Blogginlägg
Ronander Salomonsen Rickfors konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/8 2002.
KONSERT
MATS RONANDER/SANNE SALOMONSEN/MIKAEL RICKFORS
Örebrofesten, Frimis 2/8 2002
För 10-15 år sedan hade ovanstående tre tunga namn varit en kommersiellt fantastisk konstellation.
I dag, eller närmare bestämt i fredagskväll, var det mer betoning på tung än kommersiell när de tre artisterna delade plats på Frimisholmens scen.
OK, de här rutinerade namnens samlade dignitet räcker naturligtvis till för att rädda en rumphuggen Örebrofest från att helt kapsejsa. Däremot kunde jag inte för mitt liv skrapa ihop några spännande förväntningar inför en sådan förutsägbart stjärnspäckad föreställning som den i fredags.
Därför sitter jag efteråt och försöker sammanfatta en show som bjöd på mer genuint musicerande och några djupt imponerande ögonblick än jag i min vildaste fantasi hade trott på.
Det var visserligen en föreställning för folk vad folk vill ha, 100 minuter av hundraprocentig underhållning. Där alla kunde känna igen sig, flitigt klappa händerna till och helt enkelt lätt ta till sig fast fredagskvällen blev till natt. En konsert som egentligen inte krävde några analyser eller djuplodande förklaringar.
Så långt var jag på samma linje som ett så gott som fullpackat utomhus-Frimis.
Däremot kanske jag inte svalde det mest uppenbara publikfrieriet, allsången och Sannes covers lika tveklöst som en fredagspublik på festhumör gör.
Men jag tyckte mig upptäcka en hel uppsjö andra detaljer, underbara ögonblick och små delikatesser som gjorde mig övertygad om att det går att kombinera tre artisters repertoarer och ändå få det att musikaliskt fungera.
Från Ronanders personligt svenska material via Rickfors soulinfluerade sånger till Sannes mer muskulösa musik. Där fanns alltid en röd tråd som band ihop den på pappret spretiga låtbuketten till något homogent.
Musikaliskt kretsade det mesta runt Ronander och det uttrycksfulla yrvädret Sanne drog igång de största reaktionerna i publiken men det var Micke Rickfors soulkänsla som gav kvällen mening och minnen.
Den sedvanligt sammanbitne Rickfors briserade i några oerhörda soulballader som mycket överraskande överträffade allt det andra, inklusive några läckra akustiska låtar från Ronanders senaste skiva.
Låtarna:
Water from the moon
Suzy Solidor
Tequila land
Den jeg elsker
Run run run
??Keys in the west...
When you walk in the room
Road of no return
För kärleks skull
Gör mig lycklig
Kärligheten kalder
Tender turns tuff
Girls got rhythm (AC/DC)
Kött & blod
Vingar
Extralåtar
Himlen gråter för Elmore James
Yeah yeah yeah
River deep mountain high
/ Håkan
Mando Diao har mycket kvar att bevisa
Den stora schlagerfesten konsert
<< | Augusti 2002 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | |||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: