Blogginlägg

Compilation: Nuggets

"Nuggets: Original Artyfacts From The First Psychedelic Era 1965-1968 (Sire, 1976)

INNAN LENNY KAYE BLEV ALLMÄNT KÄND som gruppmedlem i Patti Smiths grupp i det tidiga 70-talet gjorde han 1972 en kulturgärning genom att samla amerikanska rockgrupper från 60-talet på ett dubbelsamlingsalbum som numera beskrivs som legendariskt. Med lite god vilja kan man samla ihop de här grupperna under genren garagerock och det var inget man då, i mitten på 60-talet, hittade på någon amerikansk försäljningslista eller på svenska Tio i Topp.
   Av alla grupperna som är representerade på den här skivan finns det dock ett undantag, The Knickerbockers låt ”Lies” som visserligen var mer pop än rock, som fick en viss kommersiell uppmärksamhet och faktiskt låg en vecka på en 10:e-plats på Tio i Topp i februari 1966.
   Det finns ytterligare några undantag med ett par amerikanska rockgrupper som nådde lite lägre placeringar på USA:s Hot 100. Jag tänker på The Electric Prunes (”I had too much to dream (last night)”) och The Amboy Dukes, där Ted Nugent startade sin karriär, som märkligt nog här representeras av singeldebuten, coverlåten och alldel4es för långa ”Baby please don't go” och inte gruppens mest kända originalhitlåt ”Journey to the Center of the Mind”.
   Annars finns det på skivans fyra sidor åtskilliga exempel på låtar och grupper som har gått till historien, om än inte kommersiellt, och blivit kända musikaliska verk och gruppnamn som har blivit garagerockikoner under många decennier. The Standells, The Seeds, The Thirteenth Floor Elevators, Count Five, The Blues Magoos och Nazz. Och låtar som ”Dirty water”, ”Psychotic reaction”, ”Pushin' too hard” och ”Sit down I think I love you”, en av Steve Stills första låtar.
   Så finns det också några låtar som egentligen inte hör hit. Som exempelvis Otis Reddings klassiker ”Respect”, ”Hey Joe” och den redan då uttjatade ”Farmer John”. Om man ska döma efter innehållet på den här skivan var den amerikanska garagerockvågen inte låtmässigt så originell alla gånger, innehöll många covers.
   The Vagrants, gruppen som leddes av gitarristen Leslie Weinstein som senare bytte efternamn till West, gav ut Otis Reddings två år gamla ”Respect” som singel-b-sida(!) innan Aretha Franklin men försvann naturligtvis i den konkurrensen. The Leaves version av ”Hey Joe” har historiskt suddats ut i jämförelsen med Jimi Hendrixs version två år senare. Och The Cryan Shames ganska simpla version av The Searchers ”Sugar and spice” hör egentligen inte hemma här.
   I övrigt är det märkvärdigt hur väl de här nästan 60 år gamla produktionerna har överlevt tiden. Tidlöst och fräscht är mitt positiva betyg på den här gamla rockmusiken med tjutande orglar, fuzzade gitarrer och provocerande rockröster.
   Alla 27 låtarna på ”Nuggets” är hämtade från singlar ursprungligen utgivna på singlar mellan 1965 och 1968. Musik som jag då inte hade koll på men genom Lenny Kayes försorg och urval har hela musikeran fått ett historiskt värde. Kaye har skrivit en innehållsrik omslagstext (”This is the story of a transition period...).som fördjupar hela genren.
   ”Nuggets” gavs i original ut 1972, på skivetiketten Elektra, och min skiva är en återutgiven upplaga som kom fyra år senare.


SIDE A
The Electric Prunes – I Had Too Much To Dream (Last Night) 2:55
The Standells – Dirty Water 2:47
The Strangeloves – Night Time 3:05
The Knickerbockers – Lies 2:41
The Vagrants – Respect 2:13
Mouse – A Public Execution 2:43
The Blues Project – No Time Like The Right Time 2:49

SIDE B
The Shadows Of Knight – Oh Yeah 2:44
The Seeds – Pushin' Too Hard 3:03
The Barbarians – Moulty 2:29
The Remains – Don't Look Back 2:35
The Magicians – Invitation To Cry 2:55
The Castaways – Liar, Liar 1:52
The Thirteenth Floor Elevators – You're Gonna Miss Me 2:24

SIDE C
Count Five – Psychotic Reaction 2:56
The Leaves – Hey Joe   2:47
Michael And The Messengers – Just Like Romeo And Juliet 2:06
The Cryan Shames – Sugar And Spice 2:26
The Amboy Dukes – Baby Please Don't Go 5:32
The Blues Magoos – Tobacco Road   4:39

SIDE D
Chocolate Watch Band – Let's Talk About Girls 2:41
The Mojo Men – Sit Down I Think I Love You 2:16
The Third Rail – Run Run Run 2:00
Sagittarius – My World Fell Down 3:45
Nazz – Open My Eyes 2:48
The Premiers – Farmer John 3:46
The Magic Mushrooms – It's-A-Happening 2:40

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.