Blogginlägg från 2011-11-11

Han sjöng och spelade också

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/5 1996.

MIKAEL WIEHE
Gamla Röda Kvarn, Örebro 8 maj 1996

Mellan Hoola Bandoola-repetitioner och komponerande av tv-musik har Mikael Wiehe givit sig ut på en kortare soloturné.
   Med sina sånger, akustisk gitarr, vältalighet och en kavaj i bagaget.
   Vid samkvämet på gamla Röda Kvarn i onsdagskväll berättade Mikael, i lika stor utsträckning som han sjöng, om sakernas tillstånd i världen. Hela tiden färgad av sin egen övertygelse. En till synes korrekt och för all del ofta underhållande presentation.
   Mellan scenens röda ridåer satt han med en magisters auktoritet och attackerade sossarna, tog (död) på Björn Afzelius och hyllade kvinnan. I olika grader av skämtsamma aspekter.
   Och avslöjade sin ungdoms hjältar som antingen är döda eller insvepta i filt.
   Han sjöng och spelade också. Ur sin rika repertoar plockade han utan prestige från alla sina epoker. Låtar förvandlade till en trubadurrepertoar av klassisk, traditionell svensk viskonst. Fullt jämförbar med alla gamla legender på området.
   Från några strofer ur ”Garanterat individuell” via ”Vem kan man lita på?” till helt nyskrivet material, bland annat en charmig cowboy-låt, blev till ett koncept för kvällen. Låtar från olika tider sammanfogade till en enhet.
   Upptäckte att hans gitarrspel minsann inte är något nödvändigt ont. ”Flickan och kråkan” hade kvar sitt dramatiska arrangemang med blott en akustisk gitarr till komp.
   På en konsert där det behövdes mer än en brusten gitarrsträng för att få Mikael Wiehe osäker.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.