Blogginlägg från 2013-04-16

"Singelgatan"

HONKS
Singelgatan
(Helan Kommunikation/Soundcarrier)

Den småländska gruppens märkliga namn härstammar från initialerna i medlemmarnas efternamn. Eller rättare sagt Herrarna Olsson, Nilsson, Karlsson och Ström. Där samtliga killar har ett eller annat förflutet i gruppen Deeptone som gjorde två stabila album med altcountry 1999 och 2002. Och ett steg ytterligare tillbaka spelade killarna i välkända Creeps eller poppiga Daffodils. Mycket rutin där alltså.
   Gruppens debutskiva är mogna mäns försök att göra modern mogen musik utan att tappa varken personlighet eller ansikte. I gruppens bakgrund finns genomgÃ¥ende engelska texter men här har de valt att skriva svenska texter om sin egen verklighet i medelÃ¥ldern.
   Textmässigt doftar det nostalgi och gamla Svensktoppen och melodimässigt gränsar det, särskilt i de texmexkryddade rytmerna, stundtals till dansbandsgenren. Men musikaliskt är det lysande med fina och kompromisslöst inspelade gitarrer där gästande Pelle Jernryd gör rätt för arvodet pÃ¥ dobro och lapsteel. Och när jag som mest saknar ett dragspel i "Kommer alltid hem" dyker Mats Bengtsson upp mycket passande.
   Skriver man en lÃ¥t med titeln "Pet Sounds" är skivan nästan i hamn och gruppens kvalitéer i övrigt övertygar. Som svensk är det nästan omöjligt att inte tänka dansband ty countryrock och svenska texter framkallar ofrÃ¥nkomligt de associationerna. Men när det soundmässigt lÃ¥ter sÃ¥ här fräscht som pÃ¥ Honks skiva är det bara inskränkt att ägna tankar i den riktningen.

/ HÃ¥kan

Olle i sitt livs strålande form

OLLE LJUNGSTRÖM
Södra Teatern, Stockholm 14 april 2013
Konsertlängd: 21:07-22:25 (78 min)
Min plats: Parkett Rad 4, Plats 48, ca 6 m från scenen.

Olle Ljungström är i sitt livs form. I alla fall om jag ska döma efter den sena konserten på söndagskvällen på mycket trivsamma Södra Teatern i Stockholm. Det är alltid frustrerande och nervöst att uppleva Olle Ljungström live. För några år sedan såg vi honom på en oförglömlig men långtifrån musikaliskt lyckad konsert. Det här var något helt annat. Med nya albumet "Släng in en clown" aktuell gör han under våren några spridda konserter med bland annat fem spelningar på tre dagar på Södra Teatern.
   Vi sÃ¥g fjärde konserten i denna rad och kunde inte upptäcka nÃ¥gon turnétrötthet eller allmän svikt hos Olle. Han var under närmare en och en halv timme full av energi, dansade pÃ¥ sitt speciella sätt, sjöng pÃ¥ sitt ännu mer speciella sätt och tillsammans med bandet blev det en sÃ¥ gott som helgjuten men kanske lite kort föreställning som bjöd pÃ¥ bÃ¥de gamla och nya lÃ¥tar. Med helt spontana och oplanerade mellansnack som inte spÃ¥rade ur eller blev uppseendeväckande utan bara underhÃ¥llande.
   Hans röst var i vanlig ordning svag, bristfällig och pratig men bandet plus körtjejen Emily Bratt fyllde förtjänstfullt i där det fattades medan en inspirerad Olle i övrigt bjöd pÃ¥ hela sig själv. Uppmärksamheten kring Olle efter SÃ¥ mycket bättre har verkligen ökat pÃ¥ hans självförtroende. "Jag är kändis!" ropade han flera gÃ¥nger under söndagskonserten och publiken svarade med kärleksfull respons och fick sedan tillbaka en musikaliskt homogen konsert med ett band som var bÃ¥de lyhört och anpassad Olles personliga framtoning. I en konsert som blandade gammalt och nytt pÃ¥ ett ganska läckert sätt där den gemensamma nämnaren var oerhört starka melodier och ännu mer udda texter som flätades ihop till nÃ¥got mycket imponerande.
   Han framförde fem lÃ¥tar frÃ¥n den nya aktuella skivan, bäst var "Anna Karina" och "Vi lÃ¥tsas att det regnar", och han kunde ha tagit en handfull lÃ¥tar till frÃ¥n samma skiva utan att den exklusiva nivÃ¥n hade sänkts. Exempelvis saknade jag "Mellan A och dig".
   Men det är naturligtvis mÃ¥nga Ljungström-lÃ¥tar som känner sig manade att ingÃ¥ i en konsert med Olle och det hade väl behövts en timmes konserttid till för att i nÃ¥gon mÃ¥n tillfredsställa de stora Ljungström-älskarna i publiken. Men det kanske är att begära för mycket av en fortfarande lätt bräcklig man. Men i söndagskväll var han pÃ¥ ett strÃ¥lande fysiskt humör, dansade pÃ¥ scen och ville uttryckligen ta hela publiken i sin famn.

Torsten Larsson, gitarr, bas och sång
Joel Fritzell, gitarr och sång
Peter Alm, bas, gitarr och sång
Kalle Stintzing, keyboards
Johan HÃ¥kansson, trummor
Emily Bratt, sång

LÃ¥tarna:
Du sköna värld
En förgiftad man
Du var min enda drog
En apa som liknar dig
Min trädgård
Anna Karina
Överallt
Släng in en clown
Jag och min far
Nåt för dom som väntar
Vi låtsas att det regnar
Det betyder inget
Norrländska präriens gudinna

Extralåtar:
Kärlek och en balkong
Jag spelar vanlig
Världen är så mycket bättre nu

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.