Blogginlägg

Alf konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/10 2005.

KONSERT
Alf
Klubb Smart/Satin, Örebro 8/10 2005

Ett kort kärnfullt artistnamn, en kort koncentrerad konsert. På bara 40 minuter hann Alf med sitt tremannaband leverera tolv mer eller mindre slagkraftiga poplåtar i ett rasande tempo.
   Det har naturligtvis inte alls med saken att göra men jag kan ändå inte undgå att jämföra med en konsert i fredags då Di Leva behövde närmare hundra minuter för att ta sig igenom elva…
   Inte alls överraskande var Alf-konserten en helt annan historia. Där mellansnacken var begränsade, till högst 3-4-5 ord, och tempot i låtarna överlag snabbare.
   Det är Alfs grej att skriva popcharmiga melodier, krydda dom med förhållandevis hög intensitet och sedan, som också blivit helt avgörande i uppmärksamheten och nyintresset kring Alfs namn, spetsa med personlig poppoesi som balanserar på gränsen mellan naiva rim och vemodiga tillkortakommanden. Klockrena ingredienser i en stenhård svensk konkurrens.
   Det började soundmässigt lite förbryllande med mörka, dova, syntiga 80-tals-referenser i ”Elitsoldat” men när Alf från andra låten hängde på sig den tolvsträngade gitarren blev det så klingande vackert och så väldigt effektivt att låtarna han sedan körde framstod som ett perfekt urval från hans två soloskivor.
   Alf kan på skiva ännu inte riktigt handskas med det balladorienterade materialet och valde på scen, med undantag av ”Tid tar tid”, taktiskt nog bort de låtarna. Till förmån för de näst intill exakta hitlåtarna från samma två skivor. Och då visade det sig, mycket avslöjande och kanske lite genant, att hans förra skiva står sig mycket bra i jämförelse med den helt aktuella andraskivan.
   Och redan nu i dagsläget så vill jag nog framhålla förra årets ”Augustibrev” som en något starkare skiva. Med titellåten, ”Gröna linjen”, ”Sommar försvinn” och ”Mitt i Malmö City”, alla fanns på repertoaren i lördagsnatt, som tämligen odödliga låtar. Fast hitmässigt kan inget slå den nya skivans ”Kunde vart jag” och ”Söttsalt” och det märktes direkt vilka nya låtar som lockat huvuddelen av den ungdomliga publiken till Satin.
   På en konsert där utrymmet för variationer eller arrangemangsmässiga överraskningar inte var prioriterade. Kort och koncist tog han och hans band, som bland annat innehöll två Bad Cash Quartet-medlemmar, sig igenom sina allra bäst liveanpassade låtar. Som med sin personliga skånska accent redan börjar sätta avtryck i svensk pophistoria. Där kapitlet om Alf ännu så länge är i sitt inledande skede. Fortsättning följer.

Alfs låtar:
Elitsoldat
Manchester man
Augustibrev
Sommar försvinn
Tid tar tid
Söttsalt
Springiväg vind
Mitt i Malmö City
Hoppar högt och faller hårt
Kunde vart jag
Ser bara moln
Gröna linjen

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.