Blogginlägg

Mikael Wiehe konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/2 2006.

KONSERT
Mikael Wiehe
Konserthuset, Örebro 6/2 2006

Inget kan rubba Mikael Wiehes självförtroende eller övertygelse. Med sin oerhörda rutin, sina bestämda åsikter, sin korrekta världsbild och noggranna auktoritet kunde det bara inte gå fel. Inte ens en stundtals svårstämd gitarr kunde få honom att tappa fattningen i ett halvfullt konserthus.
   Det var som om den snart 60-årige legendaren med van hand kunde styra allt rätt med både långa intensiva mellansnack och en hel rad odödliga sånger. En låtskatt som ständigt uppgraderas men knappast har tappat i kvalité fast sångerna från senaste albumet ”Främmande land” kom att dominera måndagskvällens konsert.
   Jag har upplevt Wiehe ett otal gånger på scen i både solo- och gruppsammanhang. Inget bättre eller sämre än det andra för paradoxalt kan han vara både innerligt lågmäld med hel orkester bakom sig eller rockigt aggressiv på egen hand.
   Nu var det nåt mittemellan, med bara en pianist och trummis i kompet, och soundet hamnade stundtals mellan två stolar. Där hans skicklighet på gitarr inte riktigt kom fram och de mer livliga numren saknade uppenbart en eller två komponenter.
   Däremot var det som alltid vågat och modigt att basera konserten på de nya låtarna. Från inledningen, där tre av fyra låtar var nya, till extralåten ”Främmande land”. Ofta krävande, sökande låtar där ambitionen att skriva långa, ordrika texter är så mycket större än viljan att producera finstämda sångmelodier.
   Där de mer tålamodskrävande och politiskt laddade låtarna ofta föregicks av riktigt vassa kommentarer medan de äldre vackra visorna, som inte krävde någon presentation, blev som luftiga pauser mellan attackerna på Thomas Bodström, danska nazister och börsklippare.
   Vi fick höra ännu ett nytt, starkt arrangemang av ”Flickan och kråkan”, de nya balladerna ”Stjärnan” och ”Var inte rädd mitt barn” är av klassiskt Wiehe-snitt men konsertavslutningen med ”Titanic” har vi hört och sett förr och måste nog kategoriseras som lätt förutsägbar.

Mikael Wiehes låtar:
Andra tider nu
Vem kan man lita på
Det vackra
Stjärnan
Den, jag kunde va
Sång till friheten
Just i den här sekunden
Flickan och kråkan
Var inte rädd mitt barn
Tango
Törnrosa
Sång till modet
Det här är ditt land
Nu blir det bättre
Victor Jara
Främmande land
Titanic

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.