Blogginlägg från 1998-07-31

Det är inte pengar som styr

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/7 1998.

Det är pengar som styr heter det allmänt. Ju mer pengar desto mer värdefulla fotbollslag. Ju mer pengar desto fortare snurrar formel 1-cirkusen. Ju mer pengar desto mer dyrbara skivinspelningar. Ju mer pengar desto större blir marknadsföringskontot.
   Men kvalitén, den personliga framtoningen och kreativiteten har inget med feta bankkonton eller stora krediter att göra. Det på pappret dyraste fotbollslaget kan få stryk av laget utan miljonförsäkrade fotbollsben.
   Det album som TV-annonseras flitigt under flera veckor kanske är konstnärligt undermåligt jämfört med skivan som spelades in med begränsade resurser och smygs ut på marknaden på något lågprofilerat skivbolag.
   Du kan höra en demotejp med en okänd grupp, som har husbockarna i replokalen som enda publik, göra personligare rock än något multimiljonprojekt från downtown Los Angeles.

Musikaliskt handlar det minst om pengar och mest om ambitioner. Det är som i det nyligen sända trädgårdprogrammet från England. När programledaren letat upp ett gammalt självförsörjande par i ett gammalt hus på den gamla engelska landsbygden och ställer den i sammanhanget förlösande frågan:
   - Är ni rika?
   De levde ett liv nästan helt utan traditionella inkomster. Ändå hade de genom åren anpassat sig, inget materiellt överflöd men också ett liv utan umbäranden. Den lågmälda, anspråkslösa frågan kom nästan som ett slag i ansiktet.
   "Rich" var ett ord som inte fanns i deras sinnevärld men när de tänkt färdigt så log de tillsammans och enades om att rikare liv kunde de inte föreställa sig. Tänk om rockbranschen kunde vara lika spontant fri från prislappar, budget och vinstkalkyler.
   Då hade några av mina allra heligaste favoriter fortfarande gjort skivor regelbundet och inte bara 1) spårlöst försvunnit, 2) sporadiskt gjort comeback utan allvar eller 3) ändå lever ett visst artistliv men långt från strålkastare och vanlig uppmärksamhet.
   Den engelska månadstidningen Q rangordnade nyligen Englands 100 rikaste artister. Jag ska inte påstå att hela listan bestod av ointressanta miljonärer utan musikaliska ambitioner. Men där upptäckte jag inga namn typ Mickey Jupp, Sean Tyla, Wreckless Eric och Ian Gomm, mina definitiva 70-talshjältar från svunnen epok.
   Ty pengar och musikalisk kreativitet har lika lite med varandra att göra nu i slutet på krönikan som när jag inledde för fem minuter sedan.

/ Håkan

Pardonlös rock

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/7 1998.

WILMER X
Slottsfestivalen, Örebro 30 juli 1998

Skånepågarna Wilmer X är det ultimata rockbandet. Rock´n roll personifierad till sista stavelsen. Musikaliskt alltså. Myter, övertydliga poser och påklistrad image gör sig icke besvär i Wilmers opretentiösa värld.
   Så charmerande rockmusik, lika slagkraftig på skiva som på scen, ska givetvis belönas med ett mycket högt betyg. Med ännu ett lysande album, "Primitiv", i den till synes obrutna raden av ytterst starka 90-tals-album så är återväxten i repertoaren sensationellt stabil.
   När Wilmer X utan åthävor steg upp på scenen kl 21 i går så var det inget märkvärdigt. Men ändå blev resultatet efter en timmes pardonlös rock'n roll-underhållning helt förödande underbart.
   Men låtarna från senaste skivan blev inte den påtagliga ryggrad i konserten som jag i mina vildaste fantasier hade hoppats på. För låtarna på "Primitiv" representerar alla de bästa grenarna på Wilmers allt grönskande träd.
   De sextio dyrbara minuterna ägnades inte en sekund åt tjafs, svensktoppenhits eller publikfrieri. Tempot var speedat rakt igenom och enda låtarna som de själva beskrev som lugna var "Du i din värld" och "Hallå världen!". Det var en sån konsert.
   Närmast publikflirt kom de i "Teknikens under" och då sviktade konserten för några minuter. Inte tempomässigt men det blev förutsägbart för några takter. Och sedan steg den redan höga stämningen till orkanstyrka i kvällens äldsta låt, "Kör dej död".
   Den klassikern har väl framförts bryskare och mer kompromisslöst tidigare i Örebro men aldrig till en större publik. Som stod kvar och verkligen sög i sig av denna historielektion i äkta rock'n roll.
   Nisse Hellbergs låtskrivarkvalitéer är sagolika. Nästan overkliga. Som Nick Lowe, Keith Richards och Jimmy Reed (bluesman Nisse högaktar) i en och samma person.
   På en kort timme fanns det inte utrymme för önskemål. Och de tolv låtarna kunde naturligtvis ha varit tolv andra och det hade fortfarande varit en högklassig konsertupplevelse. En upplevelse av hög dignitet och kanske den bästa i Slottsfestivalens sexåriga historia. Vem behöver Stones ikväll?

Wilmer X:s låtar:
Primitiv
Om en hund mådde så här
Söt sak
Du i din värld
Den fria världen
Skum
I dina vilda ögon
Hallå världen!
Teknikens under
Kör dej död
Vad jag än gör
Hon är ihop med en insekt
För dum för pop

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.