Blogginlägg

Darin konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2005.

KONSERT
Darin
Stadsparken, Örebro 3/8 2005

Att turnépaketet Uggla-Philipsson-Darin i sin helhet är en både smart, utmanande och vass kombination har vi förstått redan innan konsertstart. Och med Darin som inledande artist blev det nästan för uppenbart att han inte vill blir betraktad som en trött transportsträcka innan de ”riktiga” artisterna kommer upp på scen.
   Vi har väl anat att ”Idol 2004”-framgångarna, han vann ju faktiskt inte, hade en mer långsiktig dignitet än vad som brukar vara vanligt bland dokusåpadeltagare. Och även om debutskivan långtifrån visade upp någon färdig artist så var ju personligheten och den udda framtoningen så mycket starkare.
   Och på scen byggde han vidare på de goda förutsättningarna. Där den gränslösa charmen bottnar i en viss valpighet med en röst som pendlar mellan pojkbandspoppig skönsång och Michael Jackson-influerad danspop. Inte så fruktansvärt personligt kanske men när tjejerna närmast scenen hysteriskt skrek ut hela sin kärlek kan jag inte annat än misstänka att Sverige har fått en idol som dansar fler än en sommar i strålkastarljuset.
   För Darin ska inte skämmas i skuggan av turnépaketets ojämförligt mer rutinerade artistkollegor. Han må kanske inte alltid sjunga så klockrent men det skeva och lite skruvade kan ofta vara mer fascinerande än exemplariska tonträffar. Så fungerar det i alla fall hos mig.
   Och i låtarna han sjöng mer och dansade mindre, exempelvis ”One true flame” och ”The way I am”, så lät det stundtals riktigt förtjusande om hans då suggestivt hesa röst.
   Med bara ett album bakom sig, som ju faktiskt har det där lite för producerat anonyma soundet , så var det nyttigt att få höra låtarna live. Med kraft, relativt hög volym och envetna rytmer som viktigaste ingredienser.
   Att Michael Jacksons skugga spökar lite för mycket i Darins uppträdande får vi nog räkna till barnsjukdomarna i hans artisteri. Att han redan kan ge sina hits ”Money for nothing”, ”I can see U girl” (när han tog upp en tjej från publiken på scen) och ”What is love” full rättvisa på scen var nog viktigare att konstatera.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.