Blogginlägg

I'm from Barcelona konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/5 2006.

KONSERT
I’m From Barcelona
Klubb Smart/Satin, Örebro 27/5 2006

Aldrig förr i Örebros levande konserthistoria har så många personer på en scen, 27 enligt en noggrann konsertbesökare, levererat så lite. I’m From Barcelona har ett överbefolkat medlemsantal men på deras repertoar i lördagskväll fanns inte så mycket mer än några trallvänliga la-la-refränger och ett par evigt allsångsmässiga na-na-sekvenser.
   Klubb Smarts säsongsfinal, som rubricerades som ”världens bästa skolavslutning”, blev en festlig tillställning med ballonger och glada ungdomar. Men musikaliskt var det som sagt mer än lovligt tunt när i stort sett alla var nöjda med en enda låt, årets one-hit-wonder: ”We’re from Barcelona”.
   OK, ett album, en hit gör ingen konsert fullfjädrad men visst hade det varit positivt överraskande om alla dessa personer på scen, under ledning av Emanuel Lundgren, hade haft större ambitioner än att enbart bjuda på 40 minuter, åtta låtar, ett förvirrat reggaebas-intro och sedan inga extralåtar.
   Dessutom var Emanuels sångmikrofon nedmixad och han stod bokstavligen utanför strålkastarna och i skuggan av den övriga massan som kallar sig kör men mest skrålade med på ungefär samma nivå som publiken.
   Hela gruppen och deras musik är naturligtvis en stor och mäktig hajp och dessutom en helt fantasifull skapelse som ännu så länge inte kan leva upp till sina förväntningar.
   Redan på skiva, albumet ”We’re from Barcelona”, var det en tunn soppa kokad på ett fattigt recept med få ingredienser och egentligen bara en enda hit som lockbete.
   En del flower power, en del musikalen Hår och en del frisläppt spontanitet ger inga originella vibrationer i mitt huvud. Däremot flöt några häftklistrande refränger förbi som värdefulla livbojar och hindrade konserten från att hjälplöst sjunka till botten.
   Förutom deras ofrånkomliga hitlåt så är ju ”Treehouse”, ”Rec & play” och avslutande ”The painter” (med sin mäktiga ”Don’t give up on your dreams, Buddy”-ramsa) helt godkända allsånger och jag räknar kallt med att gruppen dyker upp på Skansen i sommar.
   Ändå är jag rädd för att den här gruppen, det här konceptet, har ett bäst före-datum innan sommaren 2006 sagt adjö.

/ Håkan

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.