Blogginlägg från 2023-07-07

Covers Special: Linda Ronstadt 1978

LINDA RONSTADT: Living in the USA (Asylum, 1978)

LINDA RONSTADT SPRIDER SOM VANLIGT sitt urval av coverlåtar och på det här albumet är de huvudsakligen hämtade från 50-, 60- och 70-talet. Tillsammans med en riktigt gammal evergreenlåt från 30-talet plus en ny John David Souther-låt som blir udda fåglar i det kompakta covermaterialet.
   Peter Asher är sedvanlig producent och kompet på ”Living in the USA” är nästan identiskt med senare Linda Ronstadt-album. Rutinerade trummisen Russell Kunkel är tillbaka i gänget Edwards, Wachtel, Grolnick och Dugmore som är homogent närvarande på albumets flesta låtar. Det är väldigt få tillfälliga gästmusiker på ”Living in the USA” men altsaxofonisten David Sanborn spelar på två låtar, "Alison" och Smokey Robinsons "Ooh baby baby".
   När jag ser skivomslaget med Linda Ronstadt på framsidan kommer jag på att 1978 var året när rullskridskor och skateboard plötsligt blev hysteriskt populärt. Den svenska gruppen Magnum Bonum sjöng ”Skateboard” och Linda drog sig inte för att ställa sig på rullskridskor i sportiga kläder på ett skivomslag.
   Linda körde ett återkommande koncept på sitt album när hon den här gången blandade huvudsakligen kända hits med två låtar av John David Souther och Eric Kaz. Låtmässigt kanske inte så spännande men det var genomgående fräscha versioner som trots allt gjorde lyssnandet till en trevlig tillvaro om jag minns mig själv rätt på den tiden. När jag lyssnar nu är väl inte ”spännande” det första ord jag tänker på. Men det låter trots allt genomarbetat och seriöst om Linda Ronstadts sång och musik.
   Det låter visserligen bra men lite statiskt om produktionen (Peter Asher) och utförande. Lite begränsat med samma musiker på i stort sett alla låtar och inte många överraskningar eller personliga påhitt i arrangemangen där countryinfluenserna är helt borta. I en snabb jämförelse tycker jag ”Living in the USA” är Lindas sämsta 70-tals-album.
   Innehållsmässigt finns det inte så mycket att upptäcka. Förutom en fjärde Warren Zevon-cover på de tre senaste albumen är det bara låtar av de tidigare så obligatoriska låtskrivarna John David Souther och Eric Kaz som känns något så när spännande.
   Southers ”White rhythm & blues”, som han ett år senare skulle ge ut på egen hand på sitt album ”You're only lonely”, är helt väntat skivans mest känsliga ögonblick. Kaz-låten ”Blowing away” är också en höjdpunkt i den emotionella genren. Låten fick ju sin premiär som ”I'm blowin' away” på ett tre år gammalt Bonnie Raitt-album men det var kanske låtskrivarens egen version från American Flyers album ”Spirit of a woman” som inspirerade Linda/Peter Asher allra mest.
   Annars är skivan fylld av låtar och arrangemang med singelpotential, därmed inte så konstigt att fyra singlar släpptes från albumet. Jag tycker den kommersiellt tydliga ambitionen med ”Living in the USA” gör Linda Ronstadt en björntjänst som sångerska. Att blanda Elvis Costellos just då ganska aktuella ”Alison” med Elvis Presleys smetigaste låt ”Love me tender” är inget lyckat grepp, som att omfamna en alltför stor publik.
   Att ge sig på evergreens, som "When I Grow Too Old to Dream", var ännu inte ett moget beslut i Lindas karriär. Hon skulle mycket senare, 1983-1986, satsa fullt ut på evergreen-genren på tre album i sträck. Skivor som i min mening tillhör hennes sämsta.


Side one

1. "Back in the U.S.A." (Chuck Berry) 3:02
1959. Singel med låtskrivaren.
2. "When I Grow Too Old to Dream" (Oscar Hammerstein II/Sigmund Romberg) 3:52
1935. Från filmen "The night is young" med Ramon Novarro & Evelyn Laye
3. "Just One Look" (Gregory Carroll/Doris Payne) 3:20
1963. Singel med Doris Troy (Doris Payne).
4. "Alison" (Elvis Costello) 3:20
1977. Singel med låtskrivaren.
5. "White Rhythm & Blues" (John David Souther) 4:17
Original.

Side two

1. "All That You Dream" (Paul Barrere/Bill Payne) 3:43
1975. Från albumet "The last record album" med Little Feat.
2. "Ooh Baby Baby" (William Robinson/Warren Moore) 3:18
1965. Singel med The Miracles.
3. "Mohammed's Radio" (Warren Zevon) 4:20
1976. Från albumet "Warren Zevon" med låtskrivaren.
4. "Blowing Away" (Eric Kaz) 3:15
1975. ”I'm blowin' away” från albumet "Home plate" med Bonnie Raitt.
5. "Love Me Tender" (Elvis Presley/Vera Matson) 2:39
1956. Singel med Elvis Presley. (Låtskrivarnamnet Vera Matson är en psuedonym för Ken Darby).

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.