Blogginlägg från 2008-11-07

Bonos presentation av Paul McCartney

Bono är en talare av rang, Paul McCartney är en legend och Barrack Obama är på allas läppar. Igår kväll presenterade Bono utmärkelsen MTV Ultimate Legend till sin idol Paul McCartney i en målande betraktelse som jag här återger:

"For someone like me who makes his living in rock and roll to be asked to say a few words about Paul McCartney is like asking a Catholic priest if he wouldn't mind stopping off in Rome to give an award to St Peter.
"This is the man who invented my job.
   On the way here Paul McCartney, who was driving the car, was pointing out every place in Liverpool he cycled, where he wrote songs, where he bunked school.
   It was like being in the Popemobile with the Pope driving.
   In the universe of rock and roll, the Beatles were the Big Bang.
   Tonight is about how much Liverpool means to Paul McCartney and how much Paul McCartney means to Liverpool.
   From the Cavern Club, to the Liverpool Institute, to Penny Lane, this is the city where he was born and bred, this is the city that gave him his attitude and this is the city that gave him his inspiration.
   He paid that debt by putting images of Liverpool in the dream life of the world.
   So many talented and gifted people have featured in these MTV awards tonight.
   On behalf of all the artists in this room, I will tell you something, I think we all suspect, someday, when all of us are gone and this great hall is no longer here.
   In two or three hundred years from now we sense, we fear our names will be forgotten.
   There is one person here, in this hall tonight whose songs we know will be heard now and forever.
   His songs will continue to be sung, heard and played as long as humans care about beauty and longing.
   There is one person here tonight whose work is immortal. There is only one Paul McCartney."

Efter den introduktionen var McCartney givetvis tacksam men fåordig:

"I don't know what to do after an introduction like that.
   What can I say?
   I want to thank my mum and dad, Jim and Mary. I also want to thank my brother Mike who is here tonight.
   I want to thank my mates, Ringo, George and John. Many years ago there were four little boys, born here in Liverpool, and we went on to do quite well.
   Thanks to all my family, to all you for coming along, to everyone in Great Britain, to everyone in America for voting in Mr Obama."

/ Håkan

The Records

The Records Mk 2. Från vänster Jude Cole, Phil Brown, Will Birch och Johnny Wicks.

Sommaren 1977 träffades Will Birch och John Wicks för första gången. Båda killarna härstammade från Southend och Wicks var ny i Kursaal Flyers där Birch spelade trummor. Mindre än ett halvår senare hade Kursaals splittrats och ur den askan uppstod den nya popgruppen THE RECORDS. Med energisk powerpop på programmet.
   Birch var också Kursaals huvudsaklige låtskrivare med expert på texter. Det var Wicks och Birch som kom att skriva majoriteten av The Records material. De blev den gruppens Lennon/McCartney och jämförelsen är inte så tokig ty det fanns åtskilliga Beatles-influenser i gruppens musik och sound.
   Direkt när Kursaals splittrades satte sig Birch och Wicks ner och började skriva låtar, "Teenerama" och "Up all night" hette några av de första. "Revolver" och powerpopgrupper som Raspberries, Badfinger och Big Star var förebilder för soundet. Innan The Records skivdebuterade hade Birch fått med en låt, "A1 on the jukebox", på Dave Edmunds skiva "Tracks on wax 4". Och på Rachel Sweets Stiff-skiva "Fool around" fanns en Birch/Wicks-låt, "Pin a medal on Mary". Det låg nära till hands då Records kom att kompa Sweet på den aktuella Be Stiff Route 78 Tour, utan att själva vara knutna till bolaget.
   - When we were asked to join the Be Stiff Tour, as Rachel Sweet’s backing group, we confidently stated out terms, i.e. ‘give us our own spot in the show’. Stiff agreed and we were on the train. No wonder we were feeling pretty cocky when the record labels came knocking. For a brief moment we were red hot, or at least, fairly warm, har Birch kommenterat.
   Ambitionen med The Records var att bilda en kvartett med John på sång och kompgitarr och Will på trummor. De annonserade efter övriga musiker och hittade då basisten Phil Brown och den vänsterhänte gitarristen Huw Gower.
   Gruppens första singel, ”Starry eyes”, släpptes i samband med Stiff-turnén 1978 medan första albumet kom till sommaren 1979. Det var då jag fick upp ögonen och öronen för The Records på allvar. Lockad av ett album, "Shades in bed", som dessutom innehöll en 12”-ep med fyra covers köpte jag min första Records-skiva någon gång 1979. Jag ser nu att den handskrivna prislappen visar på 19:50!

Strax innan albumet släpptes kom en ny singel, en cover på Tim Moores ”Rock and roll letter”, som dock aldrig blev en hit och därför lämnades utanför albumet och en ny singel, ”Teenerama” släpptes snabbt. En av låtarna på skivan, ”All messed up and ready to go”, var usprungligen skriven till Wreckless Eric, som dock aldrig spelade in den. En annan låt, ”Girls that don’t exist”, var överblivet Kursaals-material.
   1979 turnerade The Records både i England och USA. Tillsammans med The Jam, Rubinoos, The dB’s, Joe Jackson och Cars.
   Innan nästa skiva med Records kom deras låt “Hearts in her eyes” med det legendariska popbandet The Searchers. En perfekt ”Needles and pins”-klingande låt för det då på allvar comebackande klassiska bandet.
   Under sin USA-turné 1979 hade bandet träffat producenten Craig Leon, känd för skivor med Ramones och Blondie, och kommit överens om att samarbeta på nästa Records-skiva, ”Crashes”. Men först lämnade eller sparkades gitarristen Huw Gower. Han ersattes av amerikanen Jude Cole som tidigare hade spelat med Moon Martin.
   Från de nya inspelningarna med Leon i kontrollrummet hämtades nya singeln, just ”Hearts in her eyes”, innan ”Crashes” kom ut sommaren 1980. En skiva som Birch inte riktigt gillar så här i efterhand men jag tycker låtarna och arrangemangen håller än i dag. Nye Jude Coles höga falsettliknande röst spetsar till arrangemangen starkt. Synd bara att inte fler singlar släpptes från skivan. ”Man with a girlproof heart” har ju ren Nick Lowe-klass.
   Fler turnéer väntade, bland annat i USA och det var när gruppen avslutat sejouren däröver och flög hem som Cole blev kvar, problem med managern följde och gruppens framtid var i högsta grad osäker.
   Men gruppen stretade på. Ersatte Cole med både en sångare, Chris Gent, och en gitarrist, Dave Whelan, och spelade in sitt tredje album, ”Music on both sides”, då Birch tröttnat på att spela trummor. Däremot tog han hand om produktionen och bakom trummorna fanns Bobby Irwin, känd i Nick Lowe-sammanhang, och på keyboards figurerade Paul Carrack med samma bakgrund.
   Även den skivan, i sitt fantastiska Barney Bubbles-omslag, har sina fördelar, starka låtar, men bara en singel släpptes, ”Imitation jewellery”. ”Not so much the time” är ju en helt ljuvlig poplåt.
   Och då flyttar vi fram historien om The Records till 1988 för att samtidigt ta oss tillbaka till 1978... 1988 släpptes ett kort album, "A sunny afternoon in Waterloo" (åtta låtar runt en halvtimmes speltid), med gruppens gamla demoinspelningar. Låtar och sound som just låter demo. Åtta låtar skrivna av Will Birch själv som om de var riktade till Dr Feelgood. Rivig, enkel, r&b-kryddad pubrock utan några djupare finesser. Långt från det fina popsound som The Records står för.
   En lustig tillfällighet är att samtliga åtta låtar är förlagda på Stiff Music Ltd.

The Records gjorde alltså tre album under sin existens, alla finns återutgivna på On The Beach-bolaget (alla innehåller extraspår, alla rekommenderas!) av genomgående bra karaktär men gruppen framstod i mina öron som en ännu starkare singelgrupp. Här hittar ni The Records hela diskografi, exklusive samlingsskivorna.

/ Håkan

The Records discography

The Records engelska utgivning på vinyl och cd, exklusive samlingsskivor.

Singlar:

November 1978
Starry Eyes (Birch/Wicks)
Paint Her Face (Birch/Wicks)
(The Record Company NB-2)
Producerad av Will Birch and Dennis Weinreich




Juni 1979
Rock And Roll Love Letter (Tim Moore)
Wives And Mothers Of Tomorrow (Birch/Wicks)
(Virgin VS247)
A-sidan producerad av Mutt Lange
B-sidan producerad av Mick Glossop



Juni 1979
Rock And Roll Love Letter (Tim Moore)
Wives And Mothers Of Tomorrow (Birch/Wicks)
Starry eyes (Birch/Wicks)
(Virgin VS24712)
A-sidan producerad av Mutt Lange
B-sidan producerad av Mick Glossop
B-sidan/2 producerad av Will Birch/John Wicks



