Blogginlägg

Maj 2024 på Håkans Pop

1973/74 års bästa album, Jackson Brownes ”For everyman”.

MAJ 2024 PÅ HÅKANS POP PASSERADE utan att jag till större del var närvarande. Två och en halv vecka i England medan de fasta kategorierna publicerades automatiskt på Håkans Pop. Och under resten av maj blev det inga konsertbesök för min del. Däremot publicerade jag 1 maj en recension av en konsert på Valborgsmässokvällen, Hannah Aldridge.
   Maj var också avslutningsmånad på den senaste Håkans Pop-säsongen när jag äntligen nådde förstaplatsen på min lista med de 40 bästa albumen från 1973/74, ”Best of 1973/1974”. Mina fyra bästa favoriter på den listan var utgivna av Jackson Browne (både på 1:a och en 3:e-plats), Paul McCartney and Wings (2:a) och Gene Clark (4:a).
   I den icke rangordnade listan av coverskivor skrev jag under maj om album med Sinéad O`Connor, Angel Olsen, Patty Loveless och Teddy Thompson.
   I maj tog jag smärtsamt adjö av den svenska sångerskan Tove Naess och den amerikanske gitarristen Duane Eddy.
   Englandsvistelsen resulterade i en text och några bilder om allt möjligt.
   Jag hann också berätta om den kommande sommarsäsongen på Håkans Pop som bland annat kommer att handla om Englandslistan från många olika år på 60-talet. Och publicerade i fredags en lista från den klassiska Summer Of Love-sommaren 1967.

PÅ NYA SKIVOR-OMRÅDET HAR JAG av naturliga skäl inte hunnit lyssna på lika många aktuella skivor som vanligt och kan konstatera att jag inte har hittat den perfekt bästa maj-skivan utan nöjer mig med följande fem hyfsat bra album, som alla har sina toppar och dalar:
   THE MAVERICKS, med Raul Malo i spetsen, är ett högkvalitativt amerikanskt band som dock aldrig har lyckats göra ett helgjutet album och nya ”Moon and stars” är inget undantag i den ojämna trenden. ”The years will not be kind” och ”And we dance” är underbara höjdpunkter bland traditionella countrylåtar och smörig easy listening. Inte bara låttiteln ”A guitar and a bottle of wine” som duger också. Och finallåten ”Turn yourself around” doftar märkligt nog Beatles på ”Abbey Road”-tiden.
   THE AVETT BROTHERS nya album ”The Avett Brothers” spretar åt alla möjliga och omöjliga håll men det finns några låtar av positiv prägel. Bröderna Scott och Seth Avett har bra röster och producenten Rick Rubin har sedvanligt lyft fram det vokala men albumet är som helhet inte i nivå med någon av hans tidigare berömda höjdpunkter.
   Ungefär samtidigt som jag satt fast på stationen i Woking, under min Englandsvistelse, släppte stadens stora musikpersonlighet PAUL WELLER ett nytt album, ”66”, som syftar på hans ålder. Jag har aldrig riktigt fastnat för Wellers karriär efter The Jam men tycker mig nu höra ett av hans bästa album under eget namn, fast hopplöst ojämnt är det. Låtskrivarsamarbeten med Noel Gallagher, Bobby Gillespie och Dr Robert höjer förväntningarna men det är de lugnare Englandsklingande låtarna ”I woke up”, ”Flying fish” och Beatles-ekot i ”Burn out” som är bäst.
   Efter de två första låtarna på RICHARD HAWLEYS nya album ”In this city they call you love” (se höger), som ekar stökig och elektrisk Depeche Mode-liknande rock, höll jag på att lägga skivan åt sidan men tack och lov lyssnade jag vidare och upptäcker flera låtar av ren Nick Lowe-dignitet. Lyssna på ”Heavy rain”, ”Deep space”, ”Deep waters”, ”Do I really need to know?”, ”When the lights go out” och ”'Tis night” och ni hör en av årets bästa album.
   RICHARD THOMPSON är ännu ett namn i den långa raden av artister som med skicklighet och kreativitet skulle kunna göra årets allra bästa album men har i min värld inte lyckats sedan 1983 med ”Hand of kindness”. Nya ”Ship to shore” har sina ögonblick, precis som många av hans album under de senaste 40 åren, men den numera New Jersey-bon har förlorat rötterna till engelsk folkmusik fast David Mansfield gör sitt bästa på fiol.

/ Håkan

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.