Blogginlägg

Square konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/7 2005.

KONSERT
Square
Kellys, Örebro 20/7 2005

Efter ett ganska smärtsamt oväsen till förband kom Square och visade var skåpet skulle stå.
   Inget fel på energin, absolut inget fel på ambitionen och bandets kvalitéer på det musikaliska är tveklöst skickliga. Ändå har den här anmärkningsvärda sextetten till rockband haft så förtvivlat svårt att riktigt imponera, få alla sina influenser från ska-, punk- och rockmusiken att smälta samman till en homogen enhet. På skiva.
   Där har utvecklingen varit lång och ojämn, från de riktigt spretiga demoinspelningarna 1999 till de senaste årens fullängdare av totalt högre men med likafullt påfrestande skavanker. Men efter onsdagskvällens sena konsert på Kellys nya scen är jag nästan säker på att bandet fick ut maximal kapacitet.
   De lyckades samla alla sina otaliga influenser i en enda energisk kick som visade sig linjera med hela den långa gamla rockhistorien. Som den här kvällen inkluderade ett brutalt dansande närmast framför scenen. Men också, och det är nog i sammanhanget viktigare, ett gäng låtar som under 40 minuter, inklusive extralåt, visade upp den homogena gruppen Square som aldrig riktigt kommit till skott på inspelningarna.
   De arbetade sig fysiskt svettiga med den erkänt skickliga blåsduon Andreas Alm och Petter Fridell, som även visuellt är en attraktion, i spetsen för ett fullt gasande band som i fartblint tempo hetsade upp den energiske sångaren Martin Augustini och övriga musiker så att det stundtals var svårt att uppfatta detaljer mitt i all energi. Arrangemangen var som snabba sprinterlopp med tvära kast och plötsliga infall som nu kändes så naturliga och motiverade.
   Att kalla Square för dödsmetalljazz, som någon gjort, är kanske mer provokativt än något men bandet har onekligen ett helt eget sound.
   Sedan var det en alldeles omvälvande upplevelse att gå på klubbspelning utan att behöva skära sig igenom dimridåer av rök, ofrivilligt suga i sig massiva mängder cigarettrök och sedan lukta som en böckling i flera dagar. Min första rökfria konsert i klubbmiljö var en mycket positiv erfarenhet.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.