Blogginlägg från 2011-11-18
Soundtracks: "The Color of money"
THE COLOR OF MONEY (MCA, 1986)
Som av en märklig tillfällighet inleds detta soundtrack med en Don Henley-låt precis som på den förra soundtrackskivan jag skrev om, ”Leap of faith”. Fast den här gången är det en originallåt, skriven av Henley tillsammans med Danny Kortchmar och J D Souther. Det senare namnet är ju en utpräglad countryrocklåtskrivare men låt, arrangemang och produktion doftar slamrigt 80-tal med en tjejtrio i kören (bland annat Joni Mitchell) på en monoton och upprepande melodi.
Henley-låten, som kom mellan hans båda soloskivor ”Building the perfect beast” (1984) och ”The end of the innocence” (1989), är som sagt ingen av Henleys mest profilstarka låtar.
Den Martin Scorsese-regisserade filmen innehåller nästan uteslutande specialskrivna låtar. Låtar som är uppräknade i fel ordning på skivomslaget. Det är bara Warren Zevons legendariska ”Werewolves of London” som är utgiven tidigare.
Scorsese-vännen Robbie Robertson, de hade samarbetat innan på ”The last waltz” och ”King of comedy”, har stor del i soundtracket då han har skrivit och producerat, tillsammans med trumpetaren och arrangören Gil Evans, både huvudtemat och ”Modern blues” på skivan/i filmen. Men Robbie har även producerat (och skrivit) Willie Dixon-spåret och sedan skrivit Clapton-låten (tillsammans med Clapton).
Dixon inleder med att sjunga i falsett i en stötig rock’n’roll-låt med New Orleans-influenser. Munspelet spelar en viktig roll i en låt av jam-karaktär. Clapton gör en typisk 80-talslåt, producerad av Tom Dowd, och är skivans bästa ögonblick.
Robert Palmers två låtar är överraskande mediokra. Dels en viskande ostrukturerad låt med syntblås och dels en 50-talsaktig låt i en galopperande rytm.
Eftersom soundtracket har ett visst bluestema är det tämligen logiskt att BB King bidrar med en låt av sedvanlig King-kvalité med en lysande gitarr.
Den alltmer i filmkretsar engagerade Mark Knopfler bidrar med en smygande men också anonym instrumentallåt.
Innehåller:
1. Who Owns This Place? - Don Henley
2. It's In The Way You Use It - Eric Clapton
3. Let Yourself In For It - Robert Palmer
4. Don't Tell Me Nothin' - Willie Dixon
5. Two Brothers And A Stranger - Mark Knopfler
6. Standing On The Edge Of Love - B.B. King
7. Modern Blues
8. Werewolves Of London - Warren Zevon
9. My Baby's In Love With Another Guy - Robert Palmer
10. The Main Title
/ Håkan
<< | November 2011 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: