Blogginlägg från 2007-03-21

En ovärderlig uppslagsbok om progressiv musik

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/3 2007.

Tobias Petterson/Ulf Henningsson
The encyclopedia of Swedish Progressive Music 1967-1979
(Premium Publishing)

Den här boken inleds med en magnifik språkförvirring. Boken om svensk proggrock och svensk progressiv rock, som trots närbesläktade ord är två helt olika musikgenrer, är skriven på engelska och får omedelbart ett definitionsproblem när det ska beskrivas likheter och, framförallt, olikheter mellan musiksorterna.
   Svensk klassisk proggrock, som hade sin storhetstid mellan 1970 och 1975, var ju en isolerad svensk företeelse. På svenska och företrädesvis med (vänster)politiskt kritiska texter. Progressiv rock är ju något helt annat. Musikaliskt avancerad, ofta på engelska och inte så sällan instrumental. Med få tydliga, snarare flummiga textmässiga budskap.
   Författarna till den här uppslagsboken har helt sonika slagit ihop de två genrerna för att göra boken omfattande och listat samtliga artister och grupper inom båda områdena med samma noggranna, livliga och entusiastiska intresse.
   För att skilja de båda genrerna åt kallas den politiskt kryddade svenska genren genomgående för The Movement, rörelsen eller vänsterrörelsen på svenska. Ett för mig helt nytt och ovanligt ord i sammanhanget men å andra sidan var ju knappast 70-talets svenska proggvåg någon internationellt spridande musikgenre så alla beskrivningar på engelska känns tämligen nya.
   Lika nytt och främmande är det att finna artister som Tages, Claes af Geijerstam, Leekings och Shakers som uppslagsnamn här. Och det berättas i slutet av boken att Ulf Lundell nästan kom med.

Det har gjort boken mer heltäckande och mindre principfast men det stör inte mig för då kan jag läsa intressant om exempelvis Nature, på egen hand och tillsammans med Pugh, och se en vacker helsidesbild av gruppen i fyrfärg.
   I boken 99 proggplattor, som kom i höstas, dissekerades den svenska proggvågen rejält men där saknade jag både passionerade texter och ett kvalititetsmedvetet urval. Ingen artist representerades med mer än en skiva och efter proggvänsterns demokratiska spelregler var det bredden och inte toppen som till synes slumpartat skulle beskrivas.
   I sann Premium-anda, efter böckerna om schlager, hårdrock, 50-talsrock/60-talspop och Topplistan, är den här boken nästan helt fri från åsikter men full av diskografier av grupper och artister som har gjort en eller flera skivor mellan 1967 och 1979.
   Här finns inga subjektiva recensioner men däremot en 10-gradig värderingsskala för varje skiva när det gäller andrahandsvärde på samlarmarknaden. Det är väl där boken fyller sitt allra största syfte. Både i Sverige och utomlands.
   Sedan är det dessutom en ovärderlig uppslagsbok med högintressanta illustrationer av skivomslag som väcker både nostalgi, återupprättad respekt och, dessvärre också, stundtals obehag (av skivor som jag en gång för alla skiljt mig från) från en tid som var och aldrig kommer igen.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.