Blogginlägg
Mando Diao har mycket kvar att bevisa
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/7 2002.
KONSERT
MANDO DIAO
Kalas, Brunnsparken, Örebro 26/7 2002
Blanda en dos tidig Motown med en dos tidig The Who (innan pophitsen kom) och dryga ut med garagerockens bångstyriga energi och du hoppar av glädje åt Mando Diao. Och för män i min ålder också av nostalgisk fascination. Jag råkar ha upplevt den där tillbakablickande känslan ett stort antal gånger under mitt vuxna liv så jag var beredd även igår kväll när Borlängekvintetten stegade upp på Kalas-turnéns lilla scen.
För en konsert på exakt 25 minuter och nio låtar. Musikaliskt är de än så länge en parentes och de har mycket kvar att bevisa för att ens närma sig de kaxiga uttalanden om allt och alla som de har spritt omkring sig. I Sverige kallas det storhetsvansinne.
Det behövs definitivt mer än dessa få minuter på scen för Mando Diao för att kunna ta sångaren Gustaf Noréns naiva och smått ironiska ord, om sitt eget band som något pophistoriskt viktigt, på allvar. Och så här i efterhand förstår jag de uppskrivna kommentarerna för bandet är bra men knappast något mer än ett hyfsat förband.
Däremot var det en härlig hunger och gränslös energi de musikaliskt de slängde i ansiktet på Kent-publiken. Med låtar som inte tar många steg framåt i rockhistorien men däremot effektivt förvaltar sitt arv på bästa sätt.
Och det är så skönt att slippa tjat om dåligt ljud, rundgång och distad sång ty det tillhör Mando Diaos hela koncept även på skiva. Det talas om Mando Diao som framtidshopp men därtill behövs det lite mer egna idéer och personliga infall. Gärna i kombination med den mycket uppiggande energi de vräkte ut från den lilla scenen.
/ Håkan
Vansinnigt vacker upplevelse av Carola
Ronander Salomonsen Rickfors konsert
<< | Juli 2002 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...


Kommentarer till blogginlägget: