Blogginlägg från 2008-09-08
”Well well well”
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/9 2008.
Eva Eastwood
Well well well
(Darrow/Bonnier Amigo)
Kanske var den luftiga ljudbilden på Eva Eastwoods förra skiva, "Ton of heart", att gå två steg för långt. Hennes rockabilly-marinerade publik kanske inte riktigt fattade galoppen. På nya skivan har Eva, som nu slopat sitt Major Keys i kompet, tagit ett steg närmare sin forna publik. För nu är det fet rock'n'roll med pop i refrängerna som är hennes musik.
Det låter så otroligt bra om de första två låtarna att jag inledningsvis tror att jag lyssnar på uppföljaren till "Repeat when necessary" (Dave Edmunds) eller "Labour of lust" (Nick Lowe). Så långt svänger det nämligen tajt om bandet, Evas fantastiska röst och låtarna som är skrivna i himmeln där poprock regerar.
Eva har fortfarande gitarristen Jesper Wihlborg vid sin sida och han spelar något av huvudroll i det nygamla soundet. Ibland "Shakin' all over"-aggressivt, stundtals Mark Knopfler-svajigt eller renodlat boogiedominerat som för tankarna till ZZ Top- och Status Quo-hållet. Just då lite för tungt och lite för traditionellt för att det ska låta riktigt fräscht 2008.
Skivan är genomgående så snyggt och elegant producerat (av Eva själv) att jag måste jämföra soundet med Shania Twain eller Fleetwood Mac. Tämligen proffsigt men också stundtals lite opersonligt.
Men när soundet ibland lämnar den där bedårande poprockiga fållan så har Eva en röst och ett kvalitativt och variationsrikt låtskrivande att luta sig tillbaka mot att det den här gången ändå slutar positivt om än inte helt fantastiskt.
/ Håkan
STIFF#29: Mickey Jupp
MICKEY JUPP: Old rock ’n’ roller/S.P.Y. (Stiff BUY 36)
Release: 6 oktober 1978
Hallå? Mickey Jupp på en blygsam 29:e-placering måste vara en felaktig bedömning, va? Ja och nej. Som artist och låtskrivare är Jupp gigantisk i betydelse. En av pubrockens absolut största i allmänhet och en av mina allra största favoriter i synnerhet. Men som singelartist på Stiff har han, trots allt, marginell betydelse.
Det finns flera orsaker till mitt ljumma förhållande till Jupps Stiff-singlar. ”My typewriter”/”Nature’s radio” (UPP1) är en utmärkt samlingssingel med två låtar från två olika epoker och dessutom enbart promo. ”Don’t talk to me”/Junk in my trunk” (GFR 001) är hämtad från det slarvproducerade ”Oxford”-albumet. Och ”Old rock ’n’ roller” är en i mina öron illa vald låt från ett nästan ypperligt album, ”Juppanese”.
Den Nick Lowe-producerade förstasidan på den skivan är just ypperlig med idel kanonlåtar, förutom den här rutinmässiga, visserligen hårt svängande och lite förutsägbara rocklåten. Nästan vilken låt som helst av ”Making friends”, ”Short list”, ”School”, ”Down in old New Orleans” eller ”You’ll never get me up in one of those” hade garanterat placerat Mickey Jupp-singeln i Topp 5 av den här listan.
”Juppanese” skulle ursprungligen och genomgående produceras av Jupps gamle Southend-kollega Gary Brooker, sångare i Procol Harum, men skivbolaget tyckte inte materialet var rillräckligt rockigt och kallade in den tveklöst snabbjobbande Nick Lowe, därav uppdelningen av de olika spåren på olika skivsidor. Där den inledande Lowe-sidan, med hela Rockpile i kompet, är vida överlägsen Brookers sida.
Även singeln har den uppdelningen. ”Old rock ’n’ roller” må musikaliskt vara en aning ospännande men textmässigt är det en Jupp i högform när han blandar självironi och vemod till högst betagande poesi. 1978 fyllde Mickey 38 år och kände sig onekligen lite för gammal för att åka på turné med ungdomar i en bransch full med 20-åringar. Så här lät det i sången:
I getting too old - I'm way out of touch
I don't play guitar - I use it as a crutch
As for my singing - well that ain't up to much
I'm getting too old - it ain't my scene
I ain't done this kind of thing since I was seventeen
But the man said do it - or you don't get a bean
So I do it, do it until I'm blue in the face
Sing and play guitar and jump all over the place
Sing some heavy lyrics and some chords to suit
Nobody even knows I'm as pissed as a newt
I've been backstage drinking and watching the clock
I'm and old rock and roller and I'm too old to rock
I'm getting too old - it ain't my gig
The music's too loud and the hall's too big
The sounds I like - well, you wouldn't dig
I'm and old rock and roller and my time has gone
I stopped buying records back in 1961
But seeing as I'm here, well, the show must go on
“S.P.Y.” är ordmässigt lika lysande, Mickey utger sig för att vara både CIA, FBI och KGB medan han försöker smeka sin älskade:
Surrender to old Mickey, honey you'll be treated just fine.
Men Gary Brookers produktion saknar all det sanslösa tryck som förstasidan har.
1978 var året då jag drabbades av Mickey Jupp-feber fullt ut. Samlingsskivan ”Mickey Jupp’s Legend” (Stiff) visade upp alla positiva sidor med Legend plus den mäktiga Arista-singeln ”Nature’s radio”.
”Old rock ’n’ roller”-singeln släpptes lagom till Be Stiff Route 78 Tour, den engelska turnén som genomfördes med tåg och förutom Jupp innehöll Wreckless Eric, Lene Lovich, Jona Lewie och Rachel Sweet. När turnén fortsatte i USA hoppade Jupp av (han är maniskt rädd för att flyga) och försvann snart också från Stiff. Hans minst sagt oregelbundna skivkarriär, Jupp har inte givit ut ett album med nya låtar sedan 1994, hade några kommersiella toppar på 80-talet, bland annat när han producerades av Francis Rossi från Status Quo.
Som låtskrivare sprider Jupp fortfarande sina låtar men annars är det tämligen tyst kring honom som person. Men det finns nu långt framskridna planer på en återföreningsskiva med ursprungssättningen av Legend. Och titeln på den skivan är, märkligt nog med tanke på den just avhandlade 30 år gamla Jupp-singeln, ”Never too old to rock”. Som 68-åring konstaterar Mickey Jupp att man plötsligt aldrig kan bli för gammal för rock.
På cd: Båda låtarna återfinns på nyutgåvan av “Juppanese” (Repertoire, 2006)
YouTube: Tyvärr, ingenting.
/ Håkan
<< | September 2008 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...


Kommentarer till blogginlägget: