Blogginlägg från 2008-10-15
Tributes: Buddy Holly

”Not fade away” (MCA, 1996)
Titeln ”Not fade away”, här med förklaringen ”(remembering Buddy Holly)”, sammanfattar perfekt hur minnet av 50-talsartisten Holly aldrig kommer att tyna bort. En viss Holly George-Warren har skrivit en omfattande text i cd-häftet som redogör för Buddy Hollys musikaliska historia innan han tragiskt omkommer i en flygolycka 3 februari 1959.
Buddy Holly-covers har i alla tider varit populära låtar i många olika artisters repertoarer. Det är väl ingen tillfällighet att Paul McCartney äger rättigheterna till Hollys låtar som i många fall har ett tidlöst liv i musikhistorien. Jag kan minnas att det i samband med den här samlingen med tributesånger gjordes ett tv-program med många av de medverkande artisterna.
Här ingår tolv av Hollys mest kända låtar. Ändå saknar jag självklara nummer som ”It’s so easy”, ”Peggy Sue”, ”That’ll be the day” och ”Words of love”. Men repertoaren är ändå låtstark och det är på artistsidan det ibland svajar till lite.
Inledningen har klassiskt värde där man tagit Buddy Hollys ursprungsröst till ”Peggy Sue got married” och fört den samman med The Hollies årgång 1996 förstärkt med Graham Nash. På pappret en mycket starkare inspelning än i verkligheten.
The Mavericks och Nanci Griffith bidrar med skivans mjukare inslag och Los Lobos och The Band (tillsammans med dagens Crickets) representerar gruppsoundet. Traditionell rock med countrysångerskan Suzy Bogguss med Dave Edmunds på gitarr, sång och produktion men det är två duetter som toppar på skivan.
Joe Ely och Todd Snider rockar hejvilt i ”Oh boy!” och Marty Stuarts möte med Steve Earle i ”Crying, waiting, hoping” är inte ett dugg mer välkammad rock, med ett nästan Stones-liknande intro, med fina gitarrinsatser av båda sångarna.
Ett unikt möte mellan Waylon Jennings och Mark Knopfler i den stämningsfyllda ”Learning the game” är också en höjdpunkt av nästan Johnny Cash-klass.
Skivans innehåll:
1. Peggy Sue Got Married - Buddy Holly & The Hollies
2. True Love Ways - The Mavericks
3. Well... All Right - Nancy Griffith
4. Midnight Shift - Los Lobos
5. Not Fade Away - The Band/The Crickets
6. Think It Over - The Tractors
7. Wishing - Mary Chapin Carpenter/Kevin Montgomery
8. Oh Boy! - Joe Ely & Todd Snider
9. Crying, Waiting, Hoping - Marty Stuart & Steve Earle
10. It Doesn't Matter Anymore - Suzy Bogguss
11. Maybe Baby - Nitty Gritty Dirt Band
12. Learning The Game - Waylon Jennings
/ Håkan
| << | Oktober 2008 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...
Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...
Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...
Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....
Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: