Blogginlägg från 1999-08-08

Slottsfestivalens historia

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i augusti 1999.

Århundradets sista Slottsfestival är slut. Musikaliskt usel eller en musikfestival av god vuxenprägel? Det finns inget entydigt svar och bedömningen skiftar beroende på vem du pratar med. För att kunna bedöma årets festival, som hade betydligt färre artister, måste man sätta in 1999 års upplaga i ett historiskt perspektiv. NA har därför blickat tillbaka på tidigare Slottsfestivaler. Läs och jämför!
   Slottsfestivalen hade premiär 1993, då fem dagar i juni en vecka före midsommar, som en öl-, mat- och marknadsfestival med anspråkslösa artistuppträdanden.
   På stora scenen, som var liten och provisoriskt uppbyggd framför Kanslibron, uppträdde lokala artister som Rolle Rosenkvist och Olle Söderlunds orkester. Ambitionsnivån när det gällde nationella grupper var låg och närbesläktade Lars Vegas och Svenne Rubins var de största artisterna på det årets festivalaffisch. Plus ABBA-showens Anders Berglund, Gladys del Pilar och Dave Nerge på finalkvällen.
   Ankrace, godisregn, golftävling på Svartån och riddarspel bidrog till att göra Slottsfestivalen till en publiksuccé redan första året, sammanlagt 50 000 personer på dagar och kvällar. 1994 hade festivalperioden flyttats till sent i juli, området blev dubbelt så stort och stora scenen var större och belägen vid vallgraven mot slottet. Det blev en varm festival och för ett blygsamt biljettpris (40:- per kväll) bjöds man på Jerry Williams, Rebecka Törnqvist, Traste Lindéns, Sigge Hills och Gladys del Pilar. Vilket gjorde att man sammanlagt räknade in hela 90.000 personer under festivalen.
   Just det här året inleddes traditionen med Magnus Sjögren som festivalfinal. Men än så länge uppträdde han som medlem i Big Deal. 1995 växte det musikaliska festivalutbudet ytterligare. Hasse Hjort hade tillträtt som artistchef och vi fick uppleva en späckad konsertsvit med Sven-Ingvars, Bo Kaspers Orkester, Traste Lindéns, Lisa Nilsson och en akustisk Staffan Hellstrand.
   Det blivande världsbandet Millencolin inledde festivalen på lilla Å-scenen en varm onsdageftermiddag. Och Big Deal, som traditionsenligt avslutade på lördagskvällen, bjöd på en en helt osannolik succé, enligt NA:s recensent. Uppmuntrad av ännu en publiksuccé (30.000 personer på de fyra kvällarna) satsade Hjort & Co stort även det följande året.
   1996 fick lokala artister som Dubbelman, Number One, PB Fonky och Kings of Modern Swing plats bland alla publikdragare som Orup (i regn!), Hoola Bandoola Band (på comeback-turné), Garmarna och Kent. Kenneth & Knutters gjorde ett exklusivt konsertinhopp men lovade/hotade att det skulle blir deras sista spelning någonsin i Örebro. Ett tomt hot, dock. Och Magnus Sjögren avslutade men fortfarande under gruppnamnet Big Deal.

1997 bjöd Slottsfestivalen på sitt största artistuppbåd med tillfälligt återförenade Lolita Pop som premiärgrupp i en enastående konsert av häpnadsväckande kvalité. Det lockade hit den svenska kvällspressen för första och enda gången i festivalens historia. Även i övrigt gick gamla Lolita Pop-medlemmar som en röd tråd genom festivalprogrammet. Musiker som dök upp med både Di Leva, Staffan Hellstrand och Bibi Farber med Richard Lloyd. Dilba, Niklas Strömstedt, Stefan Sundström, Lill-Babs & Siw & Ann-Louise, Christer Sandelin, Kjell Höglund, Eric Gadd och Stephen Simmonds fyllde på det digra programmet. Och avslutningskvällen toppades av Magnus Sjögren & BD som de då kallade sig.
   1998 var det ännu ett späckat festivalprogram. NA:s ungdomsbilaga Meny stod för lilla scenen på eftermiddagar där Down Good Rider, Haddock, Norrsken och Carnival fick chansen att visa upp sig. Mikael Wiehe, Rebecka Törnqvist och Kent återkom. Olle Ljungström och Wilmer X ("kanske den bästa konserten i festivalens historia", enligt undertecknad) stod för höjdpunkterna. Oysterband, Rock, Salt & Nails och Tullamore Brothers gav festivalen delvis folkmusiktouch.
   Speciella artistsammansättningar blev en nyhet på festivalen. Totta Näslund, Mats Ronander och Louise Hoffsten blev enligt rapporterna en stjärna för mycket. Men Docenterna All Stars, med bland annat Di Leva, Karin Wistrand och Niclas Frisk, utstrålade all stjärnglans. Och Magnus Sjögren avslutade för första gången under sitt eget namn och inget mer.
   Genom åren har stjärnmönstringen på Slottsfestivalen alltså varit stor och genuin och årets upplaga var onekligen tunnare och mer påtagligt vuxenbetonad. Ändå med en bredd, det går inte att musikaliskt jämföra Sven-Ingvars och Ulf Lundell och Jerry Williams på samma dag, som drog troget med folk till stora scenen. Däremot hade de mer ungdomsbetonade artisterna Dilba och Cajsalisa Ejemyr svårare att fånga festivalpubliken. Ejemyr, en sen ersättare till magsjuka Meja, ursäktas efter allt strul när festivalorganisationen sattes på hårda prov och fick ett klart godkänt betyg när de lyckades skaka fram en värdig ersättare.
   Att lägga festivalens båda kommersiellt särklassiga namn, Ulf Lundell och Bo Kaspers, på samma kväll var däremot en mindre lysande idé. Stadens ungdomar klagade högt på årets inriktning av Slottsfestivalen men bör nog lägga sin energi på ett alternativ till festival. Att publiken finns kunde vi konstatera förra helgen när Kalas-turnén landade i Brunnsparken och drog närmare 4000 personer.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.