Blogginlägg från 2008-03-19

Neil Youngs turné i Storbritannien

Neil Young med turnékamrater har besökt Europa men inte Sverige. Under mindre än två veckor, från 3 mars till 15 mars, gjorde de nio (9!) spelningar i Storbritannien, men alltså inte en enda i Sverige. Låter det som att jag är sur och avundsjuk så är det exakt så det ligger till.
   Med tanke på att turnén, som går under namnet Continental Tour, bandet och ett mycket spännande och oväntat låtval gjort konserterna så uppmärksammade så känns det än mer bittert.
   Bandet, identiskt med de killar som kompade Neil i höstas i USA och vars konsert/bootleg jag skrev om här, består av Rick Rosas, Ben Keith, Ralph Molina, Anthony Crawford och även Neils fru Pegi.
   Precis som i höstas var konserterna uppdelade i två delar, en akustisk och en tillsammans med bandet.
   I Edinburgh, 3 mars, dök två låtar upp ur den obskyra Young-repertoaren som aldrig givits ut på skiva: ”Sad movies” och ”Try”, båda från den ursprungliga och outgivna ”Homegrown”-skivan. Båda ingick i den akustiska avdelningen.
   På den första London-konserten, 5 mars, var det i sedvanlig ordning en delvis ny låtlista men inga överraskningar. Men på konserten dagen efter dök det upp en mycket ovanlig låt, ”Kansas”, som första gången spelades på turnén 1999. Även den ingick i soloavdelningen.
   På den fjärde London-konserten, 9 mars, dök det upp några riktiga godbitar. ”Mexico”, som har sitt ursprung i 60-tales Squires-repertoar, och den sista extralåten ”The sultan”, ännu en låt som först förekom på 1999-turnén.
   Under de båda Manchester-spelningarna blev det inga direkta överraskningar och inte heller under de två avslutande London-spelningarna i helgen. Fast finalen i lördags hade en härlig låtlista med både ”Mexico”, ”Kansas” och ”The sultan”. Och i sin helhet såg den ut så här:
   From Hank To Hendrix / Ambulance Blues / Kansas / Sad Movies / Mexico / A Man Needs A Maid / Harvest / Love In Mind / Journey Through The Past / Homegrown / Love Art Blues / Love Is A Rose / Out Of The Weekend / Old Man // The Loner / Dirty Old Man / Spirit Road / Powderfinger / Hey Hey, My My / Too Far Gone / Oh, Lonesome Me / Winterlong / No Hidden Path // Fuckin' Up / Tonight's The Night // The Sultan.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.