Juni 1979
Teenarama (Birch/Wicks)
Held Up High (Birch/Wicks)
(Virgin Records VS250)
A-sidan producerad av Robert John Lange
B-sidan producerad av The Records/Dennis Weinreich



April 1980
Hearts In Her Eyes (Birch/Wicks)
So Sorry (Brown)
(Virgin Records VS330)
A-sidan producerad av Mick Glossop
B-sidan producerad av Craig Leon



1981
Imitation Jewellery (Birch/Wicks)
Your Own Soundtrack (Birch/Wicks)
(Virgin Records VS442)
Producerad av Will Birch




Album:

July 1979
Shades In Bed (Virgin Records V2122)
Girl (Birch/Wicks/Brown)
Teenarama (Birch/Wicks)
Girls That Don’t Exist (Birch/Bull)
Starry Eyes (Birch/Wicks)
Up All Night (Birch/Wicks)
All Messed Up And Ready To Go (Birch/Wicks)
Insomnia (Birch/Wicks)
Affection Rejected (Birch/Wicks/Gower)
The Phone* (Birch/Gower)
Another Star (Birch/Wicks)
Producerad av Robert John Lange and Tim Friese-Green,
utom *producerad av Huw Gower.
High Heels (Bonus-12”, Virgin VDJ29)
Abracadabra (Have You Seen Her?) (Frank Joseph Secich/William A Bartolin)
See My Friends (Dave Davies)
1984 (Randy California)
Have You Seen Your Mother Baby (Mick Jagger/Keith Richards)
Producerad av Huw Gower

**Starry eyes (45 version)
**Paint her face
**Rock'n'roll love letter
**Wives and mothers of tomorrow (Birch/Wicks)
Producerad av Mick Glossop
**Held up high (Birch/Wicks)
Producerad av The Records och Dennis Weinrich
**Teenarama (Remix)
Producerad av Robert John Lange
**Bonuslåtar på cd-återutgivning 2002 (On The Beach FOAMCD5)

Juli 1980
Crashes (Virgin Records V2155)
Rumour Sets The Woods Alight (Birch/Wicks)
Hearts In Her Eyes* (Birch/Wicks)
I Don’t Remember Your Name (Birch/Wicks)
Man With A Girlproof Heart* (Birch/Bull)
The Same Mistakes (Birch/Wicks)
Girl In Golden Disc (Birch/Wicks)
Spent A Week With You Last Night (Birch/Wicks)
Hearts Will Be Broken (Birch/Wicks)
The Worriers (Birch/Wicks)
Guitars In The Sky (Birch/Wicks)
Producerad av Craig Leon, utom *producerad av Mick Glossop

**Injury time (Birch/Wicks)
**Vamp (Birch/Wicks)
**So sorry (Brown)
**Faces in the window
**The same mistakes (1979) (Birch/Wicks)
**Man with a girlproof heart (Birch-Richie Bull)
Producerad av Craig Leon
**Bonuslåtar på cd-återutgivning 2004 (On The Beach FOAMCD7)


1982
Music On Both Sides (Virgin Records V2206)
Imitation Jewellery (Birch/Wicks)
Heather And Hell (Birch/Wicks)
Selfish Love (Birch/Wicks/Gent)
Clown Around Town (Birch/Wicks/Brown)
Not So Much The Time (Birch/Wicks)
Keeping Up With Jones (Birch/Gent)
Third Hand Information (Birch/Wicks)
Real-Life (Brown)
King Of Kings (Birch/Wicks)
Cheap Detective Music (Birch/Gent/Whelan)
Everyday Nightmare (Birch/Wicks)
Producerad av Will Birch

**Your own soundtrack (demo)
**Not so much the time (demo) (Birch/Wicks)
**Third hand information (demo)
**On time (demo) (Brown)
**Insomnia (live at Hull)
**Affection rejected (live at Portrush)
**Starry eyes (live at Leeds)
**Lovin' you ain't easy (with Jane Aire, vocal) (Michel Pagliaro)
**Bonuslåtar på cd-återutgivning 2007 (On The Beach FOAMCD8)

1988
A sunny afternoon in Waterloo" (Waterfront WF042)
Night driving (Birch)
Lovin' in the back row (Birch)
Level in the bottle (Birch)
You changed the lock (Birch)
In the eyes of a blindman (Birch)
Third degree burns (Birch)
36-24-36 (Birch)
Líving out of a suitcase (Birch)
Produced by The Records

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.