Blogginlägg

Square konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/7 2005.

KONSERT
Square
Kellys, Örebro 20/7 2005

Efter ett ganska smärtsamt oväsen till förband kom Square och visade var skåpet skulle stå.
   Inget fel på energin, absolut inget fel på ambitionen och bandets kvalitéer på det musikaliska är tveklöst skickliga. Ändå har den här anmärkningsvärda sextetten till rockband haft så förtvivlat svårt att riktigt imponera, få alla sina influenser från ska-, punk- och rockmusiken att smälta samman till en homogen enhet. På skiva.
   Där har utvecklingen varit lång och ojämn, från de riktigt spretiga demoinspelningarna 1999 till de senaste årens fullängdare av totalt högre men med likafullt påfrestande skavanker. Men efter onsdagskvällens sena konsert på Kellys nya scen är jag nästan säker på att bandet fick ut maximal kapacitet.
   De lyckades samla alla sina otaliga influenser i en enda energisk kick som visade sig linjera med hela den långa gamla rockhistorien. Som den här kvällen inkluderade ett brutalt dansande närmast framför scenen. Men också, och det är nog i sammanhanget viktigare, ett gäng låtar som under 40 minuter, inklusive extralåt, visade upp den homogena gruppen Square som aldrig riktigt kommit till skott på inspelningarna.
   De arbetade sig fysiskt svettiga med den erkänt skickliga blåsduon Andreas Alm och Petter Fridell, som även visuellt är en attraktion, i spetsen för ett fullt gasande band som i fartblint tempo hetsade upp den energiske sångaren Martin Augustini och övriga musiker så att det stundtals var svårt att uppfatta detaljer mitt i all energi. Arrangemangen var som snabba sprinterlopp med tvära kast och plötsliga infall som nu kändes så naturliga och motiverade.
   Att kalla Square för dödsmetalljazz, som någon gjort, är kanske mer provokativt än något men bandet har onekligen ett helt eget sound.
   Sedan var det en alldeles omvälvande upplevelse att gå på klubbspelning utan att behöva skära sig igenom dimridåer av rök, ofrivilligt suga i sig massiva mängder cigarettrök och sedan lukta som en böckling i flera dagar. Min första rökfria konsert i klubbmiljö var en mycket positiv erfarenhet.

/ Håkan

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Mikael Bodin 5/05: Lundell måste ha gjort unikt många dubbelalbum :) Skulle man göra en lista av...

Mikael Bodin 5/05: Tack för en inspirerande recension av en klassiker. Själv velar jag ständigt ...

Björn 1/05: Waterboys, Jackson Brown, Beatles...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.