Blogginlägg från 2009-07-06

Clash bjöd på våldsamt tempo och hög volym

Postad: 2009-07-06 07:55
Kategori: 70-talskonserter

EN KLASSISK KONSERT MED BLAND ANNAT Thåström i publiken. Fast det visste jag inte då. Jag var nog inte riktigt mogen punkens monotont rockande tempo. Och var inte heller förberedd på de, som jag idag upplever som, befriande enkla rockrytmerna på hög volym.
   Första upplagan av The Clash, som var en kvintett, bildades i juni 1976 men det var först i mars 1977 som bandet fick sitt slutliga utseende som kvartett. Och skivdebuterade månaden efter med singeln "White riot". Samma månad släpptes bandets debutalbum, "The Clash".
   Efter åtskilliga spelningar i England och Skottland, men också Frankrike, Belgien och en enstaka konsert i Sverige (Gröna Lund 14 juni), gav sig bandet ut på en mindre Europaturné ("Get out of control") på hösten 1977. Med premiär i Amsterdam 28 september fortsatte turnén via Frankrike, Schweiz, Österrike och Tyskland innan den nådde Sverige för tre spelningar. Först i Malmö på Dad's Dance Hall (7 okt), sedan i Ronneby på Club Ron (8 okt) för att nå Örebro 9 oktober och avsluta utlandsturnén.
   Konsertlokalen på Stora Hotellet blev alltså bombhotad en timme innan konsertstart. Klockan 20 på söndagskvällen fick hotellet ett telefonsamtal och en okänd mansröst förklarade att kl 21 kommer en bomb att smälla. Hotellet utrymdes, gäster i rummen och i Slottskällaren. Det uppgavs också vara 400 personer i matsalen, som var där för att uppleva konserten med The Clash, som också fick lämna lokalen.
   När jag anlände till Stora Hotellet för konsert var jag inte alls medveten om det tidigare bombhotet och jag minns inte att det var så mycket folk på Clash-konserten. Hursomhelst hade gitarristen Mick Jones under bombhotet lämnat hotellet och tog en cigarett utanför när fotografen Göran Ekberg fångade honom på bild (se vänster) på Storbron.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/10 1977.



THE CLASH
Stora Hotellet, Örebro 9 oktober 1977


Det var söndag. John Lennons 37:e födelsedag. Och efter ett bombhot så drog punkmusiken in i Örebro med den engelska gruppen Clash. Stora Hotellet var högkvarteret och där tog en entusiastisk men städad publik emot den engelska populära gruppen med öppna armar.
   Clash bjöd på sig själv i 45 minuter och tempot var våldsamt och volymen hög. Deras attackprovocerande musik slängdes nästan bokstavligen ut i publiken som rejäla råsopar. Men publiken stod pall. Den lilla klicken av punkfantaster fick aldrig nog.
   I min mening är Clash musik på skiva utslätad medan den på scen fick ett helt annat innehåll och perspektiv. Den fungerade och man rycktes med. Clash-showen var också en mycket visuell upplevelse. Joe Strummers taktpinne slog hårt. Han var den centrala punkten med sin personliga men så gott som ohörbara sång.
   Clash kommer ur den intellektuella skolan. Det är bara synd att deras tänkvärda texter blir dolda av den schablonartade musiken. Själva såg de vådligt hälsosamt friska ut. Den som trodde att punkmusiker var ett gäng skitiga luffare har fel. Välklädda och i övrigt städade stressade de sig igenom showen.
   Tempot var som sagt högt och de hade knappt tid att säga vad låtarna hette. Det var heller inte lätt att skilja dem åt. De avlöste varandra som på ett radband.
   Som en isolerad händelse är punkintroduktionen nyttig. Däremot är det musikaliskt alltför likriktat för att bli riktigt intressant. Och jag vet bättre och effektivare sätt att bota huvudvärk.

Joe Strummer: sång/kompgitarr
Mick Jones: sologitarr/sång
Paul Simonon: bas
Topper Headon: trummor

Trolig setlist:
London's Burning
Complete Control
1977
Jail Guitar Doors
Remote Control
Capital Radio
Hate and War
Police and Thieves
I'm So Bored With the USA
What's My Name
Cheat
Career Opportunities
Janie Jones
Garageland
White Riot
1977

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (462)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (171)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (144)
Örebro (47)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 2009 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Mikael Bodin 15/10: Tack för en väldigt fin beskrivning av albumet som jag personligen håller vä...

Björn 11/10: Vill lyfta fram denna, Drive All Night, klipp från - Göteborg, 2008. Som lite ...

Jan Arne Martin Lennell 10/10: Plats 82! Håkan, är det möjligt? Detta är ju ett av tidernas allra bästa al...

AMK 21/09: Hej! Vet du hur man kan få tag i att lyssna på Collapse nu för tiden? MVH...

Mikael Bodin 15/09: Som Petty sa (fritt översatt): "När vi är borta finns låtarna kvar, därför...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Tack för bra tips! James McMurtry (har "Too long in the wasteland") och Kate Ta...

Jan Arne Martin Lennell 12/09: Finns inte så mycket att invända i din recension. Ett av hans bätttre, men de...

Jan Arne Martin Lennell 2/09: Tack för att Maria kom med! En av mina absoluta favoritsångerskor. Har allt me...

Jan Arne Martin Lennell 28/08: Klockren analys. Underbar platta som också finns i min hylla."Airport" är ju b...

Silja 27/08: Varför inget här om Charlie Watts?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.