Blogginlägg från 2016-04-13

Stor generös underhållning med Danielsson

GUNNAR DANIELSSON
Umami/Live at Heart, Konserthuset, Örebro 12 april 2016
Konsertlängd: 19:30-21:04 (94 min)
Min plats: Sittande 5 m snett höger om scenen.

När jag tänker efter tror jag det var Gunnar Danielssons personliga humor, lustiga texter och spontana mellansnack som var tisdagskvällens största lockbete. Till viss del var jag också nyfiken på den nya konsertlokalen i foajén på nyrestaurerade Konserthuset. Ett underbart utrymme för samvaro och konsertverksamhet och det finns plats för en stor publik men igår var det lite tunt runt scenen. Men det hindrade inte Gunnar Danielsson från att rejält bjuda på sig själv och sina sånger.
   Pensionären frÃ¥n Göteborg, som han själv titulerade sig, har gjort nÃ¥gra oförglömliga soloframträdanden pÃ¥ Live at Heart under senare Ã¥r. Med sin gitarr tillsammans med basisten Anders Kristensson blev det nu samma underbara mix av bÃ¥de lättsam och allvarlig humor till snärtiga melodier och en allmänt uppsluppen och avslappnad stämning som gjorde att de dryga 90 minuterna pÃ¥ scen sprang iväg osedvanligt snabbt.
   Det är ju pÃ¥ scen man ska uppleva den gamle Risken Finns- och Ensamma Hjärtan-legendarens musik och text. Fastän hans texter är fyllda av snillrika ordvändningar med slagkraftiga poänger och melodierna har lättfÃ¥ngade, om än upprepande, harmonier har jag inte riktigt fastnat för artisteriet med stelbenta arrangemang pÃ¥ skiva. PÃ¥ konsert saknar jag ingenting i Gunnar Danielssons musik trots att han vid flera tillfällen pÃ¥pekade att det saknades instrument som elgitarrer och saxofoner. Less is more, som jag sammanfattningsvis skulle vilja beskriva min upplevelse. Wah-wah-pedalen han använde pÃ¥ tvÃ¥ lÃ¥tar var nog ett mer plötsligt infall än en musikalisk höjdpunkt.
   Kvällens repertoar frÃ¥n Gunnars Danielsson blev just den där gränslösa blandningen av gammalt och lite nyare frÃ¥n en ganska omfattande produktion där solomaterialet dominerade. Utan att göra riktiga noteringar minns jag pÃ¥ rak arm "Här är gräset alltid grönare än hos grannen", "Ett steg närmare (paradisets port)", "Ryggdunkarträsket", "Stjärnor när han ler", "Jag mÃ¥ste av (innan jag faller ner)", "FÃ¥nga en fallande stjärna" och "SÃ¥nt man bara inte gör". Den sistnämnda är ju en halsbrytande uppräkning av saker man inte bör göra som Danielsson förvandlade till en liten allsÃ¥ng igÃ¥r kväll.
   Det fanns publikönskemÃ¥l ("Ville va' en cowboy") som uppfylldes och även lÃ¥tar ("Pank i Paris") som av arrangemangsmässiga skäl avfärdades. "PÃ¥ fisketur" fick en kort och spontan accapellaversion och när vi ändÃ¥ är inne pÃ¥ Danielsson & Pekkanini-repertoaren fick vi även en Ã¥terblick till den karriären med hjälp av "Ishockey och fotboll" och givetvis "Som sommaren", nästan Gunnar Danielssons största hit. Men själv betraktar han Risken Finns-lÃ¥ten "Du känner väl mig" som en större framgÃ¥ng och slängde pÃ¥ konserten ur sig nÃ¥gra väl valda fraser frÃ¥n lÃ¥ten i ett mellansnack.
   Ã„ven nÃ¥gra Ensamma Hjärtan-lÃ¥tar hanns med men för att konserten inte skulle drunkna i en nostalgivÃ¥g tog Gunnar Danielsson tillfället i akt att även framföra tvÃ¥ helt nyskrivna lÃ¥tar. Och för att pÃ¥ nÃ¥got sätt bevisa det gränslösa pÃ¥ en Gunnar Danielsson-konsert kan jag berätta att han även sjöng en svensk text till Bob Dylans "Man in the long black coat" och även gjorde en oväntad version av Trio me' Bumba-klassikern "Man ska leva för varandra". Inte konstigt att konserten höll pÃ¥ i en och en halv timme.

/ HÃ¥kan

Inte som förr

I mars 1982 släpptes Dag Vags fjärde album, "7 lyckliga elefanter", som visade upp ett delvis nytt manskap som också följde med ut på sommarturné.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/8 1982.

DAG VAG
Brunnsparken, Örebrpo 6 augusti 1982

Vid nästan samtliga turnétillfällen finns Örebro med på Dag Vags konsertlista. Örebropubliken tände väldigt tidigt på gruppens raffinerade blandning av ska, reggae och rock och gruppen har alltid haft en trogen fanskara här. Vid fredagskvällens konsert på Regnbågen (inomhus) i Brunnsparken kom som alltid de stora fantasterna och hejade på den rytmiska musiken.
   FrÃ¥n att ha varit nÃ¥got av fadersgestalter för mÃ¥nga av de nya svenska grupperna sitter Dag Vag med sin reggaeinspirerade rockmusik nu i en trÃ¥ng sits med stark begränsade framtidsutsikter. Sedan nÃ¥gra Ã¥r tillbaka har gruppens sound stagnerat anmärkningsvärt. Spänningen och överraskningarnas tid är förbi pÃ¥ Dag Vags konserter.
   PÃ¥tagligt medvetna om sin fastlÃ¥sta situation har de verkligen försökt förnya sig och söka utvägar. Gitarristen Kenny HÃ¥kansson (Beno Zeno) är ersatt av en saxofonist, som var stor publikfavorit, och gruppen har fullbordat sitt västindiska musikintresse med calypsomusikens intÃ¥g i gruppens repertoar. Men det är förändringar som bara var marginella.
   Inte heller beslutet att mixa det senaste albumet pÃ¥ Bahamas löser automatiskt nÃ¥gra lÃ¥ngsiktiga problem. för Dag Vag. Men singellÃ¥ten "Dansar med mej själv" har, ska jag erkänna, exakt samma underbara driv som äldre Dag Vag-klassiker av vilka vi saknade mÃ¥nga denna kväll.
   De välkända lÃ¥tarna var längre än tidigare. Mer och längre, men tämligen intetsägande, solon uppdelat mellan orgel, gitarr och saxofon. Dag Vag 1982 var en mindre upphetsande historia än förr.

Stig Vig (Per Odeltorp), bas/sång
Tage Dirty (Lennart Odeltorp), trummor/sång
Zilverzurfarn (Johan Zachrisson), gitarr/sång
Bumpaberra (Brynn Settels), klaviatur/sångel
Per Cussion (Per Tjernberg), percussion/sång
Kopp Te (Bo Gunnar Gustafsson, saxofon

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.