Blogginlägg

Kooks konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/12 1998.

KONSERT
THE KOOKS
P2, Örebro 4/12 1998

Ingenting är omöjligt och det går faktiskt att koka soppa på bara en spik.
   Just den senare devisen är väldigt passande i fallet the Kooks, den nya svenska rockgruppen som med bara en singel i bagaget genomför sin första, ansprÃ¥kslösa turné. Och fredagskvällens konsert var bara deras andra spelning hittills.
   Nu är inte singellÃ¥ten "Too much of nothing" särskilt ansprÃ¥kslös utan snarare en stor och biffig hit, Ã¥tminstone pÃ¥ radion.
   Ã„ndÃ¥ är det en tuff utmaning att genomföra en konsert pÃ¥ sammanlagt 45 minuter med i övrigt, för publiken, helt okända lÃ¥tar.
   Men deras sound av rockig hitpop är tacksam att sprida och lätt att ta till sig, inte minst live där den mÃ¥lmedvetna energin och intensiteten jämnar ut höga krav pÃ¥ genomgÃ¥ende starkt, personligt material.
   Det är svÃ¥rt att inte jämföra Kooks med Atomic Swing och Michael Lohse med Niclas Frisk. BÃ¥de musikaliskt och visuellt pÃ¥minner de om varandra.
   Fast Kooks är lite kaxigare, lite rockigare och rätt sÃ¥ mycket tyngre. Men inte mindre hitpotentiella. Do-do-rytmerna och ba-ba-refrängerna avlöste varandra pÃ¥ löpande band.
   Och nÃ¥gra mäktiga intron doftade bÃ¥de Stones och Big Country. Men Lohse är ingen Mick Jagger utan tvärtom en sÃ¥ngare med lätt ansträngd röst och nästan ömklig framtoning. Som ocksÃ¥ det är personligt bland Sveriges alla rockgrupper.
   Nu led fredagskvällens konsert av ett bullrande basdränkt konsertljud, som inte direkt störde men suddade ut koncentrationen nÃ¥got kring det nya, obekanta materialet. Som hämtade mycket av sin energi i gitarristen Leo Dahlin som spelade häftig slide, inte minst tydlig i den växande balladen "Move on", och en i övrigt musikalisk huvudroll.
   Men det nya materialet imponerade överlag och Kooks borde inte ha nÃ¥gra svÃ¥righeter att följa upp "Too much of nothing", kvällens mest uppenbara men ocksÃ¥ väntade höjdpunkt.
   Och allra bäst tyckte jag gruppen var under extralÃ¥tarna med den avslutande "Salvation in time" som utomordentlig slutpunkt.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.