Blogginlägg från 2007-10-20

Den ”kalla” kyrkan är en perfekt konsertlokal

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/10 2007.

Det var visserligen ingen originaltext men Ulf Lundell sjöng 1979 på sin låt ”Den lille landstrykaren” om att kyrkan var kall men krogen är skön, trivsam och varm. Numera har väl Lundell vuxit upp och lärt sig att det kan vara varmt på många ställen. Däremot har han aldrig tagit steget ut och gjort en konsert i kyrkan. Vilket är synd, inte i bokstavlig religiös mening alltså, ty kyrkan är en alldeles utmärkt konsertlokal.
   För andra gången på ett år fick jag i tisdags uppleva en fantastisk konsert i Nikolaikyrkan. Naturligtvis mest beroende på en rad skickliga lokala artister, oändligt duktiga musiker och ett behjärtansvärt arrangemang, med insamling till de hemlösa som huvudprojekt. Men den fina miljön, den oslagbara akustiken, den sköna stämningen och den rofyllda atmosfären påverkade givetvis också.
   Jag ska erkänna att jag inte är i kyrkan speciellt ofta, långtifrån så ofta som jag borde. En liten snabb ovetenskaplig gallupundersökning hos de närmaste vännerna i bänkraden i tisdags visade samstämmigt resultat.
   Kanske har det från min sida inte funnits någon lockande exklusiv musikalisk anledning att gå in i kyrkan. Hade exempelvis Eldkvarn under sin turné i landets kyrkor landat i Örebro hade jag med all säkerhet sökt mig dit. Och det finns säkert en lång lista med andra artister som jag kan tänka mig nästan kommer mer till sin rätt i kyrkan än på krogen eller någon annan konventionell konsertlokal.
   Här står en lokal till hands för en lagom stor publikgrupp och ingen ska behöva gå därifrån och påstå att de inte har hört texten eller de olika instrumenten. Som faktiskt skedde på Konserthuset för en vecka sedan när Peter Jöback uppträdde.
   Jag fick ett telefonsamtal från en dam som hade suttit på läktaren och varken hört text eller flera av instrumenten. Plus att hon klagade på för hög volym. Hon skulle ha varit riktigt nöjd i tisdagskväll.

I Nikolaikyrkan i tisdags var det en anpassad ljudvolym och det krävs nog ett balanserat lågt decibeltal för att sång och musik ska gå fram extra tydligt i kyrkvalvets akustik. Exempelvis var det näst intill omöjligt att höra vad som sades när det samtidigt applåderades. Vilket det av naturliga skäl gjordes ofta.
   Det är självklart så att kyrkan aldrig kommer att bli den mest naturliga konsertplatsen. Så länge vi har en mänsklighet som mår bäst av att uppleva konserter från öltältet bakom staketet eller hängande i en krogbar, och varken bryr sig om ljud eller att se bra, så blir det aldrig verklighet. Men att det går att ta både betalt, applådera och svära i kyrkan fick vi uppleva i tisdags.
   Sedan vet jag inte vad artisterna har för åsikt. Backstageområdet är kanske inte det roligaste och någon rider, artisternas önskemål vad gäller mat och dryck i logen, existerar nog inte.
   Men annars var det mesta sig likt. För de som klagar på skymd sikt bakom de stora massiva pelarna som skymmer sikten vill jag bara påminna om gamla, klassiska Rockmagasinet där pelaren, av säkert mycket byggnadsviktiga skäl, var placerad mitt framför scenen.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.