Blogginlägg från januari, 1999

Sebadoh Elliott Smith Hefner Quasi

SEBADOH
ELLIOTT SMITH
HEFNER
QUASI
Astoria, London 19 januari 1999

Elliott Smith setlist:
speed trials
independence day
ballad of big nothing
baby britain
waltz #2 (xo)
son of sam
bled white
bottle up and explode
happiness
sweet adeline
pictures of me
christian brothers
division day
clementine

/ Håkan

Skivbranschen påminner om julbordet

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/1 1999.

Hysterin är över. För den här gången. Överdrivet dignande julbord, mellandagar i fullständig extas och total fixering kring några sekunder runt midnatt. Just det opraktiska julbordet, med 4-5 rätter att pressa i sig på överskådlig tid, får mig att tänka på skivutgivning. Den allt frodigare och mångfacetterade marknaden som vi skivrecensenter ska tämja till en konsumentvänlig överblick med en blandning av kritik, tips, beröm och varningar.
   I sedvanlig ordning gavs det ut fler skivor än någonsin under fjolåret med en märkbar stegrande intensitet framåt hösten och julruschen. Fast skivåret tog slut både abrupt och tidigt kring skiftet oktober-november. Det var som om de maffiga boxarna med Lennon och Springsteen kom och lade sordin på övrig utgivning.
   Det betydde också att oktober blev en de mest intensiva skivmånader jag någonsin upplevt. Stor risk att udda men bra skivor försvann i mängden. Som exempelvis med den häftige countryrockaren Robbie Fulks och den genuint rockande Billy Bremner. "Let's kill Saturday night" respektive "A good week's work" är inte värda att försvinna ned i djupet bland övrig anonym CD-skrot. Dyker de upp på någon framtida rea-utförsäljning så ta chansen.
   Jag har också missat skivor under året, det ska rätteligen erkännas. Men alla skivor som släpps letar sig inte till Sverige automatiskt längre. Det gör att jag just under fjolåret saknade de nya skivorna med Cheri Knight (producerad av Steve Earle med bland annat Emmylou Harris i kören), Joe Grushecky (med ytterligare fyra nya Springsteen-låtar), Tommy Keene (där Wilcos Jeff Tweedy gästar), V-Roys (ännu en skiva producerad av Steve Earle), Original Harmony Ridge Creek Dippers (Mark Olsons andra lågprofilerade skiva) och John Mellencamps senaste (som oväntat inte släppts i Sverige).
   Så visst kan årsbästalistan komma att revideras. Och startskottet för århundradets sista lista har precis gått. Som ju kommer att bli en hejdundrande stark lista av ny intensiv rock, underbara comebacker, alla superstjärnor infriar alla förväntningar och tonårsbanden inser äntligen vikten av odödliga melodier. Och popen kommer att få en renässans.
   Tro det den som vill. Hoppet överger mig aldrig. Fast Lustans Lakejers comebackskiva om mindre än en månad är ett hotfullt mörkt moln i min optimistiskt ljusblåskimrande dröm.

/ Håkan

Mattias 30/06: Sjukt bra platta på alla sätt och vis....

Mattias 30/06: Weld är bättre i mitt tycke....

Olle Nordgren 30/06: Som alltid när det gäller recensioner på Håkans Pop är det mycket välskriv...

Per Gotthardsson 22/06: Jag var där! Egentligen för att lyssna till Hiseman men lämnade lokalen helt ...

Jan Lennell 6/06: Var där och kommer ihåg att Fläskkvartetten var mäktigt imponerande! En exp...

Mikael Andersson 3/06: Det finns ännu en underskattad skiva på 90-talet 1994 Sånger Från Nedergård...

Björn Stein 9/05: Tack för den resan, Håkan! Ser redan fram mot att läsa om nästa äventyr som...

Jan Lennell 8/05: Beatles platta på 1:a platsen..ingen högoddsare :). Ber att få tacka för en ...

Peter Lundmark 6/05: Tack för en spännande och rolig resa, har fått plocka fram skivor man inte ly...

Hans 6/05: Har varit kul följa dina favoriter, även om jag inte hållit med dig. Däremot...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.