrott, tredjeplats pÃ¥ Englandslistan, och arrangemanget med den framträdande cembalon, spelad av Brian Auger, tillhör pophistorien. Det blev ocksÃ¥ genombrottet för lÃ¥tskrivare Gouldman som dÃ¥ var medlem i bandet The Mockingbirds, som hade tackat nej till "For your love". Men Graham fick senare sÃ¥ mycket större framgÃ¥ngar som lÃ¥tskrivare till artister som Hollies, Herman's Hermits och Wayne Fontana innan han pÃ¥ 70-talet blev medlem i 10cc.

NY GITARRIST I YARDBIRDS BLEV JEFF BECK som även han var hårt inspirerad av Chicago-blues men var också intresserad av att utveckla gitarrspelet och fick chansen direkt på gruppens nästa hitsingel, "Heart full of soul" (ännu en Gouldman-låt). Ursprungsidén om ett österländskt sound med sitar förkastades och Beck fick i uppdrag att kopiera ljudet på sin gitarr vilket resulterade i en ännu större kommersiell framgång, en andraplats i England.
   Yardbirds var vid tillfället inne i ett stim av hits och även den följande singeln, den Ã¥terigen Gouldman-skrivna "Evil hearted you", hamnade högt pÃ¥ Englandslistan utan att tillhöra bandets riktiga höjdpunkter.
   Medlemmarna i bandet började dÃ¥ utveckla sitt eget lÃ¥tskrivande och det resulterade i nÃ¥gra singel-b-sidor innan "Shapes of things", skriven av basisten Paul Samwell-Smith, sÃ¥ngaren Keith Relf och trummisen Jim McCarty, nÃ¥dde ännu en Topp 3-placering i England. Jeff Beck saknas bland lÃ¥tskrivarna men det var hans gränslöst personliga gitarrspel som gav profil Ã¥t lÃ¥ten.
   Efter "Shapes of things" lämnade Samwell-Smith gruppen sommaren 1966, för att koncentrera sig pÃ¥ skivproduktion, och ersattes av Englands mest hÃ¥rdjobbande studiogitarrister, Jimmy Page - pÃ¥ bas! Samtidigt bröt bandet med managern och mentorn Gomelsky vilket blev en bitter skilsmässa, där bandet förlorade rättigheterna till alla dittills inspelade lÃ¥tar, och ny manager/producent blev Simon Napier-Bell.
   Nu började bandet och producenten lita pÃ¥ eget material, singlarna "Over under sideways down", "Happening ten years time ago" och hela "Roger the engineer"-albumet skrevs av de fem Yardbirds-medlemmarna tillsammans. Men kommersiellt dalade framgÃ¥ngarna och samarbetet mellan bandet och Napier-Bell knakade. Vilket fick till följd att bandet, samtidigt som Beck fick sparken och Page blev bandets sologitarrist, hamnade hos hitproducenten Mickie Most. Bandets ambitioner tynade bort i takt med nya covers, "Little games" och "Goodnight sweet Josephine", innan bandet splittrades sommaren 1968.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.