Blogginlägg från 2009-07-31

Pugh bjöd på rak rock

Postad: 2009-07-31 07:46
Kategori: 70-talskonserter

1977 VAR PUGHS SENASTE SKIVA ”Bama lama”, inspelad i USA, men här gav han sig ut på turné, med namnet "Bättre scen än aldrig", med delar av gamla Rainrock. Mats Ronander ersatte Pughs bror Ingemar, som hade gått vidare till Jerry Williams Roadwork, på gitarr. Det var Mats första jobb som ensam gitarrist utan att jag ens nämnde hans namn i recensionen. Skamligt!
   Förbandet Pathfinder var ett lokalt hårdrockband med medlemmarna Lars Eriksson, bas/sång, Stefan Eriksson, trummor, Henrik Lindberg, orgel, Mats Ångman, gitarr/sång.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/12 1977.

PUGH & RAINROCK
PATHFINDER
Konserthuset, Örebro 8 december 1977


Pugh Rogefeldt har återigen dammat av gamla Rainrock och har brett ut sig på en månadslång turné genom Sverige. Örebro stod på tur i torsdags. I ett oväntat glest besatt Konserthus genomförde Pugh och hans kompisar en timslång konsert.
   Pughs ambitiösa idéer genom åren har inte alltid slagit så väl ut kommersiellt. Nu har han dock sparsamt gått tillbaka till det lilla formatet med Rainrock. Anspråkslös och rak rockmusik som synnerligen roade i all sin enkelhet.
   Och han såg ut att trivas. Det lilla formatet gav honom större frihet. Hans gitarrspel blev mer framträdande men de vokala utsvävningarna försvann nästan sedan tekniken lagt ut ett förargligt krokben. Stötar från mikrofonen gjorde att sången delvis dränktes.
   Torsdagskvällens rockshow var väsensskild från det mäktiga ”Ett steg till”-paketet för tre år sedan. Låtarna var nu kortare och scenregin var inskränkt till en programmerad låtföljd.
   Repertoaren var okomplicerad och de fåtal nyskrivna låtarna var väl framhävda. Jag fick en känsla av att den här turnén är konstruerad för att Pugh-intresset inte ska svalna inför nästa stora offensiv fram i vår då planer på ett fortsatt samarbete med Marie Bergman finns.
   Det starkt begränsade och nedskurna programmet på en timme var i snålaste laget för en artist av Pughs kaliber. Han har bra material för minst det dubbla. Jag är övertygad om att det hade både han och vi orkat med.
   Örebro-gruppen Pathfinder inledde med en trekvart uppskruvad hårdrock. En lovande grupp som spelade efter resurserna. Volym och tempo fanns men låtarna var för långa och ensidigt elektrifierade. Däremot fanns det duktigt folk bakom instrumenten och den gamla hederliga orgeln var tacksamt tillbaka.

PUGH & RAINROCK
Pugh Rogefeldt, gitarr, munspel och sång
Mats Ronander, gitarr, munspel och sång
Bosse Frölander, trummor
Roger Pettersson, bas

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Juli 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.