Blogginlägg

Inget nytt under kaftanen

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/10 2005.

KONSERT
Di Leva
Badhuset, Örebro 7/10 2005

En kvart efter utsatt konsertstart kommer det in en flicka och tänder de tre stearinljusen på scenen. Och strax därefter kom Thomas Di Leva, sedvanligt klädd i kaftan med vackert regnbågsmotiv, in tillsammans med sin kompanjon Andreas Ahlenius som spelade diverse keyboards och även elgitarr. På en konsert som egentligen aldrig lämnade det sävliga, långsamma och ibland nästan sömnigt meditativa tempot.
   Trots Di Levas uppmaningar att skrika ut våra önskningar i kosmos och hans numera traditionella påhitt att kasta ut frukt i publiken så blev det en tämligen händelsefattig tillställning. Med långa mellansnack som också drog ned tempot och innebar att han på närmare hundra minuter på scen framförde blott elva sånger. I allra högsta grad knapphändigt urval från en repertoar som innehåller så mycket mer.
   Turnén som Di Leva befinner sig på, som bokstavligen ska marknadsföra den dubbel-cd med alla hits som kom i somras, är en extrem budgetvariant på en greatest hits-turné. Både vad gäller längd, endast sju konserter, och resurser, Di Levas enda akustiska gitarr plus keyboards.
   Men det var absolut inte anledningen till att jag efter konserten var tämligen nollställd, varken besviken eller upprymd. Jag har naturligtvis sett och upplevt Di Leva alldeles för många gånger under alldeles för många år för att riktigt överraskas av hans prat, de verbala ”sanningarna” och den kosmiska överdos som ständigt får en överdimensionerad roll på hans konserter.
   Däremot kan jag aldrig sluta imponeras av hans totala scennärvaro. Där han både naturligt och smidigt pendlar mellan ett hårt regisserat tema och spontana svar på publikens kommentarer. Aldrig svarslös, om än laddad med åtskilliga floskler i ordförrådet.
   Förutom några verser på sanskrit så höll sig Di Leva strikt efter sin välkända repertoar. Där bantade och mer avskalade arrangemang inte gjorde hans låtar mindre attraktiva. Men utan de riktigt musikaliska lyften.
   Men det fanns några höjdpunkter. Som när han gav några låtar, ”Själens krigare” (en av konsertens bästa stunder) och ”Everyone is Jesus”, en intressant afrikansk touch. Medan konserten i övrigt gick på musikalisk tomgång och fick ett snopet och plötsligt slut.
   Efter extralåten ”Vi har bara varandra” följde stående ovationer i närmare fem minuter innan Di Leva slutligen bestämde sig för att inte återkomma. Där kan man ana en glimt av publikförakt i clownen Di Levas ögonvrå.

Di Levas låtar:
En storm ska ta oss hem
Vem ska jag tro på?
Frukt, grönt & vatten
Tiden faller
Själens krigare
Vi får vingar när vi älskar
Vad är frihet?
Om dig
Everyone is Jesus
Miraklet
Vi har bara varandra

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.