Blogginlägg

Bland skurkar... konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/8 1999.

KONSERT
BLAND SKURKAR, HELGON OCH VANLIGT FOLK
Wadköping, Örebro 21/8 1999

Lördagens program på Vis- och Poesifestivalen i natursköna Wadköping med himmeln som enda tak avslutades med ett stort turnépaket. Med fem artister, Stefan Sundström, Kjell Höglund, Lars Winnerbäck, Karin Renberg och Johan Johansson, och ytterligare sex musiker på en scen som i sammanhanget måste beskrivas som minimal.
   Det blev följaktligen trångt både fysiskt och bildligt när så många personliga profiler skulle samsas om konsertutrymmet.
   Under det fantasieggande turnénamnet, där man i bästa fall kunde ana en dramatisk röd tråd eller åtminstone ett sammanhållande tema, dolde sig inget annat än en mängd bra låtar som radades upp i konventionella uppträdanden.
   Mellansnacket blev mest tomma ord, ironier, spontana infall eller borttappade fraser.
Från en norsk nattklubb, på fredagkvällen, till en svensk eftermiddag dagen efter är steget långt och inledningsvis var det inte bara ljudet som var anspråkslöst utan även artisterna bländades påtagligt av den ljusa dagen. I en konsert som säkert gör sig ännu bättre i rökiga, stimmiga och mörka lokaler.
   Men vi fick till slut en generös och riklig konsert med både visor, pop och rock. Där låtarna och artisterna avlöste varandra i ett nog så guldkantat radband.
   Roligast var det att uppleva Lars Winnerbäck, nykomlingen i gänget, som redan har blivit en publikfavorit. Hans "Solen i ögonen", "Med bussen från stan", "Tvivel" och nya "Kom ihåg mig", fick eftermiddagens större applåder.
   Men också Kjell Höglunds bidrag, med några år på nacken, var uppskattade och välkända.
   Stefan Sundström, konsertens stora stjärna, motsvarade i stort sett imagen av en öldrickande, kedjerökande och personlig artist på gränsen mellan visa och rock. Men nya "Fri sprit & taxi hem" har kvalitéer att bli en framtida slagdänga.
   Karin Renberg, den minst kända i gänget, visade att hon ingick i artistpaketet mer än som fru Sundström. Både med stämningsfulla ballader ("Marguerite" kan hon sälja dyrt till Weeping Willows-repertoaren) och elektrisk rock.
   Johan Johansson, som liksom många av de andra scenkollegorna har punkbakgrund, gav soundet rockprägel på elgitarr och tillsammans med blås och övrig komp blev det nästan röjiga avslutningar på vissa låtar.

/ Håkan

Johan S 25/11: En riktigt gammal favorit!...

Björn 21/11: Hej Håkan! Som jag läser det har du inte blandat ihop något. "Geordie-sånga...

Peter 17/11: Haha, keep up the good work!...

Peter 17/11: Nu har du nog blandat ihop det... Brian Johnson sjöng inte i Guns´n Roses, men...

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